Fru Domherre

Koltrastarna må vara en av mina favoriter men vem kan motstå denna ?

Ha det bra i vinterkylan

Lena

Koltrastarna

När fiskarna vilar i det kalla vattnet spanar jag på fåglarna i vår trädgård. Koltrastarna är lite av favoriter och vi har ett antal som konkurrerar om äpplena som min sambo lägger ut. En hona har också kommit på hur man kan sprätta ut frön från den största fågelautomaten, för att sen åtnjuta dem på marken under.

Alla bilderna är tagna handhållet med Canon 300 mm /f4 L IS på en Canon 7D.

Jag tror att den här hannen lyssnar till ljudet från min kamera, som han hör trots att jag står bakom glas och fotograferar.

Äpplena är mycket uppskattade och än så länge har inte rådjuren hittat dem.

Även fru koltrast vågar sej fram till äpplena för att provsmaka lite.

Hon tar verkligen sats och hackar uppfrån och rakt ner i frukterna.

Ha en fin helg allihopa

Lena

Lotterivinsten!

Under ett antal år har jag varit en synnerligen inaktiv medlem av konstklubben på min arbetsplats och borde naturligtvis ha gått ur. Nu har det inte blivit så och för en vecka sedan fick jag ett e-mail att jag hade vinst nr 27 i årets utlottning. Det lottades ut 35 vinster, nr 27 skulle sålunda vara något som 26 andra inte ville ha. Jag hastade förbi och tog en titt på konstverken i början på veckan. Det fanns ett och annat som jag nog kunde tänka mej att ha på väggen, men som jag snabbt insåg att jag aldrig skulle få. Som vanligt fanns där ett par bokpris också. Nåja, böckerna brukar bli kvar till slutet och den där med elefanten på så ju ganska OK ut, men jag hade inte tid att titta ordentligt i den.

Idag skulle jag få välja min vinst och när jag kom såg jag bums att alla konstverk som jag gillat var borta, men boken fanns faktiskt kvar så jag tog den. En tung sak som jag stoppade i en kasse och tog hem. Efter middagen tog jag fram den och slog upp den på måfå. En sepiatonad elefantjord rörde sej genom ett dammigt landskap och jag blev helt såld. Det gick ett par timmar...

Boken heter On This Earth, a Shadow Falls av fotografen Nick Brandt. Jag vet att han varit på Fotografiska men inte tog jag mej dit då heller. Nu satt jag där med bilderna och bara njöt. Nu blir jag väl kvar i konstklubben ett år till antar jag.

Sjölejonen vi mötte i Barkley Sound, British Columbia får bli dagens bildinslag. Vi skulle egentligen dyka här men det gungade alldeles för mycket och dessutom var det strömt. Vi fick nöja oss med att lyssna till dem, känna doften och titta på dem från båten.

Vilken kakafoni !

Hälsningar Lena, som ska gå och bläddra i boken en stund till.

Nu blir det långt mellan dyken

Jag har ingeting emot att dyka i kallt vatten, men det blir ändå bra mycket glesare mellan dykutfärderna på vintern. Det finns visserligen mycket i bildarkivet ännu, men det känns inte så utvecklande att bara rota bland gamla bilder. I synnerhet som jag känner att jag måste hålla igång mitt fotograferande på land för att bli bättre under vatten. Sålunda kommer det att dyka upp lite landbilder här också. Livet pågår ju faktiskt mellan dykutfärderna och resorna.  

Ett favoritobjektiv som jag inte kan använda under vatten är mitt Canon EF 300 mm/4 L IS. I går åkte jag en sväng i det vackra vinterlandskapet och spanade på några platser där jag vet att rådjuren brukar hålla till. Lägg märke till öronen på de två andra djuren till höger.

De gjorde plötsligt en sväng och kom upp i kanten på åkern. Jag gick på en grusväg och de hade full koll på mej men tyckte nog inte att jag var så hotfull på det avståndet.

De bestämde sej inom kort för att dra vidare och mina fingrar började bli mycket kalla. Det kanske finns vantar som fungerar men jag är alltför ovan att vara ute och fotografera på vintern för att ha testat ut något. När jag kom hem hade min sambo fyllt på frö till fåglarna och lagt ut några äpplen till koltrasten.

Jag lämnade kameran i kökssoffan och började pyssla med julbestyren. Plötsligt satt det en koltrast där och smaskade så jag grep kameran och insåg direkt att det var attans mycke mörkare i trädgården. Jag visste att kameran stod på ISO 400, men jag tog mej inte tid att ändra utan justerade snabbt tiden med kameran riktat mot fågeln och tog en serie med bilder.

Det blev som förväntat ganska många som inte var skarpa, i synnerhet som fågeln rörde på sej, men efter en snabbt titt på skärmen såg i alla fall några OK ut. Den hade dragit vidare och ljuset skulle snabbt bli mycket svagare så jag ägnade mej åt annat. När jag sedan tittade på bilderna i datorn så fanns det tre som var någorlunda bra. Jag häpnade också när jag såg tiden. De är tagna på  1/25 s handhållet genom köksfönstret.

Ha en fin 1:a advent

Lena