"Attitude," Bobby said, "is everything!"

Sommarens projekt

Den här sommaren har vi - till skillnad från den förra - valt att stanna hemma. Dels på grund av att Neo skulle födas, men även för att vi hade att otal saker som var tvungna att fixas på huset. Det är trots allt äldre än vad vi är själva och gudarna ska veta att man själv känner att man skulle behöva en renovering ibland.

Det tre största största projekten har varit:

1. Ta ut en kamin ur vardagsrummet (eftersom vi murat upp en kakelugn istället) och lappa taket där den gamla skorstenen satt.

2. Byta fönster på södersidan av huset.

3. Tilläggsisolera och brädfodra om samma sida av huset.

Så här såg huset ut innan vi satte igång. Brädfodringen var sliten och sprucken och på de otäta fönsterna flagnade färgen.

Sonjas föräldrar har bytt altandörr och vi tog hand om deras gamla, som fortfarande var i mycket gott skick. Den behövde egentligen bara lite färg och kärlek. Här har vi tagit ut fönstret i köket och öppnat väggen för att sätta in en dörr istället.

Dörren (som fortfarande inte fått någon kärlek på den här bilden) är på plats och ett av de nya fönstren.

All brädfodring är riven och de nya fönstren sitter på plats.

Tilläggsisoleringen är på väg upp.

Vindskyddet har kommit på plats och Ingemar (på bilden) börjar sätta upp den nya brädfodringen.

Arbetet med fasaden börjar närma sig sitt slut, men innan dess tar vi en liten paus i renoveringen och har ett mysigt dop i trädgården för Neo.

Fasaden är klar och nu öppnar vi upp taket och tar ner skorstenen. (Tack för all hjälp George. Jag skulle aldrig ha klarat det ensam.)

Och här är det färdiga resultatet: Taget är lagat, stegen är flyttad till den nya skorstenen, altandörren är vitmålad, fönstren har fått spröjs och allt känns bara underbart. Jag vet att skillnaden inte ser ut att vara så stor, men tro mig, det är den.

Ett litet bonusprojekt för att glädja barnen blev det, när jag skulle lappa igen hålet efter friskluftsintaget till den gamla kaminen.

/Jonas

Dela:

The conqueror of forces

Den här veckan har vi döpt vår yngsta dotter, närmare bestämt i torsdags - på vår egen bröllopsdag 7 juli. Hon fick namnen Mie Daljit. 

Namnet Mie vet vi precis som med Junie inte riktigt var det har kommit från. Båda namnen har på något förunderligt sätt bara dykt upp och fastnat med kärlek i våra medvetanden.

Daljit däremot är lättare att förklara. Det är Sonjas mormor som heter så och vi ville att vår dotter skulle få bära det fina namnet vidare. Det är en stark och beundransvärd kvinna som bär det nu och med tanke på att det betyder "The conqueror of forces" känns det som om det kommer att ge vår dotter en solid grund att stå på i livet.

Det har varit härliga dagar, med nästan alla våra närmsta och älskade samlade i Tavelsjö. Jag älskar att ha huset fullt med människor, som får mitt hjärta att sjunga.

Mie fick fyra fantastiska faddrar i Johanna, Daniel, Michael och Jenny. Hon kunde inte ha det bättre. 

Ceremonin, som gick av stapeln i kapellet även denna gång, var väldigt lättsam. Jag fick till och med prästen att köra i shorts, med motiveringen att det var för varmt för annat och ett löfte om att boka just honom om vi någon gång behöver en präst igen. 

Jag vill, å Mies vägar, tacka alla er som kom och även er som var med oss i tanken. Tack för all kärlek och alla fina presenter till vår dotter. Ni är de viktigaste som finns i våra liv.

Kram,

Jonas

Dela: