Reflexer och reflektioner

Känsla, tanke och inspiration

ADHD-diagnos och det känns bra

Jag har länge försökt få till en utredning på fastlandet men jag har stångat mig blodig mot långa vårdköer i Östgötalandstinget, ett och ett halvt år innan utredning ens påbörjas.

Perioder av panikångest, allmän rörighet och ett liv med känslan av att alltid vara lite annorlunda, lite konstig. Den där känslan som ibland har varit positiv också, för visst är jag glad över att jag är den jag är också. Den där skapande killen som kan ha ett sånt jävla driv att jag knappt hinner med mig själv ibland.

Men det där drivet kan också slå bakut ibland när jag rör till det för mig själv och min omgivning, när jag involverar mig alldeles för mycket och till slut mår ganska dåligt av att inte fixa det jag åtagit mig.

Hursomhelst, Gotland är snabbare på sånt här, tre månader räckte för att få min diagnos och det känns jävligt skönt. Nu vet jag, nu kan jag gå vidare!