"Attitude," Bobby said, "is everything!"

Dag 3

Torsdag 2011-11-24

Idag åt vi en mycket behagligare och lugnare frukost på hotellet. Sonja gick i förväg och förberedde frukosten, medan jag lekte med barnen i lekrummet.

Efter frukosten promenerade vi till Mercat de la Boqueria. Det är stans äldsta, pulserande marknad med mycket karaktär. Där finns allt från fiskar i långa rader och kryddor på stora silverfat till färgsprakande fruktstånd och hela grisar i köttdiskar. De sistnämnda berörde Junie, som hade en lång gripande utläggning om hur döda grisar inte säger nöff.

Vi gjorde ett nytt försök att besöka Maria del Mar och den här gången lyckades vi. Jag fick äntligen chansen att hänförd strosa omkring och beundra den fantastiska byggnaden, medan mina tre söta tjejer satt på en kyrkbänk och åt mandariner. (Junie har för övrigt upptäckt att mandariner växer på träd här i Spanien) Efter ett tag kom Junie springandes och gjorde mig sällskap. Hon är så underbar att vara med och speciellt så här när vi är på semester och långt från allt vad dammsugning, tvättning, matlagning, handling och andra vardagliga ”tvång” heter.

Plötsligt genomljöd musik hela kyrkan. Upplevelsen var omtumlande där vi stod mitt i altargången. Ljudet verkade komma från alla håll samtidigt och med oväntad kraft. Snacka om akustik!

Vi fortsatte ner till marinan med en tanke om att ta oss ut på piren till Torre de St. Sebastia, men insåg snart att vi skulle hinna bli för hungriga innan vi nådde fram. Istället gick vi till Maremàgnum och åt lunch.  Efter maten lekte barnen ett tag utanför köpcentret. Mie har börjat gå nu, om man håller henne i händerna och det roligaste i världen just nu tycker hon är om Junie är med. Hon skrattar så hon kiknar när Junie springer iväg bara för att sedan vända och springa tillbaka mot henne igen och ge henne en kram.

Torre de St. Sebastia var ännu högre på nära håll än från andra sidan kajen och jag kände hur det pirrade till i magen, när den glasförsedda hissen började klättra uppåt mot toppen. Från det här höga tornet börjar linbanan som i sin tur leder upp till berget Montjuïc, med dess trädgårdar. Tanken var att Mie och Junie skulle få en paus från storstadspulsen en stund och leka mera fritt i parkerna under eftermiddagen. Jag hade läst att det skulle finnas en lekpark däruppe och det hela kändes som en bra idé. När vi väl klev in i den lilla, gungande korgen högt ovanför marken och jag erinrade mig att jag även att hade läst att den här linbanan var 80 år gammal kändes det plötsligt som en lite sämre idé. Allt gick dock naturligtvis bra och det var både en rolig och nervkittlande upplevelse att dingla fram över hamnen nedanför.

Stigningen upp från Miramar till toppen av berget var ganska rejäl, men väl uppe hittade vi en lekpark där vi först tog en njutbar fruktstund och sedan fick Junie och Mie leka ett tag.

Efteråt ville båda åka vagn, när vi skulle ta oss ner till linbanan igen och efter ett tag somnade de bägge. Sonja och jag passade på att fika tillsammans bara vi två, med fantastisk utsikt över Barcelona.

När vi kom ner med linbanan ville Junie gå och titta på ”gubbarna” i Port Vell. De är flytande statyer i hamnen, som står och blickar upp mot just linbanan. Vi strosade runt marinan och tittade på segelbåtarna och gatumusikanter innan vi satte oss på Rambla de Mar, vid ”gubbarna” och tittade på solnedgången.

Vi gick upp genom gamla stan och hamnade ett tag i lite väl skumma kvarter, innan vi till slut hittade ut till marknaden vid La Rambla igen. Vi köpte frukt till nästa dag och tog oss sedan upp till Av del Portal de l’Ángel, där Sonja och Junie tittade i lite affärer, medan jag och Mie nöjde oss med att titta på alla människor längs gatan.

Som avslutning på dagen gick vi upp till Pg de Gràcia, för att fotografera stenplattorna på trottoaren. Allra helst hade Sonja velat göra en avgjutning, men det gick ju inte. Jag antar att hon har några planer för Barcelona inspirerade stenplattor till vår trädgård.

/Jonas

Dela:

Dag 2

Onsdag 2011-11-23

Junie och Sonja kliver upp tidigt. Jag och Mie ligger kvar och myser i hotellsängen och somnar snart om igen, medan Junie och Sonja tar ett bad.  När alla sedan är vakna och klara äter vi en kaosartad frukost på hotellet. Frukostbuffén var bra, men barnen får inte många rätt den här morgonen.

När vi lugnat ner oss och tagit oss ut från hotellet, utan mer drama, tar vi oss till Placa de Catalunya. Junie hittar en lite kille i samma ålder som hon själv och tillsammans roar de sig med att jaga duvor på torget.

När Junie skrämt klart duvor gick vi ner efter La Rambla i solskenet och köpte glass. Det var egentligen Junie som skulle äta, men det slutade med att vi delade allihop.

Vi förstod att La Rambla, med sina turistfällor, inte skulle erbjuda något prisvärt eller gott till lunch. Istället vek vi av längs en av sidogatorna, för att hitta någon mysig restaurang. Tyvärr tog vi av åt fel håll och hamnade i El Raval, som tydligen är minst lika känt om inte mer för sitt nattliv, prostituerade och en och annan drugdealer, som det är för sina restauranger. För utvalda mammor, som sätter kaffet i halsen just nu, när de läser, vill jag lugna med att vi var där mitt på dagen och vårt enda problem var att hitta en bra restaurang. Till slut ät vi en okej Paella på en okej restaurang.

Efter lunchen fortsatte hela vägen ner för La Rambla till hamnen. Väl där upptäckte vi att gatan fortsatte i form av en snygg gångbro ut till piren. Där ute låg ett köpcenter som hette Maremàgnum . Sonja gillar ju av någon outgrundad anledning köpcenter, så vi gick genom det för att ta oss till L’Aquàrium, som var det egentliga målet. Vi hade förberett Junie på att hon skulle få se riktiga hajar och hon blev inte besviken, när vi gick genom den långa undervattens tunnel i plexiglas, med hajar simmandes både på sidorna och över oss. När hon sedan fick syn på några dykare, som rengjorde ovannämnda glas och de dessutom vinkade åt henne, var hennes dag gjord.

Efter det uppskattade besöket på akvariet gick vi vidare till La Ribera, en del av gamla stan, för att jag ville ta en titt på en känd katalansk, kyrka i typisk gotisk stil. Den skulle enligt guideboken vara något verkligt speciellt. Tyvärr glömde boken nämna att kyrkan tydligen tar siesta mitt på dagen. Den var väldigt stängd, trots att jag kollade från alla väderstreck. Det kunde helt enkelt inte bli något besök i Església de Santa Maria del Mar idag.

Mie och Junie somnade i vagnen när vi gick vidare, så jag och Sonja passade på att fika, bara vi två, innan vi fortsatte genom Barri Gòtic och såg en kille som gjorde jätte såpbubblor, med hjälp av två pinnar och ett snöre.

Till Sonjas stora förtjusning dök vi plötsligt på en shoppinggata som var mycket mer i hennes smak än La Rambla – Av del Portal de l’Àngel. Här fanns alla affär hon gillar och jag visste att idag var det hennes tur. Min kyrka hade varit stängd, men istället hittade hon sin katedral. Jag lät henne hållas, väl medveten om att jag snart skulle få lite kulturell lindring för min själ.

Vi fortsatte gatan upp, som övergick i Pg de Gràcia och såg massor av kända och inspirerade byggnader som Casa Batilló, Casa Amatiler och La Pedera. Vi avslutade med Antoni Gaudis mest kända verk och Barcelonas signum – Sagrada Familia. Jag inser att jag framstår som en riktig kulturnörd, men sanningen att säga gillar jag verkligen sånt här.

Som grädden på moset hade jag tänkt att vi skulle avsluta kvällen med ett besök vid Font Màgica. Jag tänkte att barnen och Sonja skulle bli imponerad av den stora upplysta fontänen jag läst om och att jag samtidigt skulle kunna ta några fantastiska bilder. Efter att ha gått åtskilliga kilometer från ena sidan staden till den andra visade det sig dock att Font Màgica hade tagit siesta hela dagen. Trötta i fötterna stapplade vi hem till hotellet och tänkte att vi får kolla in fontänen manjana istället. En lugn och mysig kväll på hotellet lät ju inte heller fel. Dessvärre hade Junie och Mie bestämt sig för att leka rövare istället för att sova. De hoppade, skrattade och ropade i varsin säng tills de slocknade, men vid det laget var det även dags för mig och Sonja att sova. Kul att barnen har utbyte av varandra i alla fall ;)

/Jonas

Dela:

Dag 1

Tisdag 2011-11-22

Tidigt på tisdag morgon åker vi med hela familjen till Barcelona, för att semestra några dagar. Junie hittar som vanligt nya vänner på planet. Först blir hon kompis med en rysk kvinna, som bjuder på alltför många karameller, en bit ner i gången och sedan med en spansk kille som heter Daniel längre upp. Sedan sitter hon mer än halva resan med honom och dricker Coca-Cola, äter chips och leker tillsammans med honom och hans I-pad. För Mie går resan också bra och vi får åter igen höra vilka fina barn vi har när vi kliver av planet. De skulle bara veta hur de uppför sig hemma ibland ha, ha – men det är ju kul att de kan när de vill.

Vi landar på El Prat Airport utanför Barcelona strax efter lunch. Flygplatsen ligger bara ca 12km sydväst om Barcelona, men både Junie och Mie hinner ändå somna på flygbussen in till stan.

Vi kliver av bussen vid Placa d’Espanya och ser oss förvirrade omkring i vid den stora rondellen. Jaha, vart ska vi nu då. Vi letar fram en karta och försöker avgöra hur väderstrecken ligger och åt vilket håll vi ska gå, för att hitta till vårt hotell. Vi hittar snart till hotellet, som på Calàbria - en tvärgata till den stora Gran Via Corts Catalanes.

Hotellet är ett slags lägenhetshotell och faktiskt helt ok. Det är kanske lite nergånget och kanske inte helt perfekt städat, men det är ett stort rum – med hall, badrum, kök och ett sovrum som är avdelat på mitten med en garderob, så att Sonja och jag sover i ena delen och barnen i den andra. När vi kommer till hotellet sover Junie som en stock. Mie vaknar och passar på att äta, medan vi gör oss klara.

På eftermiddagen följer vi Catalanes upp till Placa Universitat. Vi stannar till på torget, för att konsulterar kartan hur vi ska gå för att komma till La Rambla – som ska vara något sorts turiststråk/shoppinggata. Som en direkt följd av vårt turistaktiga beteende blir vi genast uppvaktade av två glada, men orakade män med hela bohaget på ryggen och en viss doft av alkohol i andedräkten. De visar mer än gärna vägen och till skillnad från hur det fungerade i Indien så visas vi faktiskt rätt den här gången.

La Rambla visar sig vara en bred gågata, omgärdad av träd på båda sidor med smala trafikleder utanför dessa. Själva gågatan är fylld med turister i mitten och stånd med glass, godis, blommor, djur, caféer och en och annan restaurang på sidorna. Där finns också gatuartister, levande statyer, försäljare och ryktesvis även många ficktjuvar. Gatan är väl trevlig att gå, men vi förstår inte riktigt varför den är så hypad i vår Lonely Planet.

Vi frågar Junie vad hon vill äta, nu när vi är på semester och hon svarar ”hamburgare”. Ja, ja, det lär ju kulinariskt, men nu hade vi ju faktiskt frågat. Då fick vi skylla oss själva. Hamburgare för Junie är för övrigt synonymt med Mc Donalds av någon anledning, så vi började spana efter det välkända, gult lysande M:et i gatubilden. Den första restaurangen vi hittade nobbade vi, eftersom hissen var trasig och vi inte hade lust att bära vagnen i alla trappor. När vi upptäckte att hissar tydligen mest finns för att de ska finnas - och att det spelar mindre roll om de fungerar eller inte – bar vi ändå vagnen några restauranger senare.

Störst behållning av La Rambla hade nog ändå Junie den här dagen, då hon upptäckte att det i slutet av gatan - uppe vid Placa de Catalunya – fanns en Hello Kitty affär. En hel affär med BARA Hello Kitty! Lyckan var total för en liten två och en halvt årig tjej vid namn Junie Loveleen Burman.  

/Jonas

Dela:

Barcelona

Nu åker jag och familjen på några efterlängtade dagar till Barcelona. Junie är taggad och har packat en liten ryggsäck själv, med saker hon ska ha med på semestern. Sonja och jag reser också bara med handbagage. Den enda som har packat en riktig resväska är Mie - och den är till största delen fylld med bara barnmat och blöjor.

Planen är att softa och ta det så piano som möjligt under de här dagarna. Ska bli så skönt!

/Jonas

Dela:

En liten resekompis

På tisdag åker jag till Barcelona ett tag tillsammans med familjen. Det ska bli riktigt skönt. Att det sedan inte kostar mig något eftersom jag vann resan genom en fototävling gör inte saken sämre.

Vi behöver den här tiden tillsammans just nu känner jag. Jag och Sonja hinner knappt träffas, eftersom hon jobbar mycket och jag försöker hinna fotografera en del när hon är ledig och kan vara med barnen. Mie och Junie hinner jag vara massor med, eftersom jag är föräldraledig, men jag saknar att vara tillsammans som en hel familj - i lugn och ro. Jag ser verkligen fram emot resan.

Dessutom fick jag en extra rolig nyhet igår. 

Normalt brukar halva min packning bestå av kameragrejer. Jag bara kan inte åka på semester utan nån av mina systemkameror - det är för många bilder som ska tas för mitt egna och familjens höga nöjes skull. 

Gissa därför om jag blev glad när Cristian ringde och berättade att min nya resekompis hade kommit nu. Idag var jag och hämtade min Fujifilm x10, som kommer att följa mig på mina resor framöver. Happy, happy, happy.

/Jonas

Dela: