Reflexer och reflektioner

Är det nån som känner sig manad till en gissning?

Nån med bensin i blodet kanske?

Kanske nån som gillar gamla engelska bilar?

Fler ledtrådar får ni inte. Hittade den här pärlan i ett garage ovanför botaniska, där stod hon med motorhuven öppen.

Hon är ju underbar!!!

//Leffe

Dela:

Kan vår natur vara minimalistisk?

Vår natur, där vi ständigt förundras över de anpassningar och specialiseringar som är den ena mer konstig än den andra. Kan vår natur vara minimalistisk i all sin komplicitet. Kan den även se enkel ut? Kan även de mest utvecklade egenheter fascinera med sin enkelhet. 

Ni får avgöra själva.

En fågelbild då, minimalistiskt?

En till.

Lite inverkan av människohand, men designen är tagen från naturen. Lyfter man den ur sitt sammanhang så blir den minimalistisk på bästa sätt.

Den här är inte minimalistisk, men den där solitären mitt i alla intryck fångar iaf mig.

Lite färg måste ni ju få också, smultron mitt i gatstenen, nån färgvariant som jag aldrig sett förut. Den växer där mellan stenarna i rena gruset.

Ha det finemang

//Leffe

Dela:

Gator, gränder och trädgård

Kärlek, vänskap, glädje.

Arbete, lek, umgänge och bara rent slappande.

Det är med glädje jag följer utvecklingen bland gatufotograferna här. Fler och fler plåtar gatorna utan mänsklig närvaro och det pratas om urban photo och liknande. Jag själv gillar ju det här med "street nature" som jag lite slarvigt kallar det. Allt som rör sig och växer i staden är ju intressant och en del av stadens liv. Ös på bara alla ni som vill bredda och experimentera, jag njuter av att se era bilder.

Allt vi ser i staden hör ju staden till.

Skål och tack!

//Leffe

Dela:

Om att vara den där som betraktar

Det är ju lite så det är, eller hur.

Att vara den där som plåtar och betraktar sin omgivning. Ibland gör det ju att man liksom står utanför det man ser. Oftast är det en bra känsla, men ibland kan det också bli en tomhet i det där att vara fokuserad på vad som händer omkring en, alla dom där detaljerna som man nästan med automatik ser innan hjärnan ens har registrerat dom. 

Ibland när jag redigerar mina bilder är det den där känslan som fyller mig. Känslan av att inte va en av alla andra, att inte va SOM alla andra. Jag vill gärna va en av alla andra, trots min diagnos, trots att jag kanske ser omvärlden på ett lite annorlunda sätt.

Just det där med att fokusera är väl det som jag har svårast för, det är egentligen bara när jag plåtar eller målar som jag känner att jag är fullt med, och då är jag istället så inihelvete med att det nästan blir för mycket.

Det var egentligen inte meningen att skriva det här, jag ville bara lägga ett par tre bilder, men nu blev det såhär. Vad jag vill säga är att ibland kan det va svårt att förstå hur man funkar. En bild kan banne mig säga mer än tusen och åter tusen ord.

Fyra bilder på temat utanför, osynlighet, lite grann ensamhet. Så där som man kan känna ibland.

Osynlig

Utanför (egentligen var han inte det, men jag redigerade den så)

Ensamhet (han hade egentligen en liten pippi-kompis, men jag redigerade den så)

Det är en j-a tur att man åtminstone kan uttrycka sig i bilder.

//Leffe

Dela:

Det är sommar, loppis, glada människor och solsken!

Vi fick lite regn i natt och på förmiddan, sååå skönt!

Satte mig på cykeln och trampade iväg en sväng innan lunch och visst kändes luften lättare nu.

Hittade ett loppis, inga intressanta prylar men intressanta människor.

På Ridelius ställde ett konstgymnasium ut, det fanns faktiskt några intressanta verk.

Jag hittade den här utanför.

Jag drog vidare.

Lite miljöer kanske, bara så ni får en känsla av Visby.

Sen kom amrikanarn!! Lite sugen var jag att lägga den i färg men det blev svartvitt.

Det blev upp till Adelsgatan för att trampa hemåt, hann att kolla in hos Kristian Tallroth som hade sin sista utställningsdag idag. Grattis Kristian till en lyckad utställning!

På Adelsgatan brukar det finnas spanare.

Utanför Söder port, nu återstår bara söder väg hem. Boy meets girl!

Lördag i Visby!

//Leffe

Dela: