Maggan mellan isbjörnar och pingviner

Kinamat.

Kinamat i Kina är inte riktigt som den vi blir serverad på kinakrogarna här i Sverige. Går man runt i Peking så ser man helt annan mat och att de äter lite andra saker än vad vi är vana vid. Det är inte alltid som man vet vad det är som serveras och kan man dessutom inte kinesiska är det svårt att ta veta vad det är. Även om försäljarna gör sitt bästa med att ropa ut sina varor.

 Ibland så kan man gissa sig till vad det är som serveras.

Men vad det var som rykte och pyste ut ur de här muggarna lyckades jag inte ta reda på.

Hos den här försäljaren var det inte så svårt att gissa vad det var han sålde.

Levde gjorde de dessutom.

Men man får inte vara feg jag lovade ju Tommy att jag skulle göra ett försök att testa skorpion. Jag har ingen bild på när jag äter mina men bilden på makens måltid kanske räcker som bevis. Gräshoppan som blev efterrätt skymtar där också.

Här är lite andra delikatesser som serverades på matmarknaden.

Larver.

Orm.

Fisk.

Sjöstjärnor.

De här kallades för något som lät som Bananas, men jag tror inte att det var banan i dem, för det smakade inte så.

Glada försäljare och dignade bord, jag hittade även kräftor här.

Det såldes inte bara sådant som vi upplevde som konstigheter, även frukt fanns till försäljning.

Dela:

Rallarvägen

Tog en promenad på Rallarvägen. Tänkte först gå  till Rallarkyrkogården. Där ska Svarta Björn ligga begravd. Men  med min nylagade fot så insåg jag snabbt att det bara skulle bli en liten promenad och inte ända fram dit.

Lite disigt vid parkeringen, men det såg ut att klarna upp.

Efter en stund  hittade vi liten fin kyrka.

Med en vacker och orginell dopfunt.

Även en handbroderad tavla. Ett riktigt konstverk, som säkert tagit många timmar att sy.

Bredvid kyrkan på en liten höjd, ett utomhuskapell.

När dimman lättade var det så här fint.

Dela:

En liten rundtur i Kiruna med omnejd.

Den här dagen började också med hög klar luft, lite frost och dimma. Allt var sanslöst vackert. Myrarna såg lite mystiska ut i dimman.

Solen kom sakta fram och det blev mer färger även på myren.

Åkte en liten rundtur och gjorde ett kort besök på kyrkogården där min mormor och morfar ligger. Mest av intresse för mig men lite intressant är att morfar var lappskomakare.

Det finns inte så många sådana här "staket" kvar ute i terrängen, men såg några som inte blåst sönder.  Det är vindskydd för att snön inte ska driva ut på vägen.

Nästa anhalt på rundturen blev Malmberget och Kåkstaden där.

Kafè fanns det där, tyvärr så kom vi inte in. Inte för att vi var onyktra, det var stängt.

Utsikten från Dundret.

Med en så här fin skylt om rastplats, då måste man bara stanna.

Håll med om att det var vackert där.

Färden gick vidare och det här välkända vägmärket var jag bara tvungen att fota. Det är Suptallen som står strax utanför Vittangi.

Ryyppö-talli, som de säger här upp. Vid resorna till och från tinget i Vittangi, så bads skjutsbondne att stanna där vid tallen och pluntorna plockdes fram för en stärkande tår. Hästen fick vila en stund och skjutshållarhästarna blev så vana vid stoppet där så de stannde självmant.

Det har berättats, att länsman i Kiruna en vinterdag efter avslutat ting i Vittangi startade sin hemfärd vid kvällningen. Han blev trött och somnade, även skjutsbonden somnade. Hästen sin vana trogen stannade vid Suptallen och gick inte vidare förrän bonden vaknade och kunde mana på hästen. När de nästa dags morgon inte hade kommit längre än till Svappavaara (ca tre mil från Vittangi) och länsman frågade hur det kom sig. Svarade bonden bara "Ryyppö-talli". Det räckte tydligen som förklaring.          Tallen fridlystes 1932.

Det här såg lite märkligt ut, såg det från vägen och undrade varje gång  vad det var. Såg ur som det hade snöat bara där. Kom sedan på att det var ängsull som i blåsten lossnat och vitpudrat terrängen runt omkring med. Tyvärr så gick det inte att stanna här, men tog den här bilden i en rullande bil.

Å så en bild till.

Hittade en gammal fin bro, bron över Kalixälven. Den påminde om bilturer här upp i norr när jag var barn och bilväg och järnväg samsades om samma bro. Det såg ut som om det här varit en sådan men nu fanns det en ny vid sidan om för järnvägen.

Samma bro men från sidan, tycker den ser ut som något som min bror byggde med sitt Mekano.

...och i Kiruna kan man välja sparkfilen, även så här på hösten.

Dela:

Äta och bo.

Lite tips om att äta och bo i Kiruna.

Vill du äta gott så föreslår jag et ställe som ser ganska så enkelt ut utifrån, mer som om man kommer till Folkets hus eller någon frikyrka, men maten var väldigt god.

Hotel City, det går bra att bo där också, även ett vandrarhem har de. Men jag har inte testat boendet.

Här är matsalen.

Vill du äta lokala specialiteter och även med väldigt trevlig personal så kan jag rekomendera Hotell Rallaren.

Lågsäsong så här på hösten, så det var inte speciellt trångt där, men trevligt och god mat. Det går även bra att bo och då skulle nog jag rekomdera deras små kåtor som står ute på gården.

Mysigt där inne.

Ser väl mysigt ut.

Här kan man ligga och titta på stjärnorna eller om man har tur att det är norrsken.

Vill man bo modernt så har Artic Eden just öppnat.

Såg att de är välförberedda inför vintern, snöskyffeln står beredd.

Vill man bo lite enklare, men bra ändå så har vi Järnvägshotellet.

Kul tavla i trapphuset.

och utanför var det liv och rörelse.

Läste i lokalbladet att nu snart ska de börja flytta järnvägen, hoppas att Järnvägshotellet får följa med då också.    Det är Kirunas äldsta hotell och ett av de få kvarvarande järnvägshotell.

Klart det finns flera ställen att bo och äta på i Kiruna. Ferrum är bra men inte lika charmigt.

Dela:

Abisko

Dimmorna sveper över Torneträsk, men de lättar och det ser lovande ut inför ett besök i Abisko.

Kan inte låta bil att fascineras av alla färger i naturen.

Kommer till Abisko Östra och det pampiga stationshuset där.

Tar liften upp på Nuolja.

Man kan gå upp också, men det känns skönare med en åktur.

Även om man är hund så kan det vara skönt med liften upp till toppen. Såg flera hundar som tog sig upp på samma sätt. Låg så duktigt i liftkorgen.

Väl uppe och det är strålande solsken så tänker jag att nu, nu ska jag väl få en fin bild på Lapporten. Men motljus och soldis är inte det bästa fotoväder, fast en bild måste jag ha ändå.

Leden mot Björkliden ser nästan ut som Kungsgatan i dag. Många som passar på att njuta av väder och färger.

Mäktigt landskap med färg och form, deltat vid Abiskojokks utlopp är inget undantag.

Abiskojokk är mäktig och trots att det är lite vatten i fjällen just nu, så brusar den fram djupt nere i sin ravin.

Besöker du Aisko turist så missa inte Naturrum, mycket information att få och jag tittade också på Åsa Kullins bilder där. Såg även ett fint bildspel.

Mycket intressant information om Klimatförändringen. Där det framgår att det varit klimatförändringar tidigare, långt innan vi hade bilar och andra utsläpp. Även istiden försvann en gång i tiden. Tog en bild, men fick med ett blänk från lampan, tror det går att läsa ändå.

Färden går mot Norge nu.

Dela: