TANKAR OCH BILDER

Nyförvärvet som knappt fått chansen... än..

Jag kunde inte hålla mig längre.. för en vecka sedan köpte jag ett nytt objektiv jag gått och funderat på rätt länge. Efter lite velande fram och tillbaks där funderingarna pendlat rätt friskt men siktet många gånger varit inställt på en 300mm 2.8 så valde jag till slut istället en 70-200 2.8 med 2,0 converter (som självklart är restnoterad och som jag lär få vänta ett bra tag på). Att valet föll på just detta objektiv är nog en kombination av att det innebär en något humanare investering än nya 300 2.8, samt att zoomen är väldigt flexibel och kommer passa bra då jag märker att att jag börjar variera mitt fotograferande mer och mer.

Ny glugg, då blir man ju sugen på att ge sig ut och fota. Riktigt taskig tajming då att jag knappt haft någon tid för kameran den gångna veckan. Förra söndagen skulle jag däremot på en väns dop och då fick jag premiärskjuta lite med den. Riktigt taskigt med ljus i kyrkan så jag fick köra på ISO 3200 eller t om högre och det är ju långt ifrån idealiskt för min D300S, men skönt i alla fall med en ljusstark glugg med snabb och exakt AF.

Fota den här typen av tillställningar är fullstädigt nytt för mig. Jag försökte fånga ögonblicken och stämningen så gott det gick. Nedan ett par av mina "försök".

På kalaset efter dopcermonin fick 70-200 vila lite och 50 1.4 åkte på istället.

Igår var jag med min dotter när hon skulle klippa sig, kameran fick hänga med och utanför frisörsalongen fick jag så för första gången prova ett par bilder med 70-200:an på fåglar. Nötväckan fick agera model i det sena motljuset och den bitande snålblåsten.

Den nya gluggen kommer säkert till användning även för porträttbilder. Elsa är inte jättepigg på att ställa upp som modell direkt, men igår med nya frisyren fick jag knäppa av ett par bilder i alla fall.

De här små "testtillfällena" med nya objektivet har gett mersmak. Den lär sitta ofta på kameran och hittills är jag grymt nöjd med mitt val. Jag hoppas på lite mer tid kommande vecka för fler tillfällen att lära känna och använda mitt nyförvärv.

Tack för titten och ha en skön 1:a advent! /Mattias

Postat 2010-11-28 15:35 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Världens bästa fotokompis

Hillén, Edman, Johansson, Frode, Dippe, Sjöberg och alla andra Biofotingar får ursäkta, ni är grymma fotokompisar, men min allra bästa fotokompis är ändå min dotter Elsa. Vi har inte varit ute ihop på fotoäventyr så jättemånga gånger hittills, men några turer har det blivit och det lär bli fler framöver verkar det som.

För ett par veckor sedan var det höstlov. Jag passade då på att ta en dag ledigt från jobbet och Elsa fick bestämma vad vi skulle hitta på. Efter att ha sett mina och andras bilder från Ramhultafallet så var önskemålet en utflykt dit med mackor och varm choklad i ryggan, för att se det mäktiga fallet i verkligheten. Väl där konstaterade Elsa att "oavsett om man gillar vattenfall eller ej, så måste man bli fascinerad när man ser det här". Och visst har hon rätt, stora vattenmängder som kastas ut i etapper längs den branta bergväggen är en mäktig syn på nära håll. Vi spenderade en stund i nedre delen av fallet, där Elsa fotade lite med sin egen kompaktkamera. Själv hade jag varit där veckan innan med Biofoto Väst och kände mig måttligt inspirerad att fota vattenfall, så jag hängde mest med henne för att se vad hennes ögon fastnade vid och vad hon valde att fotografera.

Plötsligt tog hennes batterier i kameran slut och då bestämde vi oss för att ta oss upp på toppen där fallet börjar och istället hugga in på matsäcken.

Elsa ville fota lite till innan vi åkte hem, så hon fick använda min kamera som hittills bara hade gjort ett par exponeringar, bilden ovan på mig och Elsa samt en rörig och rätt kass bild på en stjärtmes. Kul ändå att bara träffa på de där fåglarna, för vad jag kan minnas har jag aldrig sett eller i alla fall lagt märke till dom tidigare.

Elsa tyckte att det var jättekul att använda min kamera. Jag lät henne själv leta motiv. Hon fick ställa ner stativet och vinkla kameran och zooma tills hon tyckte att det såg bra ut i sökaren. Jag visade hur hon skulle ljusmäta och vi kontrollerade så att bilden såg ut att bli bra exponerad, sedan fick hon fokusera och trycka av. Teamwork kan man väl kalla det, där jag agerade "autofunktion" på kameran men hon gjorde resten. I bilden nedan, som jag gärna hade publicerat som min egen, för jag tycker att den är bra, så ville hon visa trädens spännande spegling i vattnet och den lilla kanten som vattnet rinner över.

Väl hemma vid datorn kikade vi på beskärningar ihop och det här blev resultatet.