NATURLIGTVIS
Så var OS igång igen
Ser invigningen på TV just nu.
Eurosport visar från inatt.
Jag har ingen OS feber.
Än.
Vilket förvånar mig.
Jag brukar vara väldigt på.
Men jag tror jag hamnar framför TVn i allafall och ser mängder av sport som jag aldrig tittar på annars.
Många OS har jag sett.
Och VM, EM och annat stort.
Och varit engagerad och nervös.
Jag finner det märkligt att jag sitter och spänner mig när för mig egentligen okända människor tävlar i märkliga grenar.
Jag vet att jag fick tårar i ögonen när Kajsa Bergqvist vann VM guld.
Varför blir jag så rörd av att en obekant svensk kvinna vinner?
När Carolina Klüft gör två övertramp i längdhopp i sjukamp lämnar jag rummet för mina nerver håller inte för det tredje och sista hoppet.
Varför?
Vad gör det mig om hon vinner eller inte?
Men det är sportens magi antar jag.
Det är därför jag tror att jag hamnar i OS feber precis som vanligt.
Favoriter än så länge?
Jag väljer Sydney 2000
och
Lillehammer 1994
Tror jag.
Inte baserat på svenska framgångar utan mer på hela OS upplevelsen på TV.
OS har börjat.
Heja Sverige!



