Nyårsdagsbrunch med traditioner

Sedan millenieskiftet har vi haft en tradition hos min syster att äta hummerbrunch och dricka det riktigt goda bubblet på nyårsdagen. Ofta gör man inte så mycket vettigt denna dag och då kan man väl lika gärna ta en lång sovmorgon, ta på sej mjukiskläderna och starta dagen med en lång härlig brunch.

Detta år kunde alla vara med dvs båda mina vuxna syskonbarn kunde resa till Richardson för att fira nyår. Humrarna bjuder jag och min sambo på. De hämtades och kokades igår. Bubblet bidrar alla med. Det brukar alltid vara problem med att förvara humrarna i kylskåpet, men i år löste det sej enkelt eftersom det var minusgrader utomhus.

Sista förberedelserna....smält smör med vitlök på bordet...nybakat vitt bröd....champagnen serveras....När jag tagit denna bild placerades alla telefoner och min kamera på ett annat bord. Ingen ide att ha dem för nära när man äter hummer...det är lite kladdigt....Det krävs mycket papper, därav en hel rulle på bordet.

Två och en halv timme senare....

Till slut är det bara skal kvar och då passar min syster på att spara en del för att kunna göra den mest fantastiska hummersoppa senare under året.

Vi pratade om att värma upp bubbelpoolen till kvällen. Det är flera minusgrader ute och det ger lite extra stämning...

God fortsättning allihopa,

hälsningar Lena

Texas i juletid

Skickar en kylslagen julhälsning från Texas. Vi har ca 2 grader och lätt regn. I natt blir det minusgrader och snögubben kommer att trivas förträffligt.

Jag såg Björns inlägg om vad dagens kameror klarar och kan bara hålla med. Den här bilden är "bara" tagen med Canons 24-105 f4, ISO mycket och konverterad till svartvitt. En annan aspekt på vad vi gör med dagens teknik är att de som inte kunde närvara vid årets julmiddag kunde vara med digitalt.

Jag har gjort en lång promenad i min jakt på blåskrikan och trots att de skrek ljudligt runt mej flera gånger var det här det enda som fastnade på minneskortet. Återkommer med mer hoppas jag...

I god Texasanda äter vi idag en grillad Cowboy ribeye steak. Vi har köpt två fast vi är fem vuxna som ska äta...det kommer att bli rester...sjukt stora med andra ord...

Hej så länge,
Lena

En bortglömd liten fågel...

När jag gick igenom arkivet för året hittade jag den här lilla vackra fågeln. Det är en rödkronad kungsfågel och en släkting till vår kungsfågel. Bilden är tagen i Texas (tidigt jan 2017) och jag blev överrumplad över hur nära den kom.

Men det har jag ju även fått uppleva med den svenska kungsfågeln, som hoppade runt mina fötter när jag ville att den skulle posera. Små och kaxiga verkar de vara. Här fanns ingen matning jag bara rörde mej sakta i ett område med buskvegetation och en del träd.

På fredag bär det av till Texas igen för lite julledigt. I år ska jag försöka fånga blåskrikan på bild. Det är en oerhört vacker och högljudd kråkfågel som finns i området där min syster bor. Dock betydligt skyggare än de små kungsfåglarna. Luriga som skator ungefär.

Hej så länge,

Lena

Prärietranor och visseländer

Prärietrana (Grus canadensis) är en trana som häckar över stora delar av Nordamerika, i nordöstra Sibirien och på Kuba. Merparten är flyttfåglar som övervintrar i södra USA, norra Mexiko och södra Japan. När de övervintrar stannar de gärna i Texas...

Vi hade köpt en guidad privat båttur för att få se de betydligt mer ovanliga trumpetartranorna och även om vi såg dem var avståndet ganska stort. Vår guide Kevin Sims gjorde verkligen sitt yttersta för att vi skulle få se tranorna men det är vilda djur och just denna dag ville de inte visa upp sej. När vi kom iland sa han att vi gärna fick sitta i hans privata gömsle på tomten, där han dessutom hade en foderautomat som spred majskorn på givna tider. Ibland kom trumpetartranorna dit...annars kunde vi vara säkra på att prärietranorna skulle komma. Det större gömslet till vänster var byggt i trä, hade bord och stolar, samt var perfekt anpassat för foto. Ingen extra kostnad och vi fick komma när vi ville dvs eftermiddag eller tidig morgon.

Här kan man se foderautomaten. Precis den typ som jag sett här hemma då man matar vildsvin. Vid ett angivet klockslag sprider den majskorn i omgivningen. Det rasslar till...

...och fåglarna var på plats innan automaten levererat. De "kan klockan" och vet att det är mat på gång. Här är det två grupper av prärietrana som kommit till platsen innan automaten spridit några kärnor. Det var en familj med en avkomma (andra från höger) och ett vuxet par som stred om maten.

De vokaliserade ljudligt för att visa att det här är minsann vår matplats.

Familjen fick ge sej och flög därifrån. De kom dock tillbaka en timme senare då automaten kastade ut nya majskorn...de känner till rutinerna.  

Något som vi inte kände till var att en stor population av visseländer också hade lärt sej att det fanns mat på denna gård. Att vi ens skulle vara intresserade av visseländer kunde väl vår guide inte ens föreställa sej....de är nog som gräsänder här hemma.

Visseländerna kom bara nerdimpande från skyn, det nästan regnade ner visseländer ett tag....Det roliga med dessa fåglar är att de låter som en skock kanariefåglar eller någon annan art som kvittrar väldigt mycket. De låter inte alls som änder...de visslar, hela tiden !

De har också betydligt längre ben än de änder vi är vana att se och dessa fåglar sitter gärna på trädgrenar och staket. Vi såg en art av dessa på Grand Cayman som satt på staketet med sina simfötter och det såg vekligen udda ut. Kolla länken nedan om du är intresserad

 http://www.fotosidan.se/blogs/logholm/bland-drakar-och-visselander.htm 

Tranorna verkade acceptera änderna om de höll en viss distans. Det mesta av majskornen tog nog änderna men det kanske inte är så kritiskt för tranorna att hitta mat.

Vi fick en fin stund i gömslet och nöjet att möta två nya fågelarter. Allt är inte beroende av pengar utan ibland möter man människor som bara är intresserade av att sitta i lugn och ro och titta på vad som kan hända om man bjuder på lite majs.

Hälsningar Lena

Rockport och trumpetartranor

Efter en bilresa på ca 6 timmar genom Texas kom vi till Rockport som ligger vid kusten strax utanför Corpus Christi. Rockport är en liten ort (ca 9000 inv.) som man kommer till för att fiska, idka vattensporter eller titta på fåglar. Vi checkade in på Lighthouse Inn vid vattnet och tog en promenad till en restaurang som låg några hundra meter nedåt gatan. Det var ca 25 grader varm och en helt ljuvlig kväll.  

Rockport är populärt bland fågelskådare och under vinterhalvåret finns här en liten skara av den starkt hotade arten trumpetartrana (whooping crane, Grus americana). På 1940-talet fanns det bara 16 fåglar kvar men genom olika bevarandeinsatser uppskattar man att det nu finns över 200 stycken (totalt). Vi begav oss ut med båt i gryningen för att spana efter tranor...

Tranorna är imponerande stora och mäter 1,5 m i höjd och har ett vingspann på 2,3 m. Det här är ingen trana... men alla vita fåglar fick oss förstås att haja till i tidiga ljuset.

Vi smög fram med båt i väldigt grunt vatten och spanade ut över de av människor konstruerade våtmarkerna.

Långt bort fick vi plötsligt se två vita fåglar som var betydligt större än något vi sett hittills. Med kikaren kunde vi se att de var röda på huvudet. I övrigt är dessa tranor vita med svart på vingpennorna. De två fåglar som flyger på bilden är hägrar. Vi hade hittat tranorna...

De trumpetade lite försynt i gryningen...

Solen gick upp och vi fortsatta spana på detta par med förhoppningen att de skulle komma närmare vår båt. Men de gjorde de inte...

Här kan man se det röda på huvudet och att fågeln är ringmärkt.

En flock pelikaner lättade i den låga solljuset. Dimman började också skingras. Vädret var fantastiskt och det blev snabbt behagligt varmt när solen kom upp. Det var nästan helt vindstilla.

Vi fortsatte smyga fram med båten och hittade även en familjegrupp med trumpetartrana. Fågeln till vänster är en årsunge som fortfarande har en del bruna fjädrar och så är det troligen mamma som är närmast. Även om det inte går att se skillnad på könen så är det honan som lär ungen vad den ska äta. Hannen gick en bit längre bort och verkade snarast vakta sin familj.

Vi var ute på vattnet i sex och en halv timme med en guide som verkligen gjorde sitt yttersta för att vi skulle få se tranorna på lite närmare håll, men vi hade inte mer tur än så här. Vi fick dock se flera individer av de ovanliga fåglarna och dessutom en hel del annat som jag visar i ett senare inlägg

Hej så länge,

Lena