NATURLIGTVIS

Dalkulla i förskingringen. Fotograferar. Funderar. Skriver oregelbundet om det som faller mig in. Även om fotografering.

Istället faller jag för reklamen

Jag skulle inte prenumerera på någon fototidning sa jag.
Spara lite pengar på att inte ha en massa härliga tidningar.
Men jag märker att saknaden efter en tidning om foto är stor.
Borde egentligen välja Kamera & Bild som var min första fototidniningskärlek.
Men sist jag prenumererade på den så ändrade de så mycket med layout och text att den blev svårläst.
Till slut läste jag inget, satt bara och irriterade mig på hur konstigt allt såg ut, så jag slutade min prenumeration.
Synd på något som var så bra.
Jag vet inte hur tidningen ser ut idag men hemsidan är ordentligt rörig så jag håller mig borta en stund till därifrån.
Och varför har dom inte skrivit en rad på hemsidan om den största nyheten i Fotosverige på, ja någonsinn?

Istället faller jag för reklam.

Jag är en svag människa, jag erkänner villigt.
Men jag har haft denna tidning förrut, den var bra då så då låter jag reklamen skölja över mig.
Dessutom tycker jag deras nya hemsida fungerar bra.
Och de som bloggar där påverkar mig naturligtvis också.
Fantastiska fotografer.

Mer reklam jag går på är en DVD.
Konstaterar att filmen The Bang Bang Club strax finns att köpa på Discshop.
Släpps 5 oktober.
Jag måste erkänna att jag är spekulant även på den.
149 kronor.
Bild från Discshop.

Läs mer här
http://www.discshop.se/filmer/dvd/bang_bang_club_hidden_war/P94218

Jag har skrivit om denna film tidigare.
HÄR

Hej, jag heter Maria.
Jag är en svag människa.
Jag går på reklam.

Postat 2011-09-18 19:23 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Det var på farfars tid - Året var 1915

Hör historiens vingslag!
Fotohistoria.
Från farfars tid.
Min farfar föddes 1894.
Konrad Lindblad
Tyvärr fick jag aldrig träffa honom.
Hela min relation med min farfar har jag fått bygga upp med hjälp av bilder, brev och fotografier.
Släktforskning.
Och pappas berättelser förståss.
Farfar dog alldeles för tidigt.
Men jag har lite tur för det finns mycket skrivet om farfar.
Och många fotografier bevarade.
Han var fackligt aktiv.
Han var musiker, spelade fiol och cello.
Han målade.
En aktiv man lämnar spår.
I unga år gjorde han militärtjänst i Stockholm.
Jag vet inte varför en ung man från Dalarna gör tjänst där i huvudstaden men så var det.
De hade vackra kläder i det militära på den tiden.
Och man hade förstånd att gå till fotografen.
Året är 1915 och min farfar Konrad Lindblad skriver hem till Dalarna från huvudstaden.
Här skriver han till sin farbror Axel Lindblad.
Axel Lindblad arbetar som fotograf i Korsnäs och här får han information om det senaste.
Att bli fotograferad med Blixtljus!

Och hur ser då en bild från 1915 ut med blixtljus?
Jo, så här.
1915.
Konrad Lindblad.
Min farfar.
Det är alltså denna bild som finns på framsidan av vykortet som farfar Konrad skriver till sin farbror Axel Lindblad.

Farfar blev fotograferad tidigt.
Fördelen med en farbror som fotograferar.
Här en tidigare bild av min farfar.
Fotograferad av just min Farfarsbror Axel Lindblad.
I Korsnäs, Falun.
När kan bilden vara ifrån?
Kanske omkring 1906?
Uppklädd och rakryggad.
Det var stort att bli fotograferad förr.

Jag tycker detta är en härlig familjehistoria.
Tänk om jag kunde träffa farfar och hans farbror Axel med den kamerautrustning som jag har idag?
Tänk att få se hur Axel Lindblad arbetade med fotografi under seklets början.
Det jag tänker på då jag lägger in dessa historiens vingslag i datorn.
Vad lämnar vår generation efter oss till kommande generationer.
Jag hoppas samma bildskatt.
Men det är jag inte så säker på.

Postat 2011-09-15 19:44 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Beskedet kommer på Twitter...

Det är inte utan att man blir lite matt.
Nej, Jag blir lite matt.
Och jag blir ledsen men kanske mest besviken?
För inte sker väl sådant här i Sverige?
Inte av någon med så bra bilder i bagaget?
Det lilla textmeddelandet på Twitter kom med beskedet.
"Känd naturfotograf erkänner manipulation av bilder."
Och det är klart att genast så förstår jag vem det handlar om.
Terje Hellesö.

Jag såg skriverierna här på Fotosidan.
Anklagas för fusk står det.
Men nja, tänker jag.
Det tror jag väl ändå inte?
Väl?
Och vem har rätt att anklaga någon sådär upp och ner för manipulerade bilder?
Visa upp orginalfilerna står det.
Och jag tänker att vem skall man anklaga nästa gång?
Vems bilder är fusk nästa gång de anses vara för bra?
Skall alla vara beredda på att visa orginalbilderna så fort någon anser att bilden är fusk?
Men jag lägger ner funderingarna.
Läser inte allt på Fotosidan.
Läser inget på Flashback.
Men det har jag gjort idag.

När drevet går, då går drevet.
Många bra och intressanta inlägg.
Många mindre bra.
Plötsligt står det klart att en av Sverige och Norges mest kända naturfotografer inte bara manipulerat egna bilder.
Han har klippt in djur från andra fotografers bilder på nätet och sedan gjort egna bilder.
Så många som försvarade honom med näbbar och klor i debatterna.
Finns inte en chans att just TH kan ha gjort något dyligt.
Skriver de.
TH är en erkänt duktig naturfotograf.
Böcker, föredrag, utställningar, lärare, mm.
Mångafald.
Fusk?
De som trodde på TH är nog oerhört besvikna idag.
De som försvarade honom antagligen ledsna.
Den som är mest besviken på TH är nog TH själv.
För under så många år har han byggt upp ett namn.
Ett stort namn inom naturfotografin.
Ju högre man sitter dessto större blir fallet.
Respekterad naturfotograf det blir man inte bara hur som.
Respekt är något man får.
För att man förtjänar det.
När allt man byggt upp rasar?
För att man gjort dumma saker.
Det är inte utan att man förstår hur ångesten måste krypa in i hjärteroten idag.
För vem tror på hans bilder nu?
Även de som är äkta?
Här skadas hans fotografi men även alla andras natutfotografi.
Här skadas fotografin.
Företaget, föreläsningarna och medlemskapen.
Här rasar allt.
Jag hoppas han får hjälp.
Att han tar hjälp.
Nu har bubblan spruckigt.
Det är till det bästa, det tror jag.
Men att ta kraft att börja om när ens anseende försvunnit?
Hur orkar man det?

Jag själv har en skakig tid just nu och mitt liv är lika snett som mina horisontbilder är.
Jag skulle behöva Photoshop för livet.
Så jag tänker på TH .
Hur illa mår inte han nu?
Även om han dragit på sig detta själv.
Jag hoppas han tar hjälp, jag hoppas han får hjälp.
Jag hoppas hans vänner är hans vänner även när när det är motgångar.
Jag hoppas alla som är nära ställer upp som fan.
Ursäkta svordom.

Hans iver för de vilda djuren blev kanske hans fall?
Han behövde ses och höras för att få fram sina tankar.
Han behövde ekonomi för att få företaget att gå ihop.
Han dopade sig med photoshop för att vinna.
Och det är tragisk.
För så mycket som TH gjort för fotografin.
Han lyfte fram andra fotografer i sin blogg.
Andras bilder, egna bilder.
Nordiska fotografer.
Naturfotografer.
Kvinnliga naturfotografer.
Jag blev oerhört glad när jag fick ett erkännande av TH för mina bilder.
Vi kvinnor har en förmåga att nedvärdera oss själva.
Av någon anledning behöver många av oss bekräftelse av andra för att våga tro på vår begåvning.
Han vågade lyfta andra.
Jag blev glad.
Nu är jag ledsen.

Jag hoppas nu att detta slutar bra.
För alla.
Vi kan nog alla lära oss av detta.
Vi måste lära oss av detta.

Postat 2011-09-03 18:46 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Tidningen FOTO, nr 4 2011

Precis som jag slutat min prenumeration på tidningen FOTO kommer ett nummer jag bara måste ha.
Nummer fyra.
2011.
Med en härlig liten grön groda på framsidan.
Ett underbart, välfyllt nummer med en av mina favoritfotografer i centrum.
Tammy Bergström.
Hennes hemsida www.imageorama.com är makalös.
Reportaget i tidningen gav allt allt jag ville veta och lite mer.
Stort härligt fotoreportage där de fantatstiska bilderna verkligen hamnade i fokus.
Bilder som borde vara omöljliga att fånga.
Tammy Bergström gör det omöjliga möjligt.
Stum av beundran för denna konstnär är jag.
Och är ni intresserade av makrofotografering det minsta så rekommenderar jag er att försöka få fatt ett exemplar.
Jag hade tur, jag fick fatt ett exemplar.
Inspirerande är bara förnamnet.

Bild från tidningen FOTO

Postat 2011-04-22 15:00 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Jag saknar bilderna från Galleri FS

Någon gång i Galleri FS barndom lyckades jag få med någon bild och jag tyckte det var trevligt.
Jag har försökt flera gånger efter det att skicka in bilder men än så länge, i skrivande stund, har bild efter bild blivit ratad.
Jag tar det ganska bra, man blir ju ratad på ett skonsamt sätt.
Ett litet kort mail bara, att man inte blivit antagen.
Det är helt OK.
Jag vet redan vad jag tycker om mina bilder.
Och jag vet var dom finns.
Det är inte mina bilder jag saknar i Galleri FS.
Det är alla andras.
Eftersom jag smög förbi i gallringen en gång i tiden har jag rösträtt i Galleri FS.
Precis som alla som har fått med en bild.
Och även om jag är ganska inaktiv på FS just nu så går jag in ibland och röstar på bilderna i Galleri FS.
Många bilder är det att titta och rösta på.
Lite för många för att alltid orka titta igenom dem tyvärr.
Många märkliga bilder dyker upp, många dåliga och många bra.
Men framförallt dyker det upp några fantastiska bilder som jag med glädje och stolthet röstar på för att de skall hamna i Galleri FS.
Sedan väntar jag och väntar på att bilderna skall komma upp på Galleri FS men de gör aldrig det.
Varför dessa makalösa bilder inte kommer med är för mig ett mysterium.
Jag vill ju se dem igen och lägga in dem bland mina favoritbilder.
Så jag kan se dem om och om igen.
Jag tycker om att samla på mig andras fantastiska fotografier.
Men jag saknar bilderna i Galleri FS.
De fantastiska bilder som jag älskade men som av någon outgrundlig anledning inte kom med.
Tänk vad praktiskt det vore med en pool med ratade Galleri FS bilder så att jag fick se alla dessa bra bilder igen.
Och så kunde jag plocka ut godbitarna och se på dem när jag vill.
Ren och skär inspiration.
Så ja, jag saknar bilderna från Galleri FS!