"Attitude," Bobby said, "is everything!"

Förväntansfull dotter.

Maten står på bordet och en svag doft av kanel sprider sig i rummet. Samlade kring bordet är hela familjen och vi har precis kommit igång och äta tomtegröt till middag.

Junie tittar på Sonja, när hon stoppar in skeden i munnen och sväljer maten.

"Mamma, då du äter här, åker de ner ti lillebror", säger Junie och pekar först på Sonjas mun och sedan på hennes mage, för att förtydliga. "Då äter lillebror, namm, namm, namm..."

Det är väldigt spännande att höra Junies tankar just nu om bebisen i magen. Ho funderar, frågar och förbereder sig. Igår valde hon ut en av sina snuttefiltar (som hon själv aldrig använde, men som hon sett Mie använda liknande) och gjorde ett fint paket, som lillebror minsann skulle få när han kom ut ur mammas mage.

/Jonas

Dela:

Ett mirakel.

Timmen är sen. Sonja har somnat redan för länge sedan och ligger bredvid mig i soffan.

Jag försöker koncentrera mig på en film, jag börjat se på tv, men finner mig själv ideligen driva bort och in i fantasier om framtiden.

Min hand vilar varm på Sonjas runda mage och jag kan känna hur det rör sig där inne. Ett liv som växer, strävar, utvecklas och som på det mest naturliga - men samtidigt fullständigt obegripliga - vis snart kommer att ta sin plats i världen.

Det börjar närma sig. Det känns som om den här graviditeten har gått mycket snabbare än de två tidigare. Ja, det är lätt för mig att säga - jag vet - men jag tror faktiskt att min sovande skönhet skulle hålla med.

Hur som helst känns slutet av juni inte så avlägset längre. Jag kan för mitt inre redan se oss kliva in på förlossningen.

Vem är det som rör sig där inne? Var kommer det lilla, men ack så envetet starka livet ifrån? Inga biologilektioner i världen kan tillfredsställa den förundran jag känner just nu över miraklet som kallas livet.

/Jonas

Dela:

Mina älskade!

I helgen som var hade jag för en gångs skull bokat in min egen familj i studion.

Jag fotograferar ju väldigt flitigt vardagsbilder av familjen, eftersom jag tycker att det är viktigt och vill ha alla fina minnen kvar i framtiden. Bilderna hjälper mig att minnas hur det var.

Men, det är sällan som jag tar ut hela familjen till studion. Alltför sällan - jag vet - men med så många beställningsjobb på helgerna normalt, så orkar jag sällan. Det är inte så lätt att jobba heltid på förskolan, deltid på brandkåren, ta fotograferingar och samtidigt hinna med familjen. På något konstigt sätt går det ändå - kanske mitt dygn har fler timmar än andras - och i helgen fick vi alltså till och med tid att ta oss ut till studion.

Jag ska bjuda på två roliga bilder vi tog och om ni håller ett öga på bloggen de närmaste dagarna så ska jag ge er några lite mer finstämda bilder också.

/Jonas

Dela: