OS Guld till Kalla

Olympiska Spelen på TV.
OS.
Charlotte Kalla åker skidor.
Och vinner!
Vad gör jag?
Jag sitter med min nya Fotoskivare och håller på att missa allt.
Nåja.
Jag han med att se slutet i alla fall.
Det var det viktigaste.
Jag kanske skall se mer TV nu och skriva ut mindre?
Så jag inte missar godbitar i OS?
Skriva ut kanske jag kan göra lite senare?
Men det är så kul att testa den nya!
Men OS guld sker ju inte varje dag precis.
Jag får lära mig planera bättre.
Så får det bli!

Den personliga bilden

Christer Sjöberg skriver på Fotosidan om den personliga bilden.
Vad är en personlig bild frågar han.
Och frågan är intressant tycker jag.
Om man vill förenkla frågan så är väl alla bilder man tar personliga.
Just för att det är man själv som tagit bilden.
Har man tagit bilden själv så är den per definition personlig, eller?
Men just så enkelt tycker inte jag att det är.
I en personlig bild tycker jag att det ligger så mycket mer.
I en personlig bild finns något speciellt.
Där finns ett avtryck av fotografen som går igenom i bilden.
En personlig bild speglar fotografens hjärta, fantasi och drömmar.
Det krävs ett seende.
Ett mod.
Våga.
Det finns så många outalade och uttalade regler innom fotografin så det mycket lätt kan låsa sig innombords.
Man bara avbildar.
En fotograf med personliga bilder har hittat något eget.
En fotograf som vågar vara personlig och som har förmågan att visa sitt hjärta.
Kanske är det så att det är svårt att se sina egna personliga drag men andra som betraktar bilden har lättare att se vad som är utmärkande?
Vissa har ett fantastiskt bildseende.
Där ser man den personliga bilden.
Man känner den personliga bilden.
För det är dit man bör komma, till bilden som berör.
Tycker jag.
Vissa fotografer som är riktigt bra hittar till den personliga bilden tidigt.
Andra behöver längre tid och vissa kanske aldrig hittar dit.
Det är lätt att bara trycka på knappen.
Och det är i och för sig också ett skapande.
Också en personlig bild.
Men jag vill se mer och känna mer.
Att låta sig inspirerars av andra men att utifrån det skapa helt egna verk.
Jag har fotograferat länge.
Men jag har inte tagit tillräckligt med fotografier för att nå det helt personlig i mina bilder.
Tycker jag just nu.
Men jag tror jag är på väg åt rätt håll.
Även om det kanske bär iväg år ett helt annat håll allt eftersom jag lär mig mer och vågar mer.
Magnus Persson utmanar alla visa upp den personliga bilden.
En personlig bild för mig i skrivande stund är den här bilden.
Men återigen kan det vara fel.
Det finns en risk att man blir blind för sina egna bilder.
Det kan vara lättare att stå bredvid.
Här har jag en favoritmodell.
Här finns skogens väsen.
Här finns ljuset och här finns mörkret.
Här finns jag.

Så var OS igång igen

Ser invigningen på TV just nu.
Eurosport visar från inatt.
Jag har ingen OS feber.
Än.
Vilket förvånar mig.
Jag brukar vara väldigt på.
Men jag tror jag hamnar framför TVn i allafall och ser mängder av sport som jag aldrig tittar på annars.
Många OS har jag sett.
Och VM, EM och annat stort.
Och varit engagerad och nervös.
Jag finner det märkligt att jag sitter och spänner mig när för mig egentligen okända människor tävlar i märkliga grenar.
Jag vet att jag fick tårar i ögonen när Kajsa Bergqvist vann VM guld.
Varför blir jag så rörd av att en obekant svensk kvinna vinner?
När Carolina Klüft gör två övertramp i längdhopp i sjukamp lämnar jag rummet för mina nerver håller inte för det tredje och sista hoppet.
Varför?
Vad gör det mig om hon vinner eller inte?
Men det är sportens magi antar jag.
Det är därför jag tror att jag hamnar i OS feber precis som vanligt.
Favoriter än så länge?
Jag väljer Sydney 2000
och
Lillehammer 1994
Tror jag.
Inte baserat på svenska framgångar utan mer på hela OS upplevelsen på TV.
OS har börjat.
Heja Sverige!

Jag har blivit med Fotoskrivare

Nu är det här.
Mitt nya mörkrum!
Ja, alltså min min nya fotoskrivare.
Fotoskrivaren som nu är installerad och har skrivit ut sina första utskrifter.
Jag har köpt en Epson.
Epson Stylus Photo R2880
Fråga mig inte varför.
Jag vet inte säkert varför det blev just den modellen.
Jag har sett Epsons utskrifter på Fotomässor.
Jag har en fotobekant som har den större modellen, 3880, och jag har sett dess fantastiska utskrifter.
Men att jag slutligen valde denna?

Nu är den här i alla fall.
Jag har haft den igång i snart en vecka.
Det är dyrt med skrivare.
Det är dyrt med papper till skrivaren.
Och det är fruktansvärt dyrt med bläck till skrivaren!
Just den här skrivaren är extra oekonomisk.
Färgpatroner, 11 ml.
Ca 150 kronor.
Styck.
Som hittat.
Men att köpa den större 3880 kunde jag inte motivera.
Även om den antagligen blir billigare i det långa loppet.
Utskriftskostnad blir ungefär dubbelt så dyrt på den skrivaren jag valde mot om jag köpt 3880 tyvärr.
Jag fick hjälp att få igång R2880 här hemma.
Världens bästa dataMicke var här och startade upp allt så vi såg att den skulle fungera.
Redan vid första utskriften så kände jag att det var värt pengarna!
Vilken lycka.
Vilken känsla.

Redan första utskriften kände jag att skrivaren var värd kostnaden.
Eller förresten, inte allra första utskriften.
Då vände jag pappret åt fel håll så utskriften blev väldigt grå :o)
Men nummer två som syns på bilden här ovan.
Den var det en glädje att få se i utskrift.
Sedan testade jag några av mina blombilder också.
Läkert.
Nu skall jag försöka sätta mig in i mer om hur det fungerar med utskrifter och olika inställningar man kan göra.
Det var så kul och jag blev så nöjd.
Nu måste jag lära mig mer!
Och beställa lite roligare papper.
Hör har jag bara köpt in ett billigt matt papper.
Epson Matte Paper heavyweight A4
50 ark
Beräknad kostnad per utskrift/ark 4 .50 kronor.
Plus då bläckkostnad som vi skall tala lite tyst om...
Men det är roligare med att se sina bilder utskrivna och inte på en dataskärm.
Så är det.
I alla fall för mig.
Jag hoppas jag kommer att vara lika nöjd med skrivaren i framtiden så som jag är idag.
Jag tror det.
Men en del bilder skickar jag nog iväg till exempelvis Crimson i fortsättningen med, då det är enkelt och relativt billigt.
Och jag bara måste testa detta med Canvas.
Men med vilken bild?
Det visar sig.
Nu skall jag roa mig hemma.
Med min nya fotovän.
Epson och jag.

Kladdkaka

En kollega påstår att jag är skyldig honom kaffebröd.
Han har rätt.
Men det skulle jag ju aldrig erkänna.
Inte till honom i alla fall...
Nu har jag i alla fall bakat.
Kladdkaka som skall medtagas som muta i morgon.
Om inte kakan rasar ihop nu efter sitt besök i ugnen...
Och en bytt vispad grädde.
Som jag får vispa i morgon bitti.

Lätt som en plätt att göra.

200 gram margarin
200 gram mörk blockchoklad
Smältes samman i en kastrull.

4 st ägg
2 dl socker vispas ihop, poröst.

2,5 dl mjöl
1 tsk bakpulver röres i med varlig hand

Rör ihop alltsammans och häll i en bröad form med avtagbara kanter.
I ugn i 225 ° i 12 minuter.
Skall göras dagen innan.
Jag har den i kylen under natten.

Plättlätt!
Kladdigt gott!
Och bara fullt med fibrer och hälsosamma vitaminer.
Eller inte.
Nåja.