De små, små detaljerna...

...är ibland så små att jag inte ser dem då jag tar bilden. Amphipoder är små, små kräftdjur som jag tror att det finns minst fyra av på denna hydroid. De dyker upp som en liten bonus då man tankar ner bilderna i datorn.

Den vackra "död mans hand" har delikata små detaljer när man går nära och tittar noga. När man dyker ser det mest ut som mjuk päls.

En liten anemon på ett rep....

....eller enbart munöppningen på en annan anemon.

Eller nakensnäckor som liknar juveler på den brunagröna botten.

Det blev inte så mycket makrofotografering på den senaste resan till västkusten, men några små detaljer fastnade i alla fall.

Ha en fortsatt bra vecka

Lena

Kolla in spetten !

Hur fräck får man vara? Förra veckan gick det sista av den sista talgkakan åt och det var rödhakens favorit som satt uppe. Min sambo har byggt en bur runt talgblocken så att småfåglarna ska få sitta ifred och så att inga större fåglar ska kalasa i sej hela kakan på en gång. Det har fungerat bra tills för några dagar sedan. Då hade hacke tagit sej in och gjorde processen kort med den bit som fanns kvar. Att han bara vågade ?

Fröautomaterna är nu bortplockade och de sista fröna är bortsopade. Det blev högljudda protester från en skara småfåglar som fortfarande nyttjade stället. Ett par med domherrar (herr och fru) har varit stadiga gäster. Honan knaprar på rester innan sopningen och sträcker på sej för jag tror att hon hör min kameran.

Den vackra maken sitter i grannens äppelträd och nyper sönder knopparna. Den åt verkligen av blomknopparna. Jag tittade på den en lång stund.

En kär gäst som dök upp i helgen är flugsnapparen. Det är minst ett par som flyger runt och de är synnerligen svåra att få på bild. De sitter inte stilla många sekunder och med 300 mm + 1,4 extender tar det lite tid att hitta rätt.

 Hälsningar Lena

Hemma hos havskräftan

Om man simmar ut på lerbotten till vänster om småbåtshamnen i Jordfall, Gullmarn, och fortsätter ner till ca 25-30 m djup kan man stöta på havskräftor.

1. De bor i hålor på den grå dybotten och ofta när man lyser på dem backar de raskt ner i sina hålor. Den här virvlar också upp lite dy då den backar ner. Havskräftorna är vackert röda även levande och det finns inga andra arter som man kan förväxla dem med.

2. Den här vackra kräftan var lite mer modig och kom fram ur sitt hål för att kolla in oss. Kräftorna blir upp till ca 25 cm långa och hannen är något större än honan. Tyvärr har jag inte en aning om hur man skiljer könen åt. Jag misstänker att man måste titta på kräftans undersida.

3. Vi stötte även på en kräfta som tycktes gilla att vara med på bild. Den här spatserade stolt runt sin håla och verkade nästan visa upp sej. Det var drygt 33 m djupt vid platsen och då går dyktiden snabbt åt. 

4. En havskräfta som visar upp sej så här bara måste man ju stanna en extra stund vid.

5.

6. Efter uppvisningen gick den tillbaka ner i sin håla och la sej tillrätta. Den ser ibland lite öde ut på lerbotten men det finns ett pampigt djur till som man kan hitta här.

Cylinderrosor är faktiskt djur även om både namnet och utseendet kan få en att tro annat. Det är en typ av koralldjur som har en cylindrisk kropp nedgrävd i lerbotten. Den kan ha upp till 180 randiga tentakler. Under första dyket vid Jordfall hittade vi detta exemplar på drygt 30 m.

De inbjuder till lite olika fotovinklar och experiment och dyktiden går fort åt.

Nästa dag dök vi igen på samma plats och nu var det strömt när vi kom ner till 34 m.

I strömmen blir det en helt annat bild och med lite ström gör det heller inget om man råkar komma åt botten lite. Partiklarna försvinner med strömmen om man ger sej till tåls en kort stund.

Ha en fin kväll

Lena

Jordfall

En av våra favoritplatser när vi dyker i Gullmarn är den lilla småbåtshamnen Jordfall. Man betalar en liten slant i en brevlåda och nyttjar aviserad parkering för dykare.

Det är enkelt att gå i och ur vattnet med alla tunga grejer och det finns massor att se på olika djup. Dessutom fungerar dykningen här även när det blåser en del. Så här ser den stora dykbilen ut när vi är ute. Den gamla saaben har ett rejält stort bagageutrymme när baksätet är fällt och man kan sitta under luckan och ta på sej flaskpaketet. En blöt dräkt på motorhuven gör inte heller så mycket.

På detta dyk fick vi tidernas överraskning. En havskatt har hittat in i en av de stora "bojstenarna". Skalen som ligger utanför hålet är restern från havskattens måltider så den har nog bott där ett tag. Vi har aldrig sett en havskatt i svenska vatten förut så detta var verkligen kul. Hoppas den trivs i sin håla och stannar. Vi såg den två dagar så lite stationär är den.

Vid Jordfall kan man simma ut på en lerbotten och hitta t ex sjökock som jag visade bilder på häromdagen eller plattfisk som denna. Om man simmar ut till ca 30-35 m djup kan man hitta cylinderrosor och havskräftor, mer om det en annan dag.

Man kan också dyka i ett område med lösa stenar och en vägg med djupa sprickor. I sprickorna hittar man alla möjliga olika gäster. Här sitter det två andra plattfiskar (jag gissar bergvar, men plattfiskar är svårt). De sitter upp och ner, jag har inte vänt på världen för dem.

I en specifik spricka finns västkustens (eller Sveriges) mest fotograferade tångsnärtor. Den större ville inte vara med på bild och den här var ganska blyg den också. Men de var hemma.

Den simmar flera små stensnultror i skrevorna och man får en känsla av att de ibland faktiskt vill vara med på bild. De ser så kaxiga ut med sina små huggtänder.

En självklar gäst i bergsskrevorna är den vackra trollhummern. Den kryper ofta in när man lyser på dem och dessa är lättast att fotografera på nattdyk. Den här tyckte dock att det var OK att bli fotograferad. Skölden är vackert blå och röd men det är sällan man får se hela på dagtid.

Flera berggyltor uppehöll sej bland stenarna nedanför bergväggen. Dessa fiskar kan bli ganska stora (ca 60 cm, 3,5 kg) . När honorna blivit 10-14 år skiftar de kön och blir hannar, vilket betyder att i princip alla fiskar över 40 cm är hannar.

Efter en dryg timme i det 6-gradiga vattnet smakar det gott med lite mat. Vi är inte så avancerade och grillad korv står ofta på menyn. Vi gjorde tre dyk på Jordfall och det kommer en rapport till om vad man kan se ute på djupare vatten.

Ha en fin helg alla

Lena

Sjökock...

...är inte en speciell gourmetkock för dykare (som Per Lundström antagligen skulle ha med sej om han dök :-), utan en väldigt färggrann fisk.

Den randiga sjökocken håller till på mjuk lerbotten och vi stöter på en vacker hanne när vi simmar längs en sluttning.

Jag smyger närmare och tar ett par bilder till. Det lutar ordentligt och det går inte att hitta på så mycket med kompositionen. Så fort jag kommer åt den mjuka botten virvlar det upp grå dy. Sjökocken leker under våren och då blir hannens färger extra starka och ögonen får en metallglänsande grön färg.

Honan är mindre och betydligt mer diskret i färgerna. Ofta stöter man på sjökocken nergrävd i sanden med ögonen som sticker upp. Den har ingen simblåsa och måste därför simma för att hålla sej "flytande" i vattnet.

Jag är inte tvärsäker på att detta är en hona av randig sjökock för det finns även en art som heter fläckig sjökock. Den randiga är dock den man vanligen ser och denna stötte vi på i närheten av en hanne. Det var ju lek just nu så vi hoppas det var vad de hade i åtanke.

Det som hannen har som gör honorna intresserade är de fantastiska ryggfenorna. Det jag helst ville var förstås att fånga en hanne som visade upp sina vackra fenor. Vid detta tillfälle räckte dock inte ljuset till riktigt.

Vi stötte på fler hannar och kanske är de extra lättlurade just nu, mitt i säsongen, för det gick att få dem att visa ryggfenan genom att vifta lite med händerna runt dem. Det fungerade inte alltid och resulterade ofta i att det virvlade upp dy, men jag fick i alla fall några chanser. Eller så försökte de imponera på fotografen...vem vet.

Bottenmiljön är ju inte så vacker, men så ser det ut där de trivs och lever.

Avslutar med en pytteliten sjökock och jag avstår från att uttala mej om vilken art det är. Så här ser man dem ofta, liggandes i sand eller dy och bara ögonen avslöjar att de ligger där.

Ha en bra kväll

Lena