Sista dagarna i Finland

Det är tidig gryning och jag har precis vaknat till efter ett par timmars sömn. Dimma dansar över den mörka tjärnen och det är helt stilla...tills något litet kommer tassande...en räv.

Räven hinner bara slinka iväg innan en stor mörk björn kommer lufsande. Det är fortfarande ganska skumt men solen har börjat gå upp bakom träden. Vi sitter stilla och ser björnen hitta de tomma godisgömmorna som vittjades sent i går kväll.  

När solen gått upp och klockan är precis sju är det dags att lämna gömslet. Så här vackert var det.

Vi har en natt kvar och vi har valt ett skogsgömsle. Ljuset var svårt och när solen gått ner blev det betydligt mörkare än ute på myren. Här fick vi besök av en björn på kvällen och senare också en järv.

Järven visade sig vara enögd men det märktes inte på dess framfart. Det här var ett av de få ögonblick som den stod stilla.

Den här bilden skulle egentligen helst ha varit film för järven springer på ett mycket speciellt och lite slängigt sätt. Det djur jag kommer och tänka på som också rör sej så är konstigt nog en fågel, nämligen gam.

Tre minuter efter järven kom vår sista björn för denna resa. Betydligt ljusare än flera av de andra björnar vi sett.

Det var inte mycket ljus i skogen efter elva på kvällen och denna bild är tagen med ISO 3200.

Efter frukost och två timmars sömn körde vi direkt till Nådendal där jag hade bokat ett rum för natten. Det regnade när vi kom fram vilket var synd för det fina trähuset stod på en gata kantad av liknande gamla hus i olika färger.

Efter tre nätter i gömsle var det gudomligt skönt att sova en hel natt i en riktig säng. Passande för orten var det bäddat med muminlakan. Min sambo tyckte jag skulle fråga om det fanns något "mumintrollgömsle".... 

Nästa morgon körde vi på färjan till Kapellskär och fick en stillsam överfart med strålande sol. Vi har fått uppleva mycket under vår vecka i Finland. Dit kan det vara värt att åka tillbaka.

Hälsningar Lena

Tillbaka i björnriket

Jag besökte Wild Brown Bear i östra Finland första gången på en tjejresa i maj 2015. Stället var sej likt men nu var det betydligt varmare och mygg var våra ständiga följeslagare.

Det finns förstås en bastu vid sjön och det här är utsikten från badbryggan. Lite lätt regn men det spelade mindre roll.

Det hade slutat regna när vi kom ut till gömslena. Det här är fyra nya gömslen och vi skulle tillbringa natten i nr 17, som är längst till höger i bild.

Det var varmt men myggen gjorde att man klädde sej med huva och drog igen alla blixtlås. Väl inne i gömslet var det dock inte ett problem.

Vi installerades oss i nr 17 och började spana. En skrattmås har precis inspekterat en "godisgömma". Om inte ett större djur öppnar träluckan kommer den inte åt godsakerna. Bara att ge upp så länge.

En korp passerar, också på jakt efter något gott kan man anta...

Det kommer två björnar men de är mycket försiktiga och går inte längre fram än gömsle 20. Då är fotovinkeln från 17 riktigt dålig. Vi får hålla till godo med skrattmåsar som formationsflyger.  

Solen går ner bakom träden och det börjar komma lite dimma på tjärnen...

...då kommer björnen. Klockan är strax före elva på kvällen och en stor hanne sträcker upp sej.

Aha, Brutus. Det kanske brukar finnas något gott där på stammen, nu ser han mest besviken ut.

" - Här poserar man i helfigur och så finns det inget gott ! "

Den stora björnen kommer lufsande mellan gömslet och tjärnen, avståndet är inte särskilt stort.

Nu hade jag behövt ha kameran i stående format, men det är ett par handgrepp när den sitter på ett stativhuvud. Min sambo har ärtpåsar och då går det fortare.

Det brukar nog finnas något gott här uppe...

Sedan vänder sej Brutus rakt mot vårt gömsle och jag inser att 300 mm snart kommer att vara på tok för mycket.

Här får björnen utdelning när han hittar en godisgömma som vi inte såg att den låg där. Kolla in tassen med de stora klorna...

" - Tur för er att det låg lite godis där..." ser han nästan ut att tänka. Men så är förstås inte fallet. Han vet dock precis var vi sitter och tittar rakt på gömslet innan han lufsar vidare tillbaka mot skogen.

Förstora för bästa känsla!

Hälsningar Lena

Nerslag och slöa minneskort

Vi övernattade inte i gömslet utan fick några få timmars sömn i en riktig säng innan det var dags att gå ut igen.

Tidigt i gryningen kom vi ut till dammarna igen. En häger passerar. I bakgrunden ligger fiskodlingen där "maten" odlas. Hela odlingen är täckt med nät.

Två av gömslena. Vi valde det vänstra som hade än lägre vinkel mot vattnet. Det är bekväma gömslen med gott om plats om man bara är två. Det finns t o m ström om man behöver ladda något.

En liten vadare kom på besök när vi stod och väntade på att solen skulle gå upp. Fiskgjusen var som mest aktiv mellan fem och åtta på morgonen så vi var lite tidiga. I bakgrunden kan man se ett enmansgömsle med riktigt låg vinkel och solen börjar skymta i fönstret.

En fiskgjuse kom och satte sej i en stor björk för att spana. Den satt där i över 30 minuter och sedan brakade den ner i en kaskad av vatten. Solen hade tyvärr inte nått dammens yta och resultatet blev lite mörkt. Den bommade dock fisken så vi visste ju att den skulle komma tillbaka...

Nu såg jag den komma och lyckades precis få fokus någonstans mitt i dammen när den slog ner.

Jösses vad den plaskade!

Men den var snabbt på väg upp. Min kamera tar 7 bilder per sekund...

...och här har det gått två sekunder sedan första bilden.

Den laddar och solljuset är obarmhärtigt skarpt mot den vita fjädrarna.

Nu har det gått en sekund till och jag är helt förberedd på att få se den lyfta med sitt byte. Det gör den också men min kamera vill plötsligt inte ta en enda bild till...

Under de två sekunder som hinner gå innan den första bildserien lagrats på minneskortet händer det väldigt mycket och jag svär ve och förbannelse. Jag brukar alltid ha ett nytt snabbt 32 GB minneskort sitta i kameran, men av olika anledningar gör det inte det den här gången (enbart mitt eget fel). Min sambo har däremot lyckats fånga sina första riktigt skarpa bilder på fiskgjuse, med fisk, extra vattenstänk och extra allt. Totalt får vi väl ändå kalla det ett lyckat första försök hos fiskgjusarna.

Vi packar ihop och lämnar Kangasala för att fortsätta vår resa genom Finland. Jag har i sista stund lyckats boka en lämplig stuga vid en av Finlands många sjöar. Vi styr mot Tölvä, en mycket liten prick på kartan.  

Hälsningar Lena

På äventyr i Finland och dykande fiskgjuse

Förra fredagen packade vi bilen och tog nattfärjan från Kapellskär till Nådendal i Finland. När vi lämnade Kapellskär var vädret strålande.

Vi fick en fin solnedgång i den svenska skärgården....

...och en lika strålande fin morgon i den Finska skärgården.

Dagen kunde inte börja bättre.

Första anhalt på vår resa var Pothiolampi Osprey center. När jag läste en blogg av Mikael Ekelund i vintras blev jag helt tagen av hans bilder på dykande fiskgjuse och vi bestämde oss därför att prova lyckan på samma ställe.

Vi kom dit på förmiddagen och hade inte tillgång till något gömsle förrän klockan 17 så det blev en promenad i området. Vi blev stående i ett torn öppet för alla en stund för det regnade och då dök det plötsligt en fiskgjuse.

Lite närmare än så här ville vi ju helst komma, men det kändes ändå som att det lovade gott. Fåglarna fanns alltså på plats.

Vi fixade en kombinerad lunch-middag med grillad korv, bröd och sallad. Det blir lite konstiga mattider när man sitter i gömsle...

Klockan 17:00 var vi på plats och det dröjde inte länge förrän det plaskade till framför gömslet. Det första fiskgjusen som kom var så snabb att ingen av oss ens hann trycka på avtryckaren. Jösses ! Nästa besökare damp ner vänd åt fel håll. Man sitter ganska nära vattenytan i gömslet och det är mycket svårt att se fåglarna komma.   

Plötsligt bara exploderade vattnet framför oss och det gick undan för att sätta fokus. Sedan var det seriebildtagning på hög hastighet som gällde.

Min sambo hade 70-200 mm på Canon 7D mk II och jag hade mitt trogna fasta 300. Jag insåg dock snabbt att det var en utmaning att få med hela fågeln med 300 mm, men jag ville ju komma nära...

Nästa stora splash gav en fågel som visade upp sej lite bättre, men vi såg inte var den kom ifrån och missade själva nedslaget. 

Den lättade snabbt och lämnade dammen med en fin fisk i klorna.

Första dagen på resan artade sej mycket bra. Fortsättning följer...

Hälsningar Lena

PS. Fiskgjusarna kan man se på detta ställe: http://www.saaksisaatio.fi/index.php/en/home  

Svalbard - resan går mot sitt slut

Efter drygt ett dygn med hårda vindar blev det åter lugnt. Vi var på en skyddad plats men det mojnade också rejält och solen kom fram. Vi fick tre zodiakturer till innan vår resa var slut. Lägg märke till ejdrarna på väg in från vänster i bilden ovan.

Vi gjorde en tur vid Sveabreen och vädret var strålande.

De charmiga alkekungarna gjorde låga förbiflygningar, startade och landade lite överallt runt båten.

Vi stötte på en storsälshona i vattnet och hennes unge som låg på ett isflak och tog det väldigt lugnt. Ungen vinkade till oss. "Hej då för den här gången" kan man väl få tänka.

Eftersom vinden mojnade kunde vi även åka ut till Prins Karls Forland. Vi åkte sedan zodiak till Poolepynten och den koloni med valrossar som ofta håller till där.

Vi närmade oss valrossarna stillsamt, en bit i taget. De brydde sej inte det minsta.

Det var en grupp med enbart hannar och riktigt stora "bestar" är det frågan om. En valrosshanne kan väga mellan 1000 till 1500 kg. Honorna är mindre och lever med ungarna åtskilda från hannarna.

Det finns en strikt hierarki bland valrosshannar som beror på storleken på betarna. Ibland kunde man ana lite gruffande bland de vilande djuren, men i övrigt såg det mest ut som en stor hög med livsnjutare som låg och jäste i solen.

Jäsa är för övrigt ett bra ord för det både pruttades och rapades ogenerat i detta gäng och om man hamnade i vindriktningen var dofterna inte helt angenäma. Munhygienen var nog inte heller den bästa.

Sista stopp med MS Malmö blev återigen Trygghamna och nu var vattnet blank på denna vackra plats.

Under vår sista zodiaktur kunde vi främst förvänta oss fåglar enligt våra guider, längsta möjliga brännvidd rekommenderades. Spetsbergsgrisslorna kom dock mycket nära båten.

Till min förtjusning dök det upp en lunnefågel. Vi spanade efter praktejder och såg några på mycket långt avstånd. Vi satt mest och drev stilla med båten när ejdrarna plötsligt lättade...

....och kom flygande rakt mot oss! Hur ofta händer det att fåglar flyger åt "rätt håll" ? Jag slängde upp kameran och fick några bilder med hyfsad skärpa innan de hann passera. All övning på flygande gräsänder och gäss betalade sej denna gång.

Vi åkte sakta längs kanten och fick syn på detta "spår" i snön. Här hade en isbjörn rullat eller hasat i snön. Nåväl, vi förväntade oss inte alls någon isbjörn utan spanade efter fjällräv som skulle finnas här. Radion sprakade och den andra båten meddelade att de hade en räv...men, "där står ju en björn" utbrast Susanne i vår båt !

En liten hona hade plötsligt kommit upp ur svackan nedanför glaciärväggen och stod alldeles stilla. Att det var en hona var helt klart för den hade ett GPS halsband och det sätter de bara på honor.

Vi fick senare veta att det  var en 10-årig hona. Halsbandet fick hon i vintras. Då vägde hon endast 144 kg, vilket är 100 kg mindre än en välmående hona normalt väger. Hon fångades även 2104 och 2015 och fick halsband även då. De sitter bara kvar ca 1 år och ramlar sedan automatiskt av. Detta för att batterierna i GPS sändaren tar slut och att halsbandet inte ska bli ett problem om björnen växer.

Den lilla honan tittade på oss en lång stund och försvann sedan utom synhåll. Vi väntade tålmodigt men hon dök inte upp igen. Mötet med henne hade ändå gett oss en fantastiskt fin avslutning på vår resa.

Hälsningar Lena

PS. Vi tillbringade två dagar till i Longyearbyen och åkte runt i hyrbil med tre andra av våra medresenärer. Då blev det mycket fåglar men de bilderna tar jag fram lite senare. Nu är det snart dax för nya äventyr...