Ur min synvinkel

Att våga fotografera

När jag ligger på alla fyra uti mossan här hemmavid känns det inte så konstigt. Vet att grannarna vant sig och har insett att jag inte tappat greppet alldeles utan bara jagar den bästa vinkeln.

Men inne i stan (i mitt fall Uppsala) finns det en spärr. Vädret var alldeles strålande idag att jag tog en tur i Stadsparken innan avfärd min min trygga vrå på landet. Kameran låg fint i ryggsäcken medans jag gick och beundrade all grönska och alla vackra blommor. Funderde på om jag skulle plocka fram kameran och ta några bilder. Tänk om nån skulle ta illa upp??? Till sist blev iaf frestelsen för stor och jag plockade upp den, telezoomen satt på och den fick duga denna dag. Började lite trevande att fotografera blommorna på träden....

Blommorna i rabatten....

Denna lilla parvel tog inte illa upp att få vara med på bild...

När jag fotade denna blomma på en buske, kom en dam fram och frågade vad busken hette...herrejisses...måste man vetasånt för att ta bilder?? 

Hastade snabbt vidare för att slippa fler frågor. Men se där kom det några människor med oxå....

De var ju på andra sidan ån och om de skulle upptäcka mig så skulle jag lugnt hinna springa in och gömma mig i min bil innan de kom i kapp! Kände mig nu lagom modig nu och tog även en bild i backen precis utanför mitt jobb..

Knäna skakade och jag kände mig som värsta busen, tänk om nån kom ut och såg vad jag pysslade med???? Nåja, denna gång klarade jag mig utan upptäckt ;)

Efter detta äventyr kanske jag kan våga mig på en utflykt till, kanske till och med böja på knäna för att få en bättre vinkel, få med fler människor på närmare håll. Får väl se om modet håller eller om jag nöjer mig med mitt krypande i mossan.

Dela: