Reflexer och reflektioner

Jag ger dig min morgon

Åter igen gryr dagen vid din bleka skuldra.

Genom frostigt glas syns solen som en huldra.

Är det egentligen så konstigt att man blir poetisk i morgonens första värmande strålar.

Genom frostigt glas, åter stiger solen.

Den raka vägen är aldrig spännande.

Min pappa och jag.

Det finns bara en av mig.

Det finns bara en av dig.

Det finns bara två av oss.

Tillsammans.

Tätt tätt intill.

Min morgon, i motljus!

//Leffe

Dela:

Visby är inte bara det turisterna ser

I förmiddags behövde jag uppsöka Byggmax, detta trots att dom har den jobbigaste reklamen jag vet på våra TV-kanaler. Skulle sätta upp ett kattnät på balkongen så att kissemissen får ett rum extra och Byggmax ligger helt enkelt jävligt nära.

Bara nerför Färjeleden tio minuter till fots.

Just färjeleden är väl nåt som nästan varenda turist ser direkt när dom kör av båten.

Men kör dom av den, några hundra meter från hamnen? 

Silosarna (heter det så egentligen?) ser dom väl förmodligen, men ser dom den här?

Inhandlade en list som skulle sättas upp på balkongen, lite skruvöglor på Granngården. Därifrån går en ståltrappa ner mot Langska huset, lite kul för man går trappan ner nästan genom träden som växer där. Lite makrofoto, skoj. Men det kan va svårt att plåta växter här i Visby, här blåser det jämt, eller blaser som gotlänningen säger.

Nåväl, lite längre bort på gatan växer det lite syrener, kanske kan det funka bättre!

Jaa, nånstans blir det ju skärpa i alla fall!

Det får duga, dom blev ju rätt hyfsade, men nu hittar jag lite liljor som väl ska funka. Franska liljor!!! Dom står tamej fan alltid still!!!

Yes!!!! 

Titta gärna in en bit från Färjeleden när ni kommer hit nästa gång!

//Leffe

Dela:

Går vidare i trädgården

Den anlades 1855 av DBW på förslag av H.P. Gustafson. 

Nu är det bråda dagar därinne, varje gång jag kommer dit har något nytt och spännande hänt, ändå är jag ju där nästan varje dag. Nu väntar både jag och Anna på att magnolian ska slå ut och visa sin prakt. Förra året hade vi tur, vi var där när den slog ut.

Kom med in vet jag.

Vid den lilla bäcken växer dom små gula.

Ormhasseln, en mästare på att slingra sig.

Fler än jag gillar att vistas här.

När jag går härifrån tar jag ibland vägen förbi domkyrkan.

En av alla dagar vid min favoritplats i Visby.

Hoppas ni gillar trädgården, jag ber att få återkomma till den.

Vi har förresten fått hem vår senaste bok, "Det stora i det lilla", kan faktiskt inte på rak arm säga vilken i ordningen det är. Kanske nr 14 eller 15.

Här har vi skapat bilder av dom där små små detaljerna som många inte ser.

//Leffe

Dela:

Är det den tänkande människans eviga dilemma?

Är det kanske ibland en förbannelse att vara en tänkande varelse?

Kan det vara så att vi ibland tänker alldeles för mycket kanske?

När vi ser naturen omkring oss, framförallt så här års så slår det iaf mig att våra vackra vänner omkring oss, både i växt- och djurriket bara är. Jag tror inte dom går i funderingar om varför dom är som dom är, dom bara är!

I fågelvärlden tror jag att dom alla är säkra på sin sak, "Jag är vacker, jag är skitbra"! Växterna vet precis hur dom ska va för att locka till sig insekter och fåglar. Det gäller helt enkelt att synas och höras! (En sak gemensamt med människosläktet kanske).

Försök att bara vara, jag tror att vi mår bäst av det!

Nånting vackert måste det väl ändå finnas som vi människor har del i?

Jodå, det finns en hel del!

Dela:

Grå grå grå grå grå grå grå grå!!

Kommer ni ihåg den färgblinde pianostudenten i Brasse Brännströms (eller var  det Magnus Härenstams) skepnad. Jag tror iaf att det är han som har invaderat min redigerarhjärna för tillfället. Tillomed just när jag tar bilderna så tänker jag mig dom i olika grå nyanser.

Men håll tillgodo vet jag, så här blir det!! 

Avslutar med lite vind i seglen, fortfarande i grått, till skillnad från mitt liv som är allt annat än grått för det mesta!!

Det var några bilder från igår, ha det gott!!

//Leffe

Dela: