Intryck och Tolkningar

Leica M9 Monochrom #29 (Slott i vinterskrud)

Tyvärr har senaste tiden bara handlat om jobb jobb jobb och andra måsten här i livet. Sedan har ju inte heller vädret varit det bästa man kan tänka sig, men idag tittade solen fram en liten stund mellan snötunga moln.

Det blev en tur till Gunnebo slott - en fantastisk oas strax utanför Göteborg, med ett väldigt bra fikaställe.

Det var faktiskt en av de första turerna med Henry i dagsljus och i annat än stadsmiljö. Här är två små bidrag, men jag jobbar fortfarande med att lära mig kamerans egenheter. Idag hade jag ett gult filter (022) på kameran och det hjälpte en hel del för att öka kontrasten.

Som vanligt finns fler bilder och bättre versioner på Flickr (Gunnebo).

Slott i horisonten
(Leica M9 Monochrom, Summilux M 35/1.4 ASPH II, B+W Yellow 022)
(ISO 400, 1/125s, F?, EV 0)
(efterbehandling Silver Efex Pro 2.0)

Slott i vinterdvala
(Leica M9 Monochrom, Summilux M 35/1.4 ASPH II, B+W Yellow 022)
(ISO 400, 1/60s, F?, EV 0)
(efterbehandling Silver Efex Pro 2.0)

Fotosidan: http://www.magnus_l_andersson.fotosidan.se/
500px: http://magnus_l_andersson.500px.com/
Flickr: http://www.flickr.com/photos/magnus_l_andersson/

Dela:

Leica M9 Monochrom #15 (skärgården mitt i stan)

Ibland så tänker man inte på vilka underbara omgivningar som finns i ens närmaste omgivning.

Många ser nog Göteborg som en ganska typisk storstad med äldre bebyggelse som trängs med nyare och miljonprogram, men om ni får en chans ta Älvsnabben fem minuter över älven från centrum och ni kommer till Slottsberget. En fantastisk skärgårdsmiljö som bevarats trots att många byggherrar nog hellre skulle se nya villor i 10-miljonersklassen på bergets sluttningar.

När jag ser dessa hus så kommer jag att tänka på Fohgelströms "Mina drömmars stad" och det Stockholmsområde, som jag nu inte minns vilket det var, som trots sin eländighet kändes som en inbjudande miljö av gemenskap.

Så ta en titt i er närhet och betänk att det som ni ser varje tag utan att ta notis om kan i andras ögon vara ett paradis.

En bit nostalgi mitt i stan
(Leica M9 Monochrom,  Summilux M 35/1.4 ASPH II)
(ISO 2500, 1/125s, F?, EV -1, B+W Dark Red 091)
(efterbehandling Silver Efex Pro 2.0)

Dela:

Leica M9 Monochrom #14 (Henry ser snö för första gången)

Då var det åter dags att börja klaga på snön, föresenad kollektivtrafik och magsjuka som jag just nu lider av.

Men vänta nu, ta ett djupt andetag och titta ut på snön som gnistrar, solen som lyser och ersätts av värmande adventsljus när mörkret faller. Är det egentligen inte en härlig tid den svenska vintern även på västkusten?

Nu är ju Henry inte precis världens mest väderbeständiga kamera sägs det och så anses den ha problem med högdagrar som lätt blir tomma vita fält - ett snöigt landskap måste då väl vara en bra utmaning. Sagt och gjort - på med kängorna, vinterjackan och med vantar som begraver kameran när man försöker greppa den.

Jag har som princip just nu att inte kolla på LCD:en efter varje bild för att försäkra mig att jag inte tappat något i mörkret eller ljuset, utan här får det bli som på filmtiden - en besvikelse i det (digitala) mörkrummet.

Tyvärr var det svinkallt, så det blev en snabb runda och ett fåtal bilder i närheten av huset och detta utsnitt på mindre än 20% av originalbilden - ville inte chansa och kliva bland stenarna. De blev inte så pjåkig efter några små justeringar i det digitala mörkrummet - inte något mästerverk men min första snöbild med en Leica. Detta får firas när magsjukan ger med sig...

Den vita stenen
(Leica M9 Monochrom,  Summilux M 35/1.4 ASPH II)
(ISO 320, 1/350s, F?, EV -1)
(en uns efterbehandling Silver Efex Pro 2.0)

Mitt förra blogginlägg kanske var tråkigt och med en intetsägande bild, men ta en titt igen. Vad är det som tyvärr är dagens realitet, men förhoppningsvis morgondagens omöjlighhet... ta undan ett paketet och ge det till en fattig.

Dela:

Leica M9 Monochrom #10 (vilken färg har hösten?)

En utmaning man ställs inför med en kamera som bara avbildar verkligheten i nyanser av grått, oavsett om det är en digital- eller filmkamera, är att lära sig visualisera resultatet.

Nu kan man ju alltid säga att moderna kameror har små fina skärmar på baksidan där man kan se resultatet, men så är inte fallet med filmkameror och inte heller med en Leica M9 Monochrom.

Att gå på tur med Henry är därför som att fota med film, resultatet kan ej beskådas förrän man åter är hemma efter sin fotografiska expedition.

Så om man ger sig ut med kameran en tråkig höstdag när löven skiftar från brunt till gult och rött kommer ju resultet ändå bara bli nyanser av grått. Är det egentligen "bara", eller förmedlar bilden en annan känsla som inte färgbilden gör. Tänk er att Ansel Adams bilder skulle vara i färg, vore de då lika fascinerande?

Jag läste någonstans att en bild i nyanser av grått förmedlar former och ljus på ett sätt som inte färg klarar av, så är det naturens former och ljusets skiftningar som är den s/v bildens styrkor. Om så är fallet, vilka är då färgbildens styrkor?

Höstens färger
(Leica M9 Monochrom,  Summilux M 35/1.4 ASPH II)
(ISO 1250, 1/60s, F?, EV 0)
(viss efterbehandling Silver Efex Pro 2.0)

Och för er som gillar tekniska aspekter, så stämmer det att jag förlorade himlen uppe i högerhörnet - alla är vi barn i början.

Dela:

Vägs ände - när naturen återtar jorden

Vid en vandring i Marlow (England) fann jag en intressant kyrkogård som fortfarande verkar vara i bruk,. Dock har man låtit naturen återta jorden och de gravstenar som kan ses som symboler för vår korta tid på denna plats.

Personligen tycker jag att denna kyrkogård på något sätt både var vemodig med dess stenar som sakteliga verkade falla i glömska, men även något hälsosamt när man ser naturen spira i dödens fotspår.

Många fler bilder återfinns i albumet "Vägs ände".

Dela: