Erskineland

På vår lilla tur i Gästrikland kom vi till Gästrike-Hammarby. Orsaken till att det var målet på dagens tripp var att där hade arkitekten Ralf Erskine, i slutet av 1940-talet, mer eller mindre fått fria händer att skapa ett helt samhälle. Orsaken till det var att massafabriken här behövde bostäder till den växande arbetsstyrkan och  nog borde det ha känts som en  Sim City-dröm för Erskine att få skapa ett helt samhälle. Han var bara 32 år då han fick uppdraget.

Här skulle folkhemsdrömmen i ett miniformat skapas. Gästrike-Hammarby ligger två mil sydväst om Sandviken    

Tänk en sådan dröm för en ung arkitekt att få skapa allt från grunden, kedjehusen, fabriken, radhusen, pensionärsbostäderna, tjänstemannavillorna, vattentornet, hyreshuset och bensinmacken - rubb och stubb har samma arkitekt.

Även lekplatsen är hans skapelse. Längst där borta på andra sidan Gavlehytteån kan vi se herrgården från 1870-talet.

Radhusen har i dag fått en flagga med internationell prägel.

Många hus här ser ut att behöva lite uppfräschning, men inga hus har fått stå och förfalla trots att fabriken är nedlagd och byn inte har någon butik kvar.

Se där ett Erskins Café, det måste vi leta reda på.

Vi följer pilen och letar oss in mellan husen.

Cafet verkar vara öppet.

Är du i närheten så tycker jag att du ska passa på att ta en fika här hos de trevliga damerna. Mycket gott hembakat hade de och min leverpastejsmörgås var både mättande och god.

Tittar runt lite mer och det finns gott om hus i varierande stilar att titta på.

Det är bättre sparkföre så cykeln får nog stå tills det töar.

Någon är ute och luftar både spark och hund.

Snygga gavlar.

Vi åker över ån

Undrar hur det nappar här?

Det syns i alla fall att det fiskas i ån. Förstora bilden ovanför så syns kanske  flötet i grenarna.

Kyrkan eller snarare kapellet har inte Erskine skapat. Trots att det ser väldigt modernt ut så är det av äldre årgång.

Bostäderna intill kyrka ser också ut att vara moderna radhus men tittar man lite närmare på dem så är de nog också från samma tid som kapellet och herrgården.

Fast nu har vi tittat färdigt på hus och åker vidare mot nya upptäckter och eventuella äventyr.

Tog en sväng.

Tog en liten tur och hamnade i ett vintervitt  landskap och bilväg. Vädret var inte lika vintervitt utan mest grått men det var en skön avkoppling från ett grått och slaskigt Stockholm.

Visst är det bra med valfrihet.

Solen lyste med sin frånvaro men vi hittade en glad sol ändå. Trevligt när någon vill lysa upp tillvaron för sina medmänniskor.

Lite närmare.

Färg eller svartvitt, ja det är frågan en sådan här dag. Allt ser mer eller mindre färglöst ut ändå.

Långt borta men nära.

Var på en överraskningsfest häromdagen. Hela festen gick i bolovianskt tema. Det var inte jag som var föremål för överraskningen men var en av de överraskande och hade trevligt.

 Tysta, tysta står vi ett förväntansfullt gäng och väntar på festföremålet som fyller år i dag.Elias kikar i dörrspringan så att vi ska kunna vara beredda.

Hon har inte en aning om att det ska bli fest för hon ska bara in här för att hämta ett papper som sonen glömt kvar. Den stackars sonen fick lite ovett i bilen på vägen hit för att han var så slarvig och glömde saker, men han tog det med jämnmod eftersom han visste om festen. Men som synes överraskningen blev stor då hon öppnade dörren.GRATTIS SELVA!

Välkomstdrinken var Chuflay, det uttalas tjoflaj så jag trodde det var så den hette. Chuflay är namnet på en traditionell bolivianska drink. Chuflay görs med Singani, en boliviansk druvlikör, och blandas ut med Sprite och lite citron. Lite farligt att dricka eftersom det smakar som saft, men Singani är ganska stark. 

God bolivansk mat serverades också. Den här rätten är en typisk bolivainsk rätt och heter Pique macho. Det varnades för att såsen till skulle vara stark men den var mera god än stark. Den heter  just Pique macho, på grund av det är en stor portion och att den är så stark i smaken. Om man klarar att äta upp den så är man macho. Det är en rågad tallrik bestående av lagom stora bitar av nötkött ,korv,kokt ägg och pommes frittes.  Pommes frittesen ska ligga underst. Den maträtten skapades av Mr Honorato Quinones och hans hustru Evangelina Gomez Quinones, ägare av "Restaurante Miraflores" i Cochabamba, Bolivia.

Efter maten blev vi trakterade av bedårande söta dansare. Synd att jag inte kan låta er få lyssna på den medryckande musiken här.

Sedan blev det svängande vida kjolar.

God Jul till alla mina vänner...

...och alla som jag känner. Ja även de som jag inte känner önskar jag också en finfin jul, med lite mobilbilder.

Var på ögonkliniken i går och deras julgran var klädd i ett passande tema. Nästan lite läskigt att se alla ögon som hänger i granen i stället för julgranskulor.

Hoppas att de är duktiga på att fixa ögon också så att mina blir klarsynta nästa år och inte hamnar i granen. Fast de verkar ha inriktat sig på gröna ögon där och mina är bruna så jag klarar mig nog.

Lite annorlunda gran har de på Nockeby torg. Snyggt klädd är den och kan kanske passa som klädsel på julafton för mig också. Inte så jullik omgivning i år. Ser mer ut som höst.

Avslutar med en Nisse som undrar om det inte blir någon julmat i år.

Katten Nisse slickar sig om nosen så han hittade nog en bit julskinka ändå.

                                                                                GOD JUL

Gävligt gott!

Åtta dagar kvar  och jag var lite nyfiken på Gävlebocken. Stod han kvar eller hade han blivit slukad av lågorna även i år? Det såg lite oroväckande ut när vi kom fram till Gävle. Är det inte bocken som ligger där borta?  Inte såg det där ut som den resliga bock som jag sett där i Gävle förr om åren.

Men som tur var, jag kom inte för sent. Det var Lillbocken som gått ett sorgligt öde till mötes. Se där i bakgrunden står han ju. Vi tar en runda runt torget.

Visst är han fin! Tretton meter hög och med egen blogg till och med.   Visst skulle jag få mycket finare bilder på kvällen, tyvärr så var jag inte där då men i bockens blogg kan man se hur fint han lyser på kvällen.

 Gävle är ju inte bara bocken, så jag tog en liten promenad i blåsten. Undrar om det var efterdyningar av Ivar som härjade. Men nu kan jag gå ganska skapligt och utan kryckor dessutom, även om jag inte går fort så går jag i alla fall. Fönsteshoppa är kul. Men undrar om det inte blivit något fel här. Kikade in och kunde inte se en enda soffa i hela butiken.

En ny butik har dykt upp sedan jag var  i Gävle sedan sist. Kul namn på den och den verkade riktigt populär för där inne var det så trångt och fullt av folk så det fick inte plats någon mer. Där kan man både äta och handla med sig av deras godsaker. En specialité som de har är Gestrike Cowboychips, vår tids snacks, en blandning av beef jerky och rotsakschips.  

Sedan promenerade vi tillbaka till bilen för färd mot Hedesunda. Mitt ute i skogen mötte vi en häst. En ny bekantskap även den.

I Hedesunda hälsade vi på svärmor på  Ängslyckan och fikade de ovanliga lussekatterna vi köpte i Gävle. Jag har då aldrig förr träffat på lussekatter med vaniljkräm istället för russin. Goda var de. Det tyckte svärmor också.

Det är klart svärmor ska ha en stjärna till jul.