Intryck och Tolkningar
När filmen är ett minne blott vad händer då?
Idag erbjuder en av de största fotoaffärerna cirka 15 olika svart-vita filmer, men vi vet alla att utbudet kommer minska.
Hur många olika filmer behövs det egentligen? Kommer vi alla i framtiden antingen förvandla våra digitala färgbilder till färglösa kopior och minnas en svunnen tid, eller använda kameror som Leica Monochrome?
Varför tillbringar vi timmar över gulnande datablad för filmer som vi en gång var glada att slippa för att försöka återskapa dem digitalt igen - som att försöka återskapa utdöda djur med genteknik.
Jag erkänner att jag själv är besatt av försöka återskapa Adox-filmernas unika känsla med hjälp av tonkurvor och datorgenererade korn. Jag funderar till och med på att köpa en Leica Monochrome med skarpast möjliga objektiv för att söka efter "det". Jag kan dock inte förklara varför...
Varför läser man ofta i granskningar av digitala bilder att när man vill berömma fotografens efterbehandling så skriver man något i form av "påminner om en pressad Tri-X". Skall man verkligen jämföra den digitala bilden med den analoga, som att den senare är "bättre" att återge den så kallade verkligheten?
Det är ju inte bara filmen som man försöker återskapa, även kamerorna börjar bli retro - snart har vi en digitalkamera med framdragningsmekanism och varför inte även med lite ljusläckage som på en Holga.
Och som grädde på moset börjar så kallade gatufotografer som knappt ens var födda på den analoga kamerans tid att lovorda de gamla Leicorna.
Känner ni igen er? Har ni börjat leta efter den gamla kameran som samlar damm på vinden och fått något fuktigt i ögat när ni återupplever 70-talets semesterbilder i tragiska färger, men nu fångade av barnbarnen med hjälp av Iphone och appar som låter som gamla pocketkameror.
Canon S95 och försök att återskapa en Fujichrome Velvia 100.
Arkiv
Kategorier
- Bildjournalistik
- Intresse - Arkitektur
- Intresse - Digital efterbehandling
- Intresse - Gatufoto
- Intresse - Husdjur / Tamdjur
- Intresse - Konstfoto
- Intresse - Landskap
- Intresse - Macro
- Intresse - Porträtt
- Intresse - Reportage / Situation
- Intresse - Resefoto
- Intresse - Svart-vitt
- Intresse - Utrustning
- Intresse - Vilda djur
- Teknik - Färg
- Teknik - Retuscherad
- Teknik - Sv/v





När det gäller färg har det väl varit ungefär likadant, många naturfotografer till exempel föredrog ju velvia, knappast för att den hade den naturligaste färgåtergivningen utan för att de gillade hur den återgav färger och kontrast.
När det gäller M9 monochrome så vet jag inte om den är så smart egentligen, visst får man en extremt fin upplösning men just att man plockat bort färgerna redan på sensorn innebär ju också att man inte kan laborera med hur dessa skall tecknas in i gråskalan, vilket är en av de viktigaste möjligheterna för att få de svartvita bilderna att se ut som man vill ha dem. Det blir som att låsa sig vid en film ungefär, även om man kan jobba med kontraster och kornstrukturer om man vill.
-affe
http://gelatin-silver.blogspot.com
http://gelatin-silver.blogspot.com
På flera plan alltså!
Vi läntar tillbaka till nå't vi både upplevt OCH inte upplevt...
Som sagt, intressanta funderingar!
/B