Reflexer och reflektioner

Respekt

Vördnad och respekt.

Jag faller gång som annan tillbaka till gatufotot. Älskar att plåta allt möjligt men det är gatans bildspråk som ger mig mest. Gatans bildspråk behöver inte för mig betyda att det finns människor i bilden, det kan lika gärna vara blommor, växter, byggnader, djur, fåglar, ja vad fan som helst som finns där på gatorna. 

Det enda som är viktigt är att bilden säger mig nåt och att den visas med respekt. Kanske har jag hemfallit åt att humorisera ibland, men jag vill tro att det är med respekt. Jag kan ju garva åt mig själv lika väl.

Respekt alltså!!

Miljöer och individer som jag gillar och respekterar, tillomed högaktar.     Inte gatufoto för dom flesta, men för mig.

//Leffe

Dela:

Så vuxen vill jag aldrig nånsin bli

Nä, för jag vet ju fortfarande inte vad jag vill bli, mina femtio år till trots. Måste man det då? Jag vet ju ändå en massa om vad jag vill, men det behöver ju inte betyda att det är det jag vill för tid och evighet, eller hur. Dessutom vill jag ju många saker!

Idag har rastlösheten slitit i mig. Inget av det som jag älskar att göra har lyckats att fånga mig på min lediga dag och det känns som om jag borde göra men gör inte. Anna bestämde sig redan i förmiddags att idag var en slappardag, det ville jag också men lika faan så har jag suttit här och velat göra men inte hittat ork eller inspiration.

Jobbet inom hemtjänsten ger mig förbannat mycket, det roligaste jobb jag har haft trots sämre förtjänst. Jag har kommit igång  (i perioder) med målandet igen, akvarell, pastell och tusch blandas och jag gillar själv det jag får ut på duk och papper. Plåtandet, det blir inte så många timmar med gamla Bettan som det har blivit, men vi har i år tre utställningar på gång, Wisby Hotell, Hedbergs och Gotlandshem. Hotellet och Hedbergs är klara i juni och augusti och Gotlandshem är preliminärt bokat i november.

Jag gillar ju dessutom att jobba med gamla vackra saker så året lär ge lite försäljning i hamnen, på torget och under medeltidsveckan med goda vännen Juan. 

Det som ger mig mest "Yes!" och "Aha!" är just nu smycken. Älskar ju design precis som andra vackra saker. Vi har nu tagit beslutet att det är vintage vi ska syssla med. Vi satsade mina gamla LP-skivor (dom stod ju ändå bara i backar och dammade), bytte in dom mot en mängd smycken som vi sen har utvecklat, bytt en del riktigt gamla mot det det vi har osv. Auktionssajterna har fått en del besök och vi ser fram emot att sälja under sommaren. Sälja sånt som vi båda gillar. Från jugend och tidigt 1900-tal och fram till 60-tal, det är där vi hittar våra grejer.

Om nån kan ge oss bra tips om webbhotell som också hanterar kortbetalning till ett hyfsat pris så är ni hjärtligt välkomna att höra av er.

 Som sagt, jag blir nog aldrig riktigt vuxen, vill nog inte det. Tror till och med att jag spretar mer och mer ju äldre jag blir. That´s me!!!

Jag vill nog helt enkelt inte bli nåt speciellt, jag vill bara vara jag!

//Leffe

Dela:

Tar en tur till Fjollträsk

Apropå titeln: Nä, jag har ingenting emot Stockholm eller stockholmarna. Tvärtom, det ska bli riktigt skoj att åka över och plåta. Det har blivit ett antal resor till kungliga huvudstaden genom åren. Under ett antal år jobbade jag en hel del där och sen har det blivit en del plåtartillfällen där, både med och utan Anna.

Denna gång åker jag över utan henne eftersom hon jobbar, vi har lyckats att sätta våra ledigheter när den andre jobbar nu i januari, men det gör inte så mycket. Jag behöver helt enkelt komma bort och få ny inspiration!!!

Kanske ses vi i Fjollträsk imorrn alltså!!!

Ha det gott!!

//Leffe

Dela:

Tänk om man blev fast i nåt fel man gjort

Tänk om man inte togs för den man är?

Tänk om människor inte kunde släppa dom fel man gjort och se mig som människa? Tänk att det är sånt som händer, bl.a. här på Fotosidan!

Förstår mig inte på såna människor, dom måste leva ett väldigt litet liv. Förstår inte heller hur Fotosidan kan se på och tillomed vattna såna avarter som har förekommit och fortfarande förekommer i fallet Terje Hellesö. Släpp förföljelsen nu och låt Terje komma igen, han har ett liv och måste ges samma chans som alla andra att börja om.

Dela:

Sammelsurium och humleben

Jag tog en bild idag, jag tog en j-a massa bilder egentligen, men en av dom satte sig i huvet när jag redigerade den. Jag försöker emellanåt att försöka sätta mig själv i mina bilder, vet inte om ni förstår, men jag försöker iaf att visa mig själv och hur jag ser, funkar, tänker. Hur jag ibland uppfattar mig själv och min omgivning med min diagnos.

Det där kan tendera att bli en tuff uppgift ibland, dom där bilderna blir ganska starka för mig själv eftersom dom rör upp en del och sätta sig i bakhuvet.

Idag fick jag som sagt till en sån bild, men den känns ändå rätt så bra. Den känns som om det är så här jag skulle vilja måla när penslar och akvarellfärger plockas fram. Den känns som jag på ett positivt sätt.

Den kändes först ganska misslyckad, somliga av er tycker säkert så, men jag är nöjd med den.

//Leffe

leffansblogg.wordpress.com

Dela: