TANKAR OCH BILDER
Året som gått... nästan i alla fall.
I brist på fototillfällen i decembermörkret och med ett väder som inte behagat visa sig från sin bästa sida när man väl haft chansen att ta sig ut, så har jag kikat igenom några av de bilder jag tagit under det gångna året. Jag valde ut lite ”almanacksbilder” som kanske nödvändigtvis inte är mina 12 bästa bilder från 2011, men som i alla fall får hjälpa till att representera året som gått. Då jag knappt vädrat kameran alls nu i december så lånar jag en bild från nyårsafton 2010 istället som får representera december. Håll till godo och hoppas att det snart kommer lite snö så det blir lite ljusare och så att Tomten slipper dra på sig rullskidorna… eller komma i vattenskoter.
Passar på att önska alla här på FS en God Jul!
(Glöm inte att klicka upp bilderna för att se de lite större.)
Februari
Mars
April
Juni
Juli
Augusti
September
Oktober
November
December
Dela:
Inte en enda bild från Gotland
Precis anlänt till Gotland. Än så länge är det Visby, men Stora Karlsö och Fårö står också på schemat. Kameran är med och jag hoppas kunna dela tiden här mellan min kära familj och fotograferandet på ett rättvist och smidigt sätt. Tur att jag har förstående tjejer med mig. :) Än så länge inga bilder från Gotland, men återkommer förhoppningsvis längre fram med sådana. Semestern började ju dock redan med midsommarhelgen som firades nere i småländska skogarna. Förutom lite familjebilder blev det också en kort tur i gryningen vid sjön. Här följer en blandad kompott..
Det första ljuset vid 4-tiden på morgonen.
Dimman på väg att lätta.
Den lilla världen ser ut att ha vaknat redan.
Knappast ätbar.... men ändå.. en svamp.
Pappa flugsnappare vilar sig mellan matleveranserna.
Paret Trana gästar Örnaholm som vanligt.
Kul att träffa på landskapsblomman när man besöker Småland!
Avslutar med en bild på mina två tjejer. Sämre ressällskap kan man ha när man åker på semester.
På återhörande och nästa gång då förhoppningsvis med några bilder från Gotland.
Tack för titten! /Mattias
Dela:
Pssst. Ett tips till inspiration.
Jag tänkte dela med mig av ett boktips. Jag beställde för ett tag sedan bildgruppen PhotoNaturas första gemensamma bok, med den lämpliga titeln #1, och den damp ner i brevlådan för ett par dagar sedan.
Då jag är bekant med några av gruppens medlemmar och sett många av deras bilder tidigare hade jag självklart höga förväntningar, men faktum är att förväntningarna överträffades. Jag tycker att boken är mycket bra och borde vara en härlig inspirationskälla, inte bara för oss som gillar att fota natur, utan för alla som tycker om bilder. Bilderna får mycket plats i boken, som sig bör när den är ett verk av bildskapare, men där finns också intressanta texter där vissa av gruppens fotografer delar med sig lite av sina tankar kring naturfotografering.
Jag vågar nog påstå att jag kan vara rätt så "kräsen" när det gäller bilder. Alltså, jag kan snabbt bläddra förbi bilder som inte ger mig något direkt, som inte omedelbart väcker min nyfikenhet eller fångar min uppmärksamhet. I den här boken, som innehåller så många som 120 bilder, så är det inte många bilder som inte suger tag i min blick. Bilderna håller genomgående hög klass och bildurvalet har gjorts med omsorg och är variationsrikt. Layouten och upplägget är dessutom smakfullt och tilltalande. Det enda man kunde önska vore att kunna se samtliga bilder i ett något större format, samtidigt som jag förstår att man hellre valt att visa en del i lite mindre format för att istället få plats med fler.
Själv tycker jag om att inspireras av andras bilder, och om du gör det samma så kan jag varmt rekommendera den här boken. Den finns att beställa på PhotoNaturas hemsida.
Här är ett uppslag i boken som jag tyckte mycket om. Bilderna är tagna av Johan Schmitz och den gode Erland Leide som jag haft förmånen att fotografera ihop med några gånger.
Och eftersom det här trots allt är min "bildblogg" här på Fotosidan så får jag ju hysta in några egna bilder också. Det har inte varit mycket fotograferande för min del senaste tiden pga jobb och influensa så några bilder i "PhotoNatura-klass" kan jag tyvärr inte bjuda på den här gången, men en liten uppvaknande vårsippa får plats i bloggen i alla fall. :)
... och .. surprise.. en Strömstare. Den här är en av de som valt att stanna kvar vid ån för att häcka skulle jag tro. Många av kompisarna verkar ha gett sig av.
..och en groda får vara med på ett hörn också.
Tack för titten den här gången!
/Mattias
Dela:
Skrapet
Efter Biofotos träff ute på Hållö för ett par veckor sedan så blev det en del bilder över som jag av olika anledningar ännu inte framkallat och/eller publicerat. Kanske kan man kalla dom"skrapet". Bilderna som inte var kul eller bra nog att ta tag i från början, utan fick stiga åt sidan och blev liggande som raw-filer. Jag samlade i alla fall ihop några av dom ikväll och publicerar dom här i min blogg. Kanske får någon av dom plats i mina album och någon pool senare, men tills dess visar jag dom här för den som är intresserad.
Som vanligt vill jag påpeka att man självklart ska klicka på bilderna för att se en större variant, men att de av någon outgrundlig anledning är av sämre kvalitet än de skulle upplevas som publicerade i ett "vanligt album" här på FS. De blir mer dassiga och kontrastlösa tråkigt nog.
Hållös mest fotograferade individ?
Fredag kväll, en halvtimme efter solen gått ner.
Skimmer i koppartoner.
Pölen.
Räfflor.
Ytor.
Färger.
På tips av CH konverterade jag en av mina tidigare publicerade bilder till sv/v.
Tack för visat intresse! Lämna gärna en kommentar om ni hittade nåt ni gillade bland skrapet.
/Mattias
Dela:
Konsten att locka läsare utan att svära
Den vet jag inte om jag behärskar, men vi får se. Mitt förra blogginlägg som också var mitt första någonsin hade jättemånga läsare. Det var kul tycker jag! Jag misstänker att min rubrik var en av anledningarna. Vi får se om jag lyckas få några läsare denna gång.
För ett par veckor sedan var jag i Stockholm med familjen. Min dotter hade två önskemål;
1) Gå på Skansen
2) Se kronprinsessan och hennes prins i verkligheten
Alla män som har döttrar vet hur det är, man gör precis vad hon ber om även om man kanske försöker streta emot lite till en början, så visst blev det Skansen. Elsa (min dotter) älskar djur. Hon läser allt hon kommer över och tittar på mängder av TV program på t ex Animal Planet. Faktum är att trots att hon inte är 10 år fyllda så lär jag mig grejer om djur hela tiden av henne. Djurparker som Skansen är för henne en chans att få se djur i verkligheten som hon sällan eller aldrig tidigare sett.
Men väl på Skansen upptäckte jag något nytt för min egen del... Det var inget kul att fotografera. Djur i "fångenskap" eller i en felaktig miljö kändes inte det minsta intressant att få hem på minneskortet. Elsa frågade mig gång på gång varför jag släpade på en kamera om jag inte skulle ta några bilder, och jag kunde faktiskt inte ge något bra svar. Det kändes bara fånigt på något vis. Osportsligt. Tråkigt. Den där känslan av att ha förmånen att få träffa på ett djur och adrenalinet av att lyckas fånga det på bild fanns ju nu inte alls.
Men eftersom Elsa hade slut på batterier i sin kamera men gärna ville ha bilder med sig hem så tänkte jag att jag får ge det ett försök. Jag får försöka fota djuren som intresserar mig på ett sätt så att det ser ut som om jag träffat på dom i det vilda. Ett försök till att med miljön, ljuset och perspektiven "luras" lite så att känslan av djurpark försvinner. Då blev det genast lite roligare.
Efter lång väntan i mitt trädgömsle får jag äntligen en glimt av mamman med hennes unge på ryggen.
Surikaten har hittat lite skugga. Själv ligger jag i sanden en bit bort i stekande hetta, torr i halsen, men fast besluten att få en prisvinnande bild på den charmigaste ökengångsgrävaren sedan Sadam Housen.
Trots att jag är så nära att jag kan använda mitt 105mm objektiv så märker inte reptilen av mig. Jag måste ha indianblod i mig så bra som jag smyger.
Vad glor du på?
På min vandring är jag sånär på att stiga på denna Kungskobra. Har inget serum i väskan och är långt från civilisationen, så tur att man har ögonen med sig.
Jag har tagit mig ända till Madagaskar för att få fota denna Lemur. Av någon outgrundlig anledning låter hans varningsläte som en låt jag känner igen.. I Like To Move It.
Med risk för att få Sjöberg efter mig.. en Lappuggla.
Den här flugan gnuggar händerna i förtjusning över hur kort skärpedjup jag kan fånga honom i.
Raggardusch
Slutligen tillbaks till "verkligheten". Elsa bekantar sig med Lemurerna. Djur i fångenskap... känns trist. Men för en yngre generation är det kanske en viktig bit i lärandet om vår natur och om vikten att ta hand om den för kommande generationer?
Jo, just det ja. Man kan inte säga nej till sin dotter, så självklart ordnade jag så att hon fick se kronprinsessan och den före detta grodan på sin båt. Här fotat i värsta "pressfotografstil" med kameran över huvudet för att räcka över människorna framför mig och med min 105mm på kameran. Skapligt bra ändå, skulle nästan kunna funka som vykort.
Tack för titten! /Mattias
Dela:
