TANKAR OCH BILDER
Är man gubbe när man försöker återuppleva barndomen?
Många drabbas av åldersnojor. Inte jag. Den första nojan ska väl komma när man fyller 30 tror jag, men den märkte jag aldrig av. Kanske var det en följd av att 6 dagar innan jag fyllde 30 så föddes min dotter och på något vis var det kanske ett besked om att man faktiskt var vuxen och att 30 är en fullt acceptabel och lagom ålder för en blivande familjefader.
I år är det dags för nästa stora steg, för i höst fyller jag 40. Men någon noja har jag inte känt av alls än så länge. Bortsett från att jag snart ska beställa en synundersökning för jag tycker mig få lite huvudvärk och bli trött i ögonen av att titta på en skärm större delen av dagen, så har jag inget alls emot att fylla gubbe på riktigt. Däremot har jag börjat på ett litet "projekt" som kanske är åldersrelaterat, vad vet jag.
Det är nämligen så här att jag har en sommarstuga nere i skogarna i Småland. Det är samma stuga där jag tillbringade i princip alla lediga helger och skollov som barn. Jag har vistats mycket ute i naturen där, på ängarna, i de mörka skogarna och på sjöarna, ofta med fiskespö och min lillebror som sällskap. När jag nu det här första året med kamera besöker stugan, så har en tanke väckts inom mig. Jag vill försöka återuppleva alla de häftiga naturupplevelser jag hade som barn på nytt, och den här gången fånga det på bild. Jag har mängder av "bilder" i huvudet.. minnen... Några av dessa minnen är t ex Storlommen som helt plötsligt dyker upp ur det dimmtäckta vattnet bara några meter från roddbåten där jag sitter. Gråhägern som lyfter med morgonljuset strilande mellan vingpennorna när jag kommer ner för att hoppa i båten. Mården som manar på sina ungar att snabba på ner i det trygga grytet. Tranparet som glider ner och landar på fältet för årets häckningsperiod. Den stora älgtjuren som vadar ut i dimman längs in i viken och tuggar i sig näckrosor.
Jag inser att det kommer att ta tid, och kanske får jag inte uppleva exakt samma situationer någonsin igen, med eller utan kamera, men det ska bli oerhört spännande att försöka och på sätt och vis återuppleva barndomen igen. Gå i dess fotspår på något vis.
Min semester har inte börjat ännu, men jag tillbringade helgen nere i stugan och jag fick med mig några bilder. Låååångt ifrån "de där bilderna" som jag bär med mig i huvudet än så länge, men en försmak var det i alla fall.
Dimman ligger tät över Hästhagsviken vid 4-tiden på morgonen.
Allt är täckt av dagg
När solen sakta tar sig ovan trädtopparna lyfter dimman något från vattnet
Det är knäpp tyst, förutom familjen Storlom som hörs ur dimman där borta
Vid kanalen som förbinder de två sjöarna finns mängder av spindelnät
Ett udda par, hand i hand
Ljuset letar sig ner i skogen
Ljuset når också ängen och den vaknar till liv
En liten stjärna hittar jag
Nära nära sjöns dimmiga yta flyger paret Drillsnäppa förbi mig
Jag kommer inte nära lommen denna gång, men de är vackra på håll också
Lom igen
och här passerar den över mig när jag sitter i roddbåten
Jag har bara öron för dig
Den yngre generationen Hare har i alla fall vett att visa mer än bara öron
Ett par ekorrar som käkar frukost träffar jag på, dags att dra hem och göra det samma
Många bilder blev det, och många bilder finns det kvar i mitt huvud som ska fram. Visst är det härligt att bli gubbe och få återuppleva barndomen på nytt. Samma ögon, något äldre, och numer kikandes genom en kameralins.
Tack för titten! /Mattias



















