DB 110 - Ägg

Så här i påsktider känner jag att jag borde skriva något om ägg. I synnerhet som jag undervisar studenter på både veterinär- och husdjursagronomprogrammet om hur ägg blir till. Äggbildning är en del av mitt yrke och delvis också min forskning.

Alla fåglar lägger ägg. De största är förstås strutsäggen, som kan väga 2 kg. Kolibrier värper de minsta äggen, som kan väga så lite som ett halvt gram. Om man istället tittar på vilken fågel som lägger det största ägget i förhållande till sin kroppsvikt är det kiwifågeln på Nya Zeeland. Den värper ett ägg som väger 25% av kroppsvikten. Strutsens ägg är de minsta i förhållande till kroppsvikten.

Ett medelstort hönsägg väger 65 gram. På bilden är det ett hönsägg, ett nanduägg och ett marsipanägg från Anton Berg. Nandu är en strutsliknande fågel från Sydamerika och ägget väger ca 500 gram (detta kommer dock från en fågel i Sverige).

Kompletterade bilden med ett strutsägg. Ägg behöver inte ha den typiska äggform som vi är vana vid utan kan vara både mer runda och mer koniska. Ägget innehåller allt som behövs för att det ska kunna utvecklas en kyckling, men ägget måste kunna "andas". På det stora strutsägget kan man se att det finns små prickar. Det är porer i som medger utbyte av syre, koldioxid och vatten genom äggskalet. Porerna finns i skal från alla ägg.

Ägg kan ha olika färg. Det mörka kommer från en australisk emu. De är egentligen avocadogröna men den fina gröna tonen försvinner med tiden. Av de ägg vi köper i affären kommer bruna ägg från bruna hönor och vita ägg från vita hönor. En modern värphönshybrid värper ett ägg ungefär var 24:e timme och kan göra det i över 300 dagar.

Ett vackert målat gåsägg från Estland. Äggskal kan tyckas sköra men de är istället häpnadsväckande hållbara och gör att ägg som livsmedel har en unik förpackning. Ett hönsägg tål ca 4 kg tryck om man pressar mot polerna. Ägg är också ett livsmedel som har förvånansvärt lång hållbarhet, även i rumstemperatur.

Sedan 1 januari 2004 måste all ägg inom EU vara märkta, utom de som säljs direkt från gården till konsument. Tvåan som står först på detta ägg talar om att det kommer från höns som är frigående inomhus. En nolla betyder ekologiska, en etta frigående höns med utevistelse och en trea betyder höns i inredda burar (med sittpinnar, reden och sandbad).  SE (som jag tycker är den viktigaste märkningen) talar om att ägget är svenskt. Nummer 503 är besättningsnummer och 2 talar om från vilket stall ägget kommer.

Gulan är fågelns äggcell som har lagrat in en stor mängd näring som kycklingen behöver när den växer i ägget. Alla ägg som man köper i affären är obefruktade. Moderna värphöns får aldrig träffa någon tupp. Om du däremot köper ägg från någon som har hobbyhöns med tupp så är troligen alla befruktade, och det syns inte någon skillnad. Trots att befruktningen äger rum 23,5 timmar innan ägget värpts och det finns ca 30 -60 000 celler vid värpning, så ser det nästan exakt lika ut som ett obefruktat ägg.  

Alla bilder i detta inlägg är fotograferade under helgen men jag lyckades inte tajma publiceringen till rätt dag. Dagens bild 110 får sålunda det bli kvällens cocktail...

...en margerita. Hos oss råder traditionen att denna drink bara får intas utomhus och ikväll var det 18 grader och säsongens första margerita serverades på vår nybyggda altan.

Det är fortfarande helg!

Hälsningar Lena

DB 109 - Huggormssafari

I början på veckan inbjöd Stanislav Snäll till huggormssafari på påskafton och vi nappade på det fina erbjudandet. Fyra vackra ormar fick vi se.

Vi höll till i Bromma på en plats där Stanislav varit många gånger för att spana på ormar. Solen strålade och det var toppenfin dag.  Den här blåmönstrade huggormen blev min favorit och får bli dagens bild 109. 

Vi såg också två helsvarta individer och en brun med svart mönster.

Den här bruna varianten tittade jag på en lång stund innan jag såg den.

Tack Stanislav och ni andra som var med för en minnesvärd dag med huggormarna!

Hälsningar Lena

DB 108 - Hacke äter påskgodis

Idag kom Hacke på besök för att spana in det lyxiga talgblocket som fortfarande hänger ute till småfåglarna (bl a rödhaken gillar detta).  Min sambo har byggt en nätbur runt för att stoppa större fåglar som t ex skator att hacka i sej hela härligheten. Dessutom kan de små fåglarna sitta i buren och känna sej relativt trygga från katter och andra farligheter. 

Hacke slår sig ner på buren och spanar ivrigt åt alla håll.

" - Hmmm, det gäller att tränga sej in genom nätet för att komma åt godsakerna innanför."

" - Ooouugh,.... det är allt lite trångt. "

" - Ett sista ryck och sen är man inne..." Den får bli dagens bild 108.

" - Mummans, bara att ta för sej..."

" - Sen gäller det att hitta ett bra hål att ta sej ut genom..."

" -Presspassning....stöööön..."

" - Phuuu..det var det värt! "

Glad påsk,

Lena

Dansande mantor - rapport tre från det stora blå

Under vår dykresa till Socorro och kringliggande öar utanför Mexicos västkust mötte vi ofta dessa stora fredliga varelser. Som gigantiska segel kom de svepande genom vattnet. De lever på att filtrera små djur ur haven och är fullkomligt ofarliga. De har dessutom en förhållandevis stor hjärna och är antagligen mer intelligenta än vi tror.

Till skillnad från många andra djur tycktes mantorna trivas i vårt sällskap och det hände vid flera tillfällen att de följde efter oss när vi simmade ifrån dem. Om vi låg stilla simmade de i stora mjuka bågar runt oss och kom hela tiden tillbaka. Ibland så många som fyra till fem stycken samtidigt.

Det verkade faktiskt som att de gillade våra bubblor. Kanske mantorna också ville ha lite "jacuzzi feeling".  Mantor är broskfiskar och släkt med hajar. De blir mellan fyra till sju meter breda och eftersom det vi ser under vatten upplevs som 25 % större blir dessa svävande segel gigantiska.

Så här kunde man simma under en manta så länge man ville eller orkade. Det är mer besvärligt att ligga på rygg med en kamera kan jag intyga.

Mellan dyken konfererade vi med vår "guide" om hur vi bäst skulle planera det kommande dyket. För det mesta handlade det om att ligga still och låta mantor eller hajar komma till oss. Det är helt meningslöst att försöka följa efter ett djur och man gör bara av med luft i onödan. Med mantorna var det aldrig ett problem, de ville vara med oss, utan tvekan.

Koncentrerad undervattensfotograf som kollar sin utrustning inför nästa dyk. Med fyra dyk om dagen måste man ibland ladda blixtar eller fokusljus mellan dyken.

Eftersom mantorna blir så gigantiskt stora är det få akvarier i världen som förmår hysa in dem. Jag gjorde en sökning och det verkar finnas i tre akvarier i världen just nu. De finns  i Japan, på Bahamas och i Georgia (Atlanta, USA).  

Även om de gärna rörde sej runt oss var det inte alls så lätt att få fina bilder på dem.

Med lite tur kunde man få blixtljuset att räcka till för att på någorlunda vettiga färger och fortfarande ha hela mantan med i bild (dock väldigt snävt i ena kanten). De två torpedliknande utväxterna på mantan är sugfiskar (Remora remora). De fäster på stora rovfiskar och lever på både parasiter från värden och eventuella rester som den stora fisken lämnar.  

Ibland kom de väldigt nära och då var det oerhört svårt att få till någon bild. Man bara överväldigades av dem och hukade då de passerade över ens huvud.

Mantorna bjöd oss på många fina uppvisningar och när strömmen förde oss för långt från vår ankarlina väntade Geronimo med gummibåten i närheten. En extra trygghet i dyningar och strömmar som gjorde att man kunde slappna av och njuta än mer.

Efter fyra dyk, en superb margerita följt av en utsökt trerätter middag höll vi oss inte vakna särskilt länge efter solnedgången. Sånt är livet på en dykbåt.

Hälsningar Lena

DB 107 - En grym räkmacka!

Vi inleder påskhelgen med en grym räkmacka på skärtorsdagskvällen. Färska svenska räkor i kombination med avokado, ägg, tunt skivad purjolök och gurka, en blygsam portion äkta majonnäs, dill, en gnutta grovmalen svartpeppar och färsk lime. En flaska torrt bubbel ger det lilla extra.

Glad påsk !

Lena