"Attitude," Bobby said, "is everything!"

Det går framåt.

Idag blir Neo åtta månader och dagen till ära har han på allvar försökt börja lära sig att krypa. Lite finlir på den motoriska sidan är det fortfarande kvar, men snart räknar jag med att den lilla sötnosen kommer att vidga sina horisonter (på ett sätt som kanske inte alltid tilltalar pappa).

/Jonas

Dela:

Andrum

Det här inte varit någon lätt höst, på något sätt och vis. Det är mycket sorgligt som har hänt och räkmackan verkar ha hamnat på glid. Då är det extra viktigt att ta vara på de fina dagar och underbara stunder som ändå finns.

Den här helgen har vi haft mycket roligt och jag har för en gångs skull inte jobbat. 

På fredag kväll åt vi middag tillsammans med Maria och Ola efter att barnen hade somnat. Vi satt och pratade och skrattade till sent in på natten och fantiserade om hur det skulle vara om vi bodde närmare varandra.

På lördag kom andra Maria på besök och vi åkte allihopa in till stan och fotograferade oss. Det är ju svårt att ta kort på sig själv, så den här gången fick någon annan svettas för att få ett familjeporträtt. Stackars fotograf ha ha. 

Idag har vi tagit en underbar promenad i den vackra hösten. Här kommer ett gäng bilder:

Mie på höstpromenad.

Junie hittade ett gäng lönnlöv på promenaden.

Och så en tokig fru också.

Uppe vid kyrkan fick barnen leka en stund i löven, så att pappa skulle få leka med sin kamera en stund.

När vi kom hem fick Neo pröva dricka ur flaska för första gången och det gick bra.

Ha en trevlig vecka alla!

/Jonas

Dela:

Same same but different

Jaha, då var det tredje gången gillt då. Idag blev lilla älsklingen Neo tolv veckor gammal och det var dags för ett besök i studion. Vi har tidigare fotograferat Junie och Mie, när de var exakt lika gamla.

De är så lika, fast ändå inte - eller hur?

/Jonas

Neo 2012

Mie 2011

Junie 2009

Dela:

Sonjas älskade

Det här är Sonjas stolthet och ögonsten i trädgården just nu. I slutet av sommaren byggde hon en trall av trä nere vid tomtgränsen. Jag hjälpte till i början (med att göra en ritning) och i slutet (med att fälla in tvärgående brädor) - mest bara för att kunna säga att jag varit delaktig. Resten gjorde Sonja helt själv.

Idén föddes redan för flera år sedan, under vår bröllopsresa, då vi satt och myste en kväll i en vacker gazebo i Indonesien.

I sommar har hon bara gått och väntat på att kvällarna ska bli mörkare, så att vi kan sitta där ute i augustivärmen, med tända ljus och ett glas vin.

Igår satt vi där tillsammans, efter att barnen hade somnat och knaprade på kex och ost, medan vi väntade på att några goda vänner skulle komma förbi och göra oss sällskap.

/Jonas

Dela:

Before and after.

Den här bilden har jag väntat nästan en månad på att ta. Den första bilden tog jag redan 7 juni och den andra bilden idag.

Jag är sjukt fascinerad av resultatet och det som förbryllar mig mest av allt är frågan hur - hur Neo någonsin kunde rymmas i magen. Jag sitter och stirrar på före och efter bilden och jag var personligen med när Neo föddes, men jag kan ändå inte greppa det faktum att han nyss bodde i Sonjas mage.

/Jonas

För tydlighetens skull vill jag bara poängtera att det här är två riktiga bilder (före och efter förlossningen). Alltså inget photoshop-trolleri.

Dela: