Ur min synvinkel
Att vara med på bild
Vinglar ju fortfarande omkring i fotograferandets konst och tycker det är en kul utmaning att fånga personlighet hos individer runt mig. En å annan bild blir på mina fyrbenta kompisar. De är inte alltid helt medgörliga och att placera dem i rätt ljus är bara att glömma. Den ena tjejen som går under smeknamnet Prinsessan är inte det lättaste att få bra bilder på, hon tycker nog att hon är för fin för sånna stolligheter. Dessutom har hon viktigare saker för sig än att posera för matte, måste ju lukta nogsamt för att få veta vem som rört sig på hennes domäner. Syns tydligt hur sur och ovillig hon är....
Den andra som vi kallar Fröken Hulligan ( smeknamnen är helt baserade på personlighet) är lite lättare. Hon är galen i mat och gotte, så när matte ropar gäller det att spana in henne, det kan ju löna sig...
När vi sedan kommer till de tre tvåbenta av manligt kön som delar bostad med mig har jag givit upp hoppet om att få dem ställa upp utan att det kostar.... De suckar så djupt och tycker bara att jag är en böld där bak när jag kommer med kameran. Får jobba vidare på dem....
För några veckor sedan skulle jag ta kort på några kollegor för att lägga upp på hemsidan. De flesta skruvade rejält på sig och lät mig tydligt veta hur obekväma de var att hamna på bild. Tror att det är ganska vanligt, själv tyckte jag detsamma tidigare. Har insett att det är ju så här jag ser ut, det är bara att acceptera........
och det är så här andra uppfattar mig....
Annat är det att fotografera barn, nåja inte alla men många av de jag har träffat på och särskilt tjejer, fulla av självförtroende så poserar de mer än gärna. Min söta goa guddotter tycker det är jättekul att bli fotograferad och har inget emot att ställa upp. Synd bara att hon är så sällan här jag behöver öva mer.... ;)
Hon blev i alla fall nöjd och tyckte bilderna var fina, så fina att hon vill ha dem på väggen i sitt rum. Jag önskar och hoppas att hon skulle behålla sin naturlighet och avslappnande hållning till att vara bakom kameran även som vuxen.....
Dela:
Tänk att.....
...när jag som bäst skulle behöva vara ute med kameran eller på andra sätt vara kreativ så finns där ingen inspiration alls att uppbåda. För nästan två veckor sedan fick jag en elak infektion i ett sår på mitt vänstra långfinger. Slutade med ett operativt ingrepp och inläggning på sjukhus. Visst är det nyttigt att som sjuksköterska få prova på att vara patient, men jag skulle helst slippa.... Har sedan dess varit sjukskriven och mest legat och tyckt synd om mig själv, har vid flera tillfällen givit mig ut med kameran men inte hittat nått motiv. Idag bestämde jag mig för att nu får det vara slut på självömkan, imorgon åker jag till jobbet!! Tog med kameran ut mellan skurarna och fick iaf till en knapp handfull godkända bilder.
Det viktigaste idag var inte att få massor av bra bilder utan att känna glädjen över att krypa på gräsmattan och i buskar, jag blev både glad och blöt av min tur i trädgården . Nu vet jag att jag är redo att återgå till jobbet igen!!
Dela:
