funderingar
Det där med tänder...
| Jag är åter i bloggarna snabbare än väntat. Upptäckte att medlemskapet har förlängt sej och jag har två nyttiga reflektioner att göra av detta. Dels att det finns kompisar här på sidan med stort hjärta och dels att jag får lov att tänka efter hur jag formulerar mej innan jag skriver inläggen. I klarspråk är jag mycket tacksam samtidigt som jag skäms över mej själv! |
 |
|
Hur som helst ägnades en stor del av senaste veckan till ovanstående tand som är den spräckta delen av en kindtand. Väldigt vacker, hjärtformad som tandläkaren förnöjt konstaterade när hon pillat ut den. Själv fick jag några timmars andrum från smärta efter en ordentligt lagd bedövning. Inflammation i rot och tandben medicineras med penicillin och jag har nu att ta ställning till om min spräckta tand ska rotfyllas eller helt enkelt dras ut. Att jag fotat tanden är inte ett utslag av psykisk ohälsa, utan jag tycker själv att den är formmässigt intressant, och då jag har en uppgift från fotokursen jag går att sätta ihop ett surrealistiskt självporträtt med montage av föremål som betyder något för mej är tanden ett givet inslag! Föremålen kunde ha både positiv och negativ inverkan på mej....... |
 |
| Fotandet hålls igång som vanligt, och bland löven i trädgården fann jag den här duvan. Vår granne har ett duvslag och jag misstänker att den gjort en utflykt därifrån eftersom den var så orädd när jag kom med kameran. |
 |
| Telet var påmonterat, så jag provade effekten av kort skärpedjup på några växter. Höstlöv i Häggminspeln. |
 |
| Björnbär. Den konstiga sommaren har medfört att höstväxter som normalt brukar slås ut av frosten nu blomstrar på det mest kraftfulla sätt. Björnbären brukar vanligen inte ha hunnit mogna och få sin blåa färg innan frosten tar dem. |
 |
| Favoritblomman Anemone blev till sin fördel av telet! På kort skärpedjup hanterar skjutzoomen motiven väldigt mjukt men jag märker att jag tycker om resultatet. Normalt ställer jag bilderna med mera svärta, så lite motspänstigt var det att stanna så här ljust! |
Dela:
Fotorunda hemmavid
|
Julledigt med för mycket mat och för lite aktiviteter, idag tog jag med kameran ut på promenad runt närkvarteren. Ljuset finns kanske tre timmar om dagen, sedan blir det för mörkt för att handhålla kameran med telet på. Där jag bor är det ganska typiskt förortsaktigt. Villakvarter som iofs är trevliga, men allt är inlindat i ledningar som likt spindelnät går ut från stolpar nedstuckna tätt runt husen. Vägarna pryds av grälla skyltar, att hitta utsnitt värda att avbilda här är en utmaning. |
 |
| Här hittade jag Luna Lovegoods skor uppslängda över en ledning. Hon i Harry Potter som alltid blev av med sina tillhörigheter på skolan. Nu har hon dykt upp hemmavid, men bara i min alltför vilda fantasi. |
 |
| Två killar som blev lite oroade av de höga knäppljuden från min kamera. De grubblade säkert över vad i hela friden jag fotade egentligen. |
 |
| Det var hit jag bestämde var målet för promenaden, sjön som här är is och snötäckt och som ser så olika ut beroende på ljus och årstid. |
 |
| Snöröjningen i full fart, det gäller att röja och sanda för bussen så att den tar sej runt på de små och ibland branta förortsvägarna. |
 |
| Pinne mitt i vägen tänkt som fartsänkningsbarriär, här så vackert översnöad. |
 |
| På en annan sorts pinne satt en Trist Trast ibland rönnbären. Fångad av ett alltför kort tele fick den avsluta dagens promenad. |
Dela:
