TANKAR OCH BILDER
Barnarbete på Fotosidan!
Jodå, det finns hårt arbetande barn och ungdomar här på Fotosidan. De sliter och kämpar och visar i många fall upp ett bättre resultat av sin arbetsinsats än många av oss vuxna gör. Ni hittar några av dessa, med kameran hårt arbetande barn, i gruppen "Barn som fotar". Det är en grupp där enda regeln är att man måste vara under 15 år för att vara medlem och lägga upp bilder i bildpoolen, delta i utmaningar etc.
Med detta korta blogginlägg vill jag härmed tipsa alla om denna grupp. Gå gärna in där då och då och uppmuntra, stötta, inspirera, ge tips och goda råd till dessa unga fotografer genom att kika lite på och lämna kommentarer till deras härliga bilder. Och känner du någon ung grabb eller tjej med fotointresse som inte hittat till gruppen ännu, så blir säkert han eller hon glad åt att höra att det finns ett speciellt tillhåll för den kommande generationen.
Här följer några bilder på en av dessa flitiga fotografer i arbete.
Tack för titten!
Dela:
Nyförvärvet som knappt fått chansen... än..
Jag kunde inte hålla mig längre.. för en vecka sedan köpte jag ett nytt objektiv jag gått och funderat på rätt länge. Efter lite velande fram och tillbaks där funderingarna pendlat rätt friskt men siktet många gånger varit inställt på en 300mm 2.8 så valde jag till slut istället en 70-200 2.8 med 2,0 converter (som självklart är restnoterad och som jag lär få vänta ett bra tag på). Att valet föll på just detta objektiv är nog en kombination av att det innebär en något humanare investering än nya 300 2.8, samt att zoomen är väldigt flexibel och kommer passa bra då jag märker att att jag börjar variera mitt fotograferande mer och mer.
Ny glugg, då blir man ju sugen på att ge sig ut och fota. Riktigt taskig tajming då att jag knappt haft någon tid för kameran den gångna veckan. Förra söndagen skulle jag däremot på en väns dop och då fick jag premiärskjuta lite med den. Riktigt taskigt med ljus i kyrkan så jag fick köra på ISO 3200 eller t om högre och det är ju långt ifrån idealiskt för min D300S, men skönt i alla fall med en ljusstark glugg med snabb och exakt AF.
Fota den här typen av tillställningar är fullstädigt nytt för mig. Jag försökte fånga ögonblicken och stämningen så gott det gick. Nedan ett par av mina "försök".
På kalaset efter dopcermonin fick 70-200 vila lite och 50 1.4 åkte på istället.
Igår var jag med min dotter när hon skulle klippa sig, kameran fick hänga med och utanför frisörsalongen fick jag så för första gången prova ett par bilder med 70-200:an på fåglar. Nötväckan fick agera model i det sena motljuset och den bitande snålblåsten.
Den nya gluggen kommer säkert till användning även för porträttbilder. Elsa är inte jättepigg på att ställa upp som modell direkt, men igår med nya frisyren fick jag knäppa av ett par bilder i alla fall.
De här små "testtillfällena" med nya objektivet har gett mersmak. Den lär sitta ofta på kameran och hittills är jag grymt nöjd med mitt val. Jag hoppas på lite mer tid kommande vecka för fler tillfällen att lära känna och använda mitt nyförvärv.
Tack för titten och ha en skön 1:a advent! /Mattias
Dela:
Världens bästa fotokompis
Hillén, Edman, Johansson, Frode, Dippe, Sjöberg och alla andra Biofotingar får ursäkta, ni är grymma fotokompisar, men min allra bästa fotokompis är ändå min dotter Elsa. Vi har inte varit ute ihop på fotoäventyr så jättemånga gånger hittills, men några turer har det blivit och det lär bli fler framöver verkar det som.
För ett par veckor sedan var det höstlov. Jag passade då på att ta en dag ledigt från jobbet och Elsa fick bestämma vad vi skulle hitta på. Efter att ha sett mina och andras bilder från Ramhultafallet så var önskemålet en utflykt dit med mackor och varm choklad i ryggan, för att se det mäktiga fallet i verkligheten. Väl där konstaterade Elsa att "oavsett om man gillar vattenfall eller ej, så måste man bli fascinerad när man ser det här". Och visst har hon rätt, stora vattenmängder som kastas ut i etapper längs den branta bergväggen är en mäktig syn på nära håll. Vi spenderade en stund i nedre delen av fallet, där Elsa fotade lite med sin egen kompaktkamera. Själv hade jag varit där veckan innan med Biofoto Väst och kände mig måttligt inspirerad att fota vattenfall, så jag hängde mest med henne för att se vad hennes ögon fastnade vid och vad hon valde att fotografera.
Plötsligt tog hennes batterier i kameran slut och då bestämde vi oss för att ta oss upp på toppen där fallet börjar och istället hugga in på matsäcken.
Elsa ville fota lite till innan vi åkte hem, så hon fick använda min kamera som hittills bara hade gjort ett par exponeringar, bilden ovan på mig och Elsa samt en rörig och rätt kass bild på en stjärtmes. Kul ändå att bara träffa på de där fåglarna, för vad jag kan minnas har jag aldrig sett eller i alla fall lagt märke till dom tidigare.
Elsa tyckte att det var jättekul att använda min kamera. Jag lät henne själv leta motiv. Hon fick ställa ner stativet och vinkla kameran och zooma tills hon tyckte att det såg bra ut i sökaren. Jag visade hur hon skulle ljusmäta och vi kontrollerade så att bilden såg ut att bli bra exponerad, sedan fick hon fokusera och trycka av. Teamwork kan man väl kalla det, där jag agerade "autofunktion" på kameran men hon gjorde resten. I bilden nedan, som jag gärna hade publicerat som min egen, för jag tycker att den är bra, så ville hon visa trädens spännande spegling i vattnet och den lilla kanten som vattnet rinner över.
Väl hemma vid datorn kikade vi på beskärningar ihop och det här blev resultatet.
Kul med en fotokompis i familjen, och helt plötsligt seglade "systemkamera" in på årets önskelista.
Tack för titten! /Mattias (och Elsa)
Dela:
Konsten att locka läsare utan att svära
Den vet jag inte om jag behärskar, men vi får se. Mitt förra blogginlägg som också var mitt första någonsin hade jättemånga läsare. Det var kul tycker jag! Jag misstänker att min rubrik var en av anledningarna. Vi får se om jag lyckas få några läsare denna gång.
För ett par veckor sedan var jag i Stockholm med familjen. Min dotter hade två önskemål;
1) Gå på Skansen
2) Se kronprinsessan och hennes prins i verkligheten
Alla män som har döttrar vet hur det är, man gör precis vad hon ber om även om man kanske försöker streta emot lite till en början, så visst blev det Skansen. Elsa (min dotter) älskar djur. Hon läser allt hon kommer över och tittar på mängder av TV program på t ex Animal Planet. Faktum är att trots att hon inte är 10 år fyllda så lär jag mig grejer om djur hela tiden av henne. Djurparker som Skansen är för henne en chans att få se djur i verkligheten som hon sällan eller aldrig tidigare sett.
Men väl på Skansen upptäckte jag något nytt för min egen del... Det var inget kul att fotografera. Djur i "fångenskap" eller i en felaktig miljö kändes inte det minsta intressant att få hem på minneskortet. Elsa frågade mig gång på gång varför jag släpade på en kamera om jag inte skulle ta några bilder, och jag kunde faktiskt inte ge något bra svar. Det kändes bara fånigt på något vis. Osportsligt. Tråkigt. Den där känslan av att ha förmånen att få träffa på ett djur och adrenalinet av att lyckas fånga det på bild fanns ju nu inte alls.
Men eftersom Elsa hade slut på batterier i sin kamera men gärna ville ha bilder med sig hem så tänkte jag att jag får ge det ett försök. Jag får försöka fota djuren som intresserar mig på ett sätt så att det ser ut som om jag träffat på dom i det vilda. Ett försök till att med miljön, ljuset och perspektiven "luras" lite så att känslan av djurpark försvinner. Då blev det genast lite roligare.
Efter lång väntan i mitt trädgömsle får jag äntligen en glimt av mamman med hennes unge på ryggen.
Surikaten har hittat lite skugga. Själv ligger jag i sanden en bit bort i stekande hetta, torr i halsen, men fast besluten att få en prisvinnande bild på den charmigaste ökengångsgrävaren sedan Sadam Housen.
Trots att jag är så nära att jag kan använda mitt 105mm objektiv så märker inte reptilen av mig. Jag måste ha indianblod i mig så bra som jag smyger.
Vad glor du på?
På min vandring är jag sånär på att stiga på denna Kungskobra. Har inget serum i väskan och är långt från civilisationen, så tur att man har ögonen med sig.
Jag har tagit mig ända till Madagaskar för att få fota denna Lemur. Av någon outgrundlig anledning låter hans varningsläte som en låt jag känner igen.. I Like To Move It.
Med risk för att få Sjöberg efter mig.. en Lappuggla.
Den här flugan gnuggar händerna i förtjusning över hur kort skärpedjup jag kan fånga honom i.
Raggardusch
Slutligen tillbaks till "verkligheten". Elsa bekantar sig med Lemurerna. Djur i fångenskap... känns trist. Men för en yngre generation är det kanske en viktig bit i lärandet om vår natur och om vikten att ta hand om den för kommande generationer?
Jo, just det ja. Man kan inte säga nej till sin dotter, så självklart ordnade jag så att hon fick se kronprinsessan och den före detta grodan på sin båt. Här fotat i värsta "pressfotografstil" med kameran över huvudet för att räcka över människorna framför mig och med min 105mm på kameran. Skapligt bra ändå, skulle nästan kunna funka som vykort.
Tack för titten! /Mattias
Dela:
