Patrik Lindgren

Fotografi i allmänhet och motor samt motorsport i synnerhet. Tips och tricks.

Byte av riktning på den häringa bloggen och ett gammalt porträtt på Patrik Sandell.

Jag har själv insett sen en tid tillbaka att energin för att skriva längre inlägg har falnat drastiskt. Tiden att göra detta på är stundvis väldigt knaper också, så jag lägger den energin på andra områden.

Dessutom så har jag ett litet projekt på gång som involverar skrivandets konst, det försöker jag sy ihop under lediga stunder då och då.

Den här sidan handlar om bilder, inget nytt under solen så att säga, och jag känner att det är just bilden som ska få ta plats här. Så därför tänkte jag ändra inriktning och försöka öka tempot och lägga ut i princip en bild/dag i den mån jag har tid och lust att göra detta.

Tro mig, det kommer att bli mycket bilar men faktiskt en och annan bild på andra saker också. Jag fotograferar inte bara bilar utan även människor i olika sammanhang.

Så därför tänkte jag börja med just människor, två stycken till och med. Det här är Patrik Sandell och hans förra co-driver Emil Axelsson. Bilden har några år på nacken, men jag gillar den fortfarande.

Är det någon som vågar sig på en gissning gällande var bilden togs? Klicka på den för att se den större.

/Patrik

Postat 2013-02-03 20:52 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Den nya racetidningen TTA är ute nu!

En ny bebis är född, på två sätt. :) Vi fick en dotter för snart fyra veckor sedan och hon är fantastisk. En annan nästan lika rolig grej är att det numer finns en ny racetidning ute i tidningshyllorna.

I samband med Göteborgsracet den 16/6 så kom den nya tidningen ut, den behandlar alla olika klasser som kör i samband med varje racehelg i TTA. Tidningen produceras av oss på Teknikens Värld i samarbete med TTA.

Mitt bidrag till tidningen, fotografiskt sett, gjordes mestadels under testdagarna tidigare i år.

För er som inte känner till TTA så kan jag berätta att det är alldeles nytt det med, vilket gör det hela lite mer intressant ibland. Men säg den som inte gillar en utmaning. :) Att starta en ny tidning är inte det enklaste, just därför tänkte jag försöka komma tillbaka till det i ett annat inlägg.

Här nedan ser du lite av vad som erbjuds, ta en extra titt i tidningshyllan nästa gång eller titta på den direkt här.

Patrik

Postat 2012-06-27 21:54 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Magasinet Misstänkt.. Att fotografera en ex-kriminell!

Är tyvärr nedlagt sen en tid tillbaka, jag hann göra några olika knäck till den tidningen och det var alltid spännande eftersom det var något helt annat. Om du inte känner till tidningen så kan jag berätta lite kort att innehållet bestod av och handlade om brotts- och rättsfall, rättsväsendets metoder, kriminologiforskning, brottsoffer och kriminella. Det var en spännande produkt som bjöd in till ibland rätt obehaglig läsning. Redaktionen bakom gjorde ett bra jobb och grävde fram både dåtida och nutida fall som man försökte gå på djupet med.

Dessvärre så las den på hyllan efter ca tre år, jag är osäker på orsaken till varför den las ner för det finns nog fortfarande ett rätt stort intresse för den här sortens journalistik. I alla fall så tyckte jag alltid att det var spännande när jag blev ombedd att fotografera till den här tidningen för det var ett litet avbrott där man fick tänka på ett annat sätt och jag fick chansen att träffa och se helt andra livsöden än vad jag är van vid att se.

Det fanns några olika fasta sektioner i tidningen som förekom i varje nummer och de var mallade på lite olika sätt, det fanns yrkesporträtt likväl som porträtt på en person med kriminellt förflutet med mera. Dessa gjordes antingen tillsammans med journalisten som skrev reportaget eller så fick jag åka och träffa personen i fråga själv, det var lite olika. När det handlade om någon med kriminellt förflutet så var tanken ofta att man inte fick visa hur personen såg ut, speciellt om den hade skyddad identitet. Det kunde handla om en person som hade försökt att ta sig ur ett gäng.

Det positiva i det hela när det gått så här långt är att intervjuobjektet har bestämt sig för att försöka ta den ljusa vägen ut ur den ofta negativa spiral de har hamnat eller försatt sig själv i. Förändring är ofta bra och om det resulterar i att man kan ta sig ur vad det nu än må vara man har hamnat i så kan det förhoppningsvis komma något positivt ur detta. Risken för återfall är dessvärre alltid överhängande. Det krävs enorm viljestyrka för att bryta ett sånt här mönster, jag tror inte att det går att föreställa sig riktigt. Tänk dig själv, gå från tryggheten med dina "vänner" som gör vad som helst för dig och aldrig någonsin skulle backa till att vara helt ensam och helt plötsligt aldrig riktigt veta om den som står bakom din rygg är vän eller fiende. Det är en vardag som är väldigt främmande för dig och mig, men inte för de här människorna, och detta för att de har kommit till någon slags insikt och vill förändra sina liv.

Upplägget kan vara så att jag och journalisten åker till en stad någonstans i Sverige för att träffa den här personen. Det är inte heller säkert att personen dyker upp, känner de sig hotade på något sätt så kan det bli så att vi får åka hem tomhänta. Nu har det som tur var inte inträffat någon av de gånger jag har varit med, men det har hänt.

I januari 2010 skulle jag och en journalist träffa en kille som hade hoppat av och nu bodde på helt annan ort. Vi hade bestämt träff på ett ställe i en mellanstor Svensk stad och när vi kom dit var han inte där så vi slog oss ner och väntade. Efter en stund dök han upp och då visade det sig att han hade varit här innan och rekat efter utvägar om något skulle hända. Vi gick och åt lunch alla tre och det var även där som själva intervjun skedde, för min del så fick jag ingen känsla för stället och vi bestämde att vi skulle ta bilderna efteråt. Så när vi hade ätit klart och journalisten hade fått sitt så var det min tur. Jag var så klart lite pirrig för att jag aldrig tidigare hade gjort något liknande jobb och jag var även lite nervös eftersom jag var ensam med den här killen som alldeles nyss hade berättat självupplevda historier som man bara läser om i böcker eller ser om i filmer.
Men jag var lite väl fördomsfull, det här var en kille som innerst inne var som vilken annan kille som helst. Han ville få rätsida på sitt liv och göra rätt för sig och jag hoppas verkligen att han har lyckats.

Min ide var att hitta en miljö som kunde matcha hans förflutna där man kunde få en känsla av utsatthet, vilket inte var helt lätt, men han var väldigt behjälplig och tillmötesgående och det hela var över på ungefär en halvtimme.

Några av bilderna hittar du här nedan.

En annan spännande grej var att jag bestämde mig för att skicka in några bilder till Canon Professional Network där det finns en sektion som heter Editor´s Choice där en gästande bildredaktör från någon tidskrift eller bildbyrå gör ett personligt urval från alla inskickade bilder. Just den omgången var temat Bildjournalistik och hon som valde ut bilderna heter Daphné Anglès och arbetar på The New York Times. Jag blev mäkta överraskad när jag någon månad senare gick in på sidan och såg att en av mina favoritbilder hade blivit utvald, jag tycker att många av de övriga bilderna höll väldigt hög kvalitet. Klicka på bilderna under Showcase till höger på sidan.

Vi ses!
/Patrik

Postat 2011-10-02 22:19 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

352 bilder senare.. Stcc final på Mantorp.

Ja faktiskt, så många bilder blev det den här Stcc-helgen förmin del. Det kan tyckas vara ganska många, fast om man vänder på det och ser till att vi plåtar nästan varje klass som kör under hela helgen så kanske det inte är så många egentligen. Under fredagen är det mest tester och kval och det brukar vi inte lägga riktigt lika mycket krut på och då är vi inte heller fulltalig styrka. Vilka är då vi, den här helgen var följande närvarande förutom undertecknad: Marcus Engström, Tony Welam samt Micke Fransson. För att förtydliga, 352 är alltså antalet färdiga bilder som jag har levererat och som fanns tillgängliga under söndag förmiddag eftersom bildgallerier ska upp på hemsidor och pressutskick ska skickas etc. Antalet bilder jag tar under hela helgen är bra många fler än 352.

Den här helgen var vi alltså fyra personer som koncentrerade oss på stillbilder och Glenn Lindberg filmade, vi har även med oss två styken som är duktiga på att sätta ihop bokstäver i rätt ordning och leverera text till några olika raceteams racerapporter med mera. På lördagen händer allt och lite till, det är då det är mest publik, inbjudna gäster, race, gridshow, prisutdelningar med mera. Schemat är i princip minutiöst utformat och det finns egentligen inga större utrymmen för oväntade överraskningar så som krascher och liknande som har en tendens att spräcka det redan fullspäckade schemat.

Vi fotograferar inte bara själva racingen, långt ifrån. Vi tar bilder på i princip allt mellan himmel och jord. Porträtt, bilder som visar en ny partner/sponsor, mingelbilder i VIP-tält, bilder som används till grafik i tv-sändningar med mera. Med andra ord så blir det mycket spring fram och tillbaka. Vilket kan ställa till det lite ibland för man måste vara ute i god tid om man ska korsa banan, för det får man inte göra under race, då kan man bli av med sin ackreditering vilket är väldigt dåligt och helt plötsligt så kan det bli extremt svårt att jobba. Helst av allt ska man inte glömma bort var man ska stå och under vilket race, för det är rätt onödigt att ha två stycken fotografer stå bredvid varandra på samma ställe. Sen ska man inte heller glömma sina andra åtaganden vilka ofta kompletteras med nya uppgifter under tiden.

Så här ser ett vinnande koncept ut för en lyckad helg på banan, i ingen speciell ordning:

1. Bekväma skor.

2. Regnställ och gummistövlar, nerpackat åtminstone.

3. Bra kollegor.

4. Ordning på utrustningen.

5. Pigg och utsövd.. typ.

Har man ordning på tre av dessa fem så har man kommit en bit på vägen. Bäst är så klart att ha koll på alla fem, jag brukar få ihop fyra de flesta gångerna. Det är oftast nummer fem som är svårast.

Sen då, hur går det till allt detta. Jo på lördag morgon försöker vi vara där i god tid så att vi hinner koka ihop en plan där vi bestämmer vad/när/hur alla gör med sina respektive åtaganden. Sen är det i princip full gas från strax före 09.00 fram till en bit efter stängningsdags, det vill säga efter ca 17.00. Där emellan ska elva race och lika många prisutdelningar fotograferas samt bilder levereras mellan racen, därför är det fantastiskt att vara fyra stycken så att vi kan dela uppdetta mellan oss. Ibland känner jag mig sugen på att bidra till forskningen vad det gäller att klona mig själv.

När de sista dropparna Pommac har lämnat flaskorna på prispodiet och den så kallade pallbilden är tagen så springer jag in i pressrummet och börjar tanka in bilder. Sedan börjar sorteringsarbetet, som oftast har hunnit påbörjats i flygande fläng redan tidigare under dagen från tidigare race. Bilder anpassade för web fixas och mailas ut i cyberrymden likväl som de flyger kors och tvärs genom pressrummet på diverse olika usb-stickor för att senare landa på några olika raceteams egna hemsidor bara minuter efter att prisutdelningen är överstökad. Det är snabba ryck som gäller och minuterna det tar att tanka in bilderna i datorn och sedan börja leta kandidater kan ibland kännas som timmar. Speciellt när man vet att man måste vara på ett visst ställe på banan fem minuter senare och att det tar sju minuter att ta sig dit.

Samtidigt är det detta som är charmen med denhär sortens jobb, det är inte för alla och man får inte ha lätt för att bli stressad.

Som vanligt så finns bilder uppe redan, de flesta raceteamen uppdaterade sina gallerier redan i går. Gå in på: http://www.westcoastracing.se , http://www.flashengineering.se eller http://www.biogas.se

Här nedan kommer några av mina egna favoriter från helgen. Klicka på dom för större storlek.

På återseende!