Dax igen jag kan inte se era bilder då den stationära inte vill öppna sig...sitter vid min bärbara o surar....

Hej alla mina fotovänner jag är faktiskt ledsen för nu har min dator slutat
fungera igen.
Det går inte öppna den............

Jag kan därför inte se era bilder i rätt färg
det är därför jag inte varit inne på Fotosidan.

Min bärbara har inte rätt inställning och det går tydligen inte i heller
att kalibrera den.

Visst är det väl så eller hur???????

Vet inte om den går att fixa till annars får jag köpa en ny.

Önskar er alla en fin helg.

Gun-Inger 

Vad jag "fångade" en eftermiddag i Stockholm.

När vi satt och fikade så kom där en dam som plockade upp en stol ur en ryggsäck.
Så nyfiken jag blev men snart blev den stillad då en man satte sig i stolen.

Att suga på ett finger kan ge trygghet i främmande land.

En nyfiken ko som undrade vad hon hade i handen?

Mamma såg bekymrad ut men barnen var helt upptagna av sin läsplatta.

 Att kika boll hör killar till.

____________________

Det händer hela tiden mycket i Stockholm men är inte alltid 
lätt hinna med att fånga det i bild.

Gun-Inger 

Landskapet Åland ...........blogg 1....från mina augustidagar där...........

Jag är säker på många politiker skulle ha mycket att lära av  landskapet Ålands självstyre.
Det finns 28 000 invånare på öarna i 16 kommuner.

Jag vill återkomma till detta senare.

Något som hade historiens vingslag var besöket på ön Prästö.
Det fanns  två tusen ryska militärer och fästningsarbetare här.
Planerna var att bygga tolv försvarstorn, sjukhus med mera.
 Fästningsarbetarna plågades ofta av epidemier och många avled.

Därför anlade man på Prästö fem olika gravgårdar
för de olika religioner som arbetarna tillhörde. 

På grund av tidsbrist - som alltid på guidade utfärder - hann jag inte 
ta så många bilder.

Från 1809 till 1917 var Åland och Finland en del av det ryska tsardömet.
1917 framför ålänningarna första gången önskan om 
återförening med Sverige.
Visst känns det underligt att det inte är längre sedan.

Önskar er alla en fin söndag
trots vädermannen lovat att nu kommer första ovädret denna höst.

Gun-Inger 

Reslöv nr 18 heter en bok jag tryckt......

När jag var hos min svåger för någon månad sedan fick jag se en bok han hade som visade massor med bilder från gången tid.

Det var en tidning som gett ut denna. Läsare hade skickat in bilder som visade hur man levde förr.

Jag blev oerhört fascinerad av boken så i samma stund som jag stängde den lovade jag mig själv göra en bok visande den gård som mina svärföräldrar bodde på.

Bilderna nedan visar gården Reslöv nr 18 som ligger mellan Eslöv och Marieholm på skånska slätten. Det är en släktgård som min svärmor köpte av sin far på 1930-talet. Han blev änkeman redan när svärmor var två år.

När han sålt gården flyttade han till detta hus som sedermera kom 
tillhöra gården.

Den äldsta bilden är den nedan.
Den måste vara tagen 1931 för det är min svåger som enbart är ett år.
Okänd fotograf likaså okänt var bilden tagits.

Bilden ovan är däremot tagen vid huset som tillhörde gården.
Det är min man den lille palten som sitter i svärmors knä
samt storebror som står där i sina käcka kläder. 

På gården fanns två hästar tills det blev råd införskaffa en traktor. 
På bilden nedan går det se hur boningshuset såg ut sedan det blivit
ombyggt i slutet av fyrtiotalet. 

Min svärfar fick ge kalvarna mjölk på detta sätt.  
Kalvarna gick inte med kon som de gör här i  Göingebygden. 

Denna bild visar tant Emilia som varit hushållerska till barnens morfar.
Hon kom varje dag och hämtade mjölk eftersom hon
 bodde kvar i det lilla huset tills hon flyttade till ett ålderdomshem.

__________________________

Jag måste slutligen få visa en bild  av min svärmor som 
jag älskade så mycket. Hon var en mycket god människa. 
Svärmor hjälpte oss när vi hade barnen små.
Det var när vi verkligen behövde den hjälpen. 

Bilderna jag visar här är några av de jag har i min bok om den gård som 
jag trivdes så bra på. 1967 blev den såld.

Boken blev mycket bättre i tryck än jag tänkt mig. En del bilder
är skannade från mycket små foton.

Jag tror fler skulle  lämna efter sig böcker för framtiden.
Jag känner att det är då många foton kommer till sin rätt samt
till glädje för många.

_________________________

Det är innehållet i varje bild som är det viktiga.
Jag önskar er alla lycka till att bevara samtiden för framtiden.

Gun-Inger

Lofoten igen.............en nostalgisk resa ............

Jag har nu lagt alla bilderna ordentlig i mappar för framtiden.
Inte alltid jag har gjort det men det är absolut en fördel.

Jag känner för att  visa några bilder från platser
jag har starkast intryck ifrån.

------------------------------------------------------------------

Jag börjar med det "Glada Hudik"
Jag blev så överraskad när jag såg 
dessa magasin där de hade mysiga installationer på flera ställen. 

Stenstaden i Sundsvall var imponerande. Intressant historia från branden där alla trähus
försvann till att i spekulation bygga dessa stenhus. Mer än ett sekel sedan
ändå så nära i tiden som är nu. 

Kyrkstaden i Lövånger med sina timrade hus på ängarna
gav en särskild känsla inom mig.
(Ett annat minne är helt klart att det var där jag gick vilse.) 

Kiruna som nu är i en fas där många hus skall flyttas eller rivas.
Kyrkan skall plockas ner och byggas upp igen som väl är.
En av höjdpunkterna på resan var att få komma till Kiruna igen.
Jag har så många ljusa minnen därifrån. 

Ishotellet i Jukkasjärvi blev sevärt även på sommaren då
de bevarat en del av vinterns ishotell. 
Jag funderar fortfarande på hur Kat Moss kunde stå modell
inne i Absolut Vodkaflaskan. 

Ett måste var att återigen få se Bror Hjorts altartavla i Jukkasjärvi kyrka.
Ända sedan jag såg den första gången har den funnits i mitt minne. 

I Nikkaluokta har jag många gånger startar fjällvandring i Kebnemassivet.
Där har jag träffat en sam som inte på något sätt kunde förstå att jag
kunde se någon skönhet i hans fiskenät.
Jag måste erkänna att jag var rörd till tårar komma till Nikkaluokta igen. 

De norska blå höga fjällen med snö på är
för mig en  fulländad naturupplevelse.

Från Lofoten är det svårt att med en bild visa dess skönhet.
Jag väljer därför  det som blev den största överraskningen.
Den vita korallsanden med  fjord och fjäll runt omkring.

Det mest komiska upplevelsen var när jag matade trutarna. Jag hade inte
en aning om att de kunde skrika som barn när de inte fick något. 

Av kulturupplevelserna vill jag återkomma till Domen i Trondheim.
Att återskapa denna vägg är stort. Det skedde mellan 1905 till 1983.

Det är enbart  ett övernattningsställe som jag kände speciellt för.
Det var i Mo i Rana för där bodde vi med utsikt över fjorden. 
Jag har bott på för många ställen med trist utsikt.
Gillar sämst bakgårdar med soptunnor.

Det går inte komma från att det som var det mest fantastiska
att få uppleva är ljuset.
Att veta att midnattssolen enbart gör en liten nick
när den går ner sedan är den på väg upp igen. 
Det är ljust hela dygnet. 

Då är livet på topp på alla sätt.

Tack alla ni som varit med på min Lofotenresa 
med hopp någon åker dit för att få uppleva Norges
naturskönhet med dess fjäll, fjordar och älvar.

_________________

Nu stundar hösten i Sverige och då har vi
kanske den tid då det är färgmässigt som vackrast här.

Gun-Inger