"Attitude," Bobby said, "is everything!"

Vilken spännande dag.

Idag steg vi upp tidigt, Sonja och jag. Spänningen låg i luften och det kändes nästan som det brukar kännas när någon fyller år och du vaknar fylld av förväntan. Det här var dagen då vi skulle få se Pyret för första gången.

Junie och Mie sov fortfarande sött medan vi gjorde oss klara. Vi blev till slut tvungna att väcka dem för att de skulle hinna bli klara tills vi skulle åka.

Vi åkte hela familjen genom ett snötäkt landskap till sjukhuset och väl framme träffade vi mormor, som hade lovat att ta hand om barnen.

Sedan klev Sonja och jag in på specialistmödravården för tredje gången inför ett ultraljud. Så spännande - fast det känns som om det var igår vi var här senast.

Vi blir genast visade till ett rum av en barnmorska och Sonja får lägga sig ner. Minuten efter visar sig sedan Pyret för första gången som en rörlig, svartvit bild på en stor skärm ovanför oss.

Vi  tittar hänförda på det lilla livet som rör sig på skärmen och i Sonjas mage, medan barnmorskan berättar vad vi ser och förklarar vad hon tittar efter. Pyret mår bra och allt ser ut som det ska.

Efteråt möter vi åter upp med mormor och visar henne och tjejerna bilderna vi köpt på ultraljudet. Mormor är sprudlande lycklig - läkare som hon är - över att allt ser bra ut och att barnet är friskt.

Vi kramas och säger hejdå och sedan skjutsar jag och tjejerna Sonja till jobbet. Efteråt åker jag med Junie och Mie och handlar. Vi strosar i lugn och ro och njuter av att få vara tillsammans. Idag var en spännande dag och imorgon åker vi på semester. Just nu känns livet bra underbart.

/Jonas

Dela: