"Attitude," Bobby said, "is everything!"

Det snöar för att jag ska lära mig saker.

Inatt har det kommit fantastiskt mycket snö. Det gick nästan inte att få upp ytterdörren imorse, för att ta sig ut. Jag har bokstavligen skottat hela dagen och är mör, som efter ett gympass, i hela kroppen.

Någon kanske undrar varför det snöar så mycket. Det är lätt att låta tankarna glida iväg i den riktningen ackomangerade av lite  gnäll och frustration - speciellt om man som jag bor i norrland. 

Jag har kommit på varför. Det är för att jag ska lära mig nya saker.

Varje gång jag snörar på mig kängorna inför ett två timmars skottningspass i snöyran tar jag också på mig hörlurarna och startar någon lärorik ljudbok, som sällskap. Jag lär mig massor där bland snöflingorna och snålblåsten. Dessutom blir snöskottningen så mycket njutbarare på det viset. 

Och är det inte det som livet handlar om? Att njuta i stunden?

/Jonas

Dela:

Liten blir stor.

"Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva uti hundrade år!"

Jag vaknar med ett ryck och fumlar yrvaket kring. Bredvid mig sätter sig en förvånad Mie upp i sängen och stirrar storögt mot dörren till sovrummet, där Junie och Sonja kommer sjungandes och bärandes på tårta och paket. Idag är det Mies födelsedag och hon fyller ett år.

"Hurra, hurra, hurra, hurra!" ropar Junie och Sonja och kryper upp i sängen tillsammans med Mie och ger henne alla paketen. 

Mie är jätteglad och tycker att det här var den bästa morgonen på länge, inte bara för att det är hennes födelsedag, utan även för att hon slappt tjata på pappa att det är dags att kliva upp. Idag fick hon äntligen kliva upp genast när hon vaknade.

När barnen har vilat efter lunch har vi kalas hemma. Gäster är mormor, morfar, Micke och Jenny. Mie får fler fina födelsedagspresenter och sedan bjuds det på fika med Pippi-tårta dagen till ära. 

Efter fikat blir Junie lite trött och grinig. Hon har ju trots allt klivit upp strax efter fem på morgonen och förberett tillsammans med mamma och det blir ju inte bättre av att lillsyrran verkar få all uppmärksamhet den här dagen. Hon bestämmer sig för att gå till sitt och Mies rum och lägga sig på sängen istället. Med sig smugglar hon en av Mies nappar och förklarar buttert att "ja måtte ha den så ja inte hottar (hostar)", när jag frågar vad hon gör med den.

Senare på eftermiddagen när alla gått hem och hon får dansa till Pippi-sången i barnens rum känns det lite bättre och efter maten när hon får mysa i soffan med mamma är allt som vanligt igen.

På kvällen tittar jag extra länge på Mie, när jag lagt henne i sängen och bäddat ner henne med nappen och hennes älskade tiger-snutte. Tänk att hon har hunnit bli ett år. Jag kan knappt tro det. Imorgon börjar jag jobba igen och Mie börjar sin inskolning på förskolan. Ett helt nytt liv för en älskad liten ettåring.

/Jonas

Dela: