Lord of the flies

Med allt från foto till... Inte foto.

Ny hemsida, finally!

Eftersom man tyvärr inte är fullt så aktiv här på FS anymore så måste jag hojta till om att jag äntligen fått ändan ur vagnen (jäkligt tung röv tydligen) och fixat en helt ny hemsida med allt vad det innebär med flugor, bilder o länkar. 

Så med en bild från gårdagens fotosession så önskar jag en bra dag o kika gärna in på min sida! 

magnusmuhr.com

Postat 2015-03-13 13:08 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Mitt jobb fick mig att helt tänka om...

Detta blogginlägg handlar varken om foto eller om döda flugor. Det kommer handla om nåt mycket viktigare. 

Det handlar om att man inte ska ta saker och ting för givet här i livet vilket är väääldigt lätt att göra ibland.

Jag är i grunden utbildad personlig assistent men halkade in på ett litet annat spår och har nu ist jobbat som vårdare inom psyk i snart 15 år och inom handikapp/vårdbranschen i över 20 år och har sett mycket som har fått mig att helt omvärdera mitt liv och börjat tänka på ett helt nytt sätt, vilket i sin tur har gett mig ett mycket bättre liv och tänk. 

Man har fått varit med om väldigt mycket under dessa år. 

Jag har hjälpt 19 åriga muskelsjuka patienter att hosta genom att trycka på deras bröstkorg då dom inte har haft ork att hosta själva.

Jag har masserat/smörjt såriga o ruttnande fötter på uppgivna gamla alkoholister.

Jag har bokstavligt talat burit ner gamla damer i famnen tre trappor så att dom kan komma ut lite i friska luften då dom själva inte kan gå eftersom dom har fått benen amputerade p.g.a slarv inom sjukvården.

Jag har torkat blod efter uppskurna polismän, visat polisens insatsstyrka och förhandlare rätt, jag har vädrat tårgas, tagit rätt på krossat glas och blodiga golv efter slagsmål på jobbet. 

Har suttit och hjälpt förtvivlade stroke/afasipatienter som har försökt lära sig att prata och läsa på nytt.

På det privata planet har jag haft vänner som gått bort i cancer innan dom ens hann fylla 30.

Så jag har under dessa år verkligen insett personligen hur OTROLIGT bra jag har det och hur tacksam jag ska vara över det och har börjat tänka om lite angående livet och har försökt att sluta säga att jag "skulle vilja" göra det och det, eller köpa det och det.. Jag gör det "sen"... Typ nästa år...eller nåt.. Känns det igen?

Livet kan dock förändras på EN ynka liten sekund och aldrig bli sig likt igen om det vill sig illa, så jag tänker banne mig inte vänta till "sen" längre, jag varken vågar eller vill det, för det där jävla "sen" kanske aldrig kommer.. 

Jag har nog aldrig unnat mig och framförallt rest så mycket som under dessa år, och ju mer du börjar leva och tänka så ju bättre liv får man.

Det du för det mesta ångrar är ju faktiskt grejerna du INTE gjorde snarare än dom saker du faktiskt gjort och har varit med om, eller hur?  

Även om du inte gillade det du provat så har du ändå gjort det o slipper undra resten av livet och kan gå vidare. 

Framförallt har jag börjat tänka annorlunda när det gäller att vara tacksam för saker jag faktiskt har. Det behöver inte vara så jäkla stora saker, lycka är inte nödvändigtvis alltid att ha 7 mille på banken.. Fråga en människa som har ständigt värk, dygnet runt, året om, hur skulle den människan definiera lycka? 

Svaret du skulle få är nog inte att den vill ha sen senaste platt-tången precis.. Snarare är den högsta vinsten att bli av med värken och leva ett liv utan smärta, den skiter blankt i den senaste Iphonen, bästa kameran, snyggaste båten m.m

Säger nu inte att ni varje dag ska gå runt o garva ihjäl er bara för att ni kan peta er själv i näsan. men tänk på vad ni har... Saker som vi tar för helt självklara.. Det vill säga... TILLS.. ni förlorar det.

Själv är jag otroligt tacksam över saker som att jag har vänner som jag kan ringa när, var, hur som helst, jag har en fin lägenhet, jobb, är frisk utan krämpor, jag behöver inte människor runt mig dygnet runt för att få min vardag att fungera. 

Jag kan gå, se, höra, jag vaknar varje morgon och kan ta mig upp för egen maskin UTAN att det står en personlig assistent bredvid sängen som ska böka upp mig i en lift och skjutsa in mig i duschen..

Jag kan dricka mitt kaffe, hur, när och var jag bloody vill och är inte beroende av nån så fort jag blir sugen på en så simpel sak som kaffe, nån som hela tiden måste hjälpa mig då mina egna händer inte kan greppa en kaffekopp... Sådana saker som dom flesta av oss ju faktiskt ser som självklara... Åter igen..TILLS vi förlorar det. 

Tänk bara hur galna vi blir när vi tappar mobilen i backen och ångrar oss så att vi inte var mer tacksamma när den väl funkade. 

Jag ger er en hemläxa. :) Börja tänk på vad ni faktiskt KAN och HAR och börja uppskatta det och ta det för ALLT i världen inte för givet... Den gamla damen utan ben fick ett fett skadestånd vilket hon gav blanka fan i då hon, som hon sa "inte kunde gå med ett par sketna sedlar"

Hon skulle ha gett VAD som helst för att kunna gå igen medan dom flesta av oss struttar runt och inte ens reflekterar över det..

Idén till detta blogginlägg fick jag igår natt på jobbet när en av patienterna som är både psykiskt funktionshindrad OCH har MS ramlade över sin toalettstol och krossade den med hennes kropp, hennes revben fick ta hela smällen så ni förstår nog smärtan för en människa som redan har MS.

Detta är världens gulligaste människa som man önskar allt gott här i livet och just i den stunden kände man att livet var bara förbannat orättvist o tanken kom igen att man själv har det grymt bra.

Jag åkte hem och lade mig efter jobbpasset, och när jag vaknade loggade jag genast in på nätet och beställde den där medelhavsresan jag tänkt på länge men inte tagit tag i.. Som sagt, vänta till "sen" är inte riktigt min grej länge.

Magnus 

Postat 2014-09-19 19:14 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Flugornas herre... Eller... Vad fan var det som hände? Part II

Ni som är gamla i gamet här på fotosidan kanske känner till mina små flugbilder som härjade runt här för några år sen, om inte så kolla in mitt album “flughumor” och läs blogginlägg om den galna historien och bilderna här: 

http://www.fotosidan.se/blogs/mblogg/flugornas-herre-eller-va-fan-vad.htm

Ja….då sitter man här…3 år senare… Ja jisses.. Ja jag vet knappt var jag ska börja och sluta,
det har varit en helt makalös tripp.
Saker har hänt som jag ALDRIG trodde skulle ske i min vildaste fantasi.

För att sammanfatta det hela kan jag väl säga att jag har gjort en del väldigt dåliga “deals" och en del väldigt bra “deals".. ;) 

Jag är dock grymt jävla stolt över vad jag har åstadkommit med tanke på att allt från början bara var ett litet oskyldigt skämt på en fest. 
Mycket har jag lärt mig under dessa år och framförallt om mig själv.
Först och främst en sak, jag passar varken som kändis-wannabe eller är pengagalen, that´s for sure. 

Och jag har verkligen insett nu att jag absolut inte tycker det är kul eller har lust att synas på bild, eller för den delen i TV.. Tidningsintervjuer, fine.. Boksigneringar, fine.. Utställningar, skitkul.
Men att få en kamera i nyllet och vara med på bild? Neeej!
Ni som känner mig privat här på FS vet redan om detta :)

Och när tysk TV ville komma hem till mig och göra hemma-hos-repotage (vilket dom otroligt nog verkligen ville) Så neeej! 
My god, vill inte sitta i TV och muppa på svengelska som Stig Helmer och prata om döda flugor, göra påtvingade och skojsiga flugbilder och smajla jättefult som prins Daniel och sen prata om mitt andra jobb inom psykvården.. Jisses, tänk er bara, haha.

-Yääs, häällåå, *tänk er värsta fula och stela leende nu också* maj näjm is Magnus Müühr *tysk accent* änd ajj lajkk too pläj vidd dädd flajs änd aj ålso vörk vidd värry sick pipääl… ehh.. No shit man.

Skulle aldrig nånsin få en till bok såld i Tyskland igen….Nånsin.

 
Jag visste att jag var vrång men såhär jävla vrång trodde jag aldrig att jag skulle vara. :) Man lär sig mycket om sig själv när man helt plötsligt står inför nya grejer.

 SÅ vad har hänt då?? Jaa, vad har inte hänt? Ojojoj..

 Jag har just kommit hem från en vecka i Tyskland där jag hade vernissage för min utställning med flugbilder som är igång nu i två månader i ett vackert naturreservat utanför Berlin. Kan inte ETT ord tyska men min engelska är faktiskt rätt så hyfsad nowdays som tur är. 

Detta är min andra utställning i Tyskland, den förra hade jag i Berlin för några år sen.

Har också haft utställningar här i Sverige, England och i USA med flugorna.

Det har hittills blivit 3 vändor till London och en sväng till New York under dessa år.

Jag har haft GRYMT kul och har fått nypa mig gång på gång i armen då denna galenskap aldrig har gett sig riktigt. 

Bland höjdpunkterna är nog ändå att jag fick äran att göra reklambilder till bilmärket Renault, vem fasen trodde att det skulle hända?? Vilken grej! 

Idén var lika enkel som den var halvusel.. ;)

Gjorde bilder till en lite sportigare bilmodell och idén var väl att bilen var så snabb att alla flugor åkte in i fronten/vindrutan o skadade sig, jag fick skisser på hur bilderna skulle se ut och själva bilderna är jag rätt nöjd med men jag tycker idén var liiiiite långsökt… Schhyyyy, säg inget till Renault. ;)

 Här är bilderna:

http://damnablejellies.wordpress.com/2012/06/11/whats-the-last-thing-that-goes-through-a-flies-mind-as-it-hits-a-car-windscreen/

Ett spel för Iphone med flugorna finns nu också :)

Spelet hittar ni här:

https://itunes.apple.com/us/app/fly-fu-pro/id409793139?mt=8

Har fått äran att göra reklam för salvan Fenistil.

Här är bilderna:

http://www.adeevee.com/2010/04/novartis-consumer-health-fenistil-skin-care-gel-bee-ant-mosquito-print/

Grattiskort i England.

Här hittar ni dom:

http://animalfanatics.com/A-to-Z-PRODUCT-INDEX/Greetings-Cards/Cards-by-Collection--Artist/Takkoda-Collection/c-129-858-893-860-1127/

Har släppt en liten flugkalender i Tyskland två år i rad nu som har blivit väldigt populär och uppskattad och t.o.m vann ett stort pris förra året. *Award of Excellence* Kalendern finns här:

http://www.starkalender.de/motiv/familie-heim-hobby/witz-humor-kalender/das-geheime-leben-der-fliegen-kalender-21496.html

Har också hunnit med lite flugkläder i London.

Fick reda på att ett Universitet i Utah, USA anordnat en tävling som gick ut på att göra den bästa och roligaste flugbilden, klart man blir grymt hedrad! :)

Och en tidning hade en tävling där läsare skulle skicka in sina egenhändigt gjorda flugbilder och dom tio bästa bilderna vann fick en signerad flugbok.

Och det låter helt galet men jag har t.o.m fått mail från ett flertal studerande runt om i världen som har velat skriva skolarbeten om mig, då dom fått i uppgift att skriva om en “artist/konstnär”. Va bli rä? 

ALLT är dock inte alltid bara en dans på rosor när det gäller detta, har också haft riktiga dalar och jag har fått min beskärda del av oseriöst folk/företag och strul.

Minns den gången jag skulle göra reklambilder för salvan Fenistil…samtidigt som jag hade en tuff deadline hängandes över mig för att göra klart bilderna till boken… Smååå jävla myrjävlar skulle användas till reklambilderna… mitt i vintern…. i Sverige…. o myror finns då…var? Nä, just det! 

Det FINNS inga myror då nä!

Paniken var ett faktum.. Jag o farsan var ute i två meter snö i 20 minus och försökte leta efter myrstackar, vi grävde och slet, svor o frös.. hittade inte EN endaste liten skitmyra! Deadline började närma sig, jag mailade företaget i panik, jag får inte taaaag i nån myraaaa, för helvete, det är VINTER o SNÖ i Sverige, Myror lever inte då!! Help, SOS föfan!

Företaget skickade då (säkert också i panik och antagligen rätt så olagligt genom tullen) massa små rödmyror i ett provrör och massa choklad till mig som kompensation så jag skulle bli glad igen.. :) Haha, det funkade. Har kvar provröret som minne. ;)

 

Nu är min flugbok också utgiven i 7 länder.. Helt otroligt.

Korea, USA, Tyskland, England, Italien, Holland, Frankrike… Hörde också att den säljs bra i Skottland.. Den finns t.o.m på biblioteket här i stan och säljs också på bokhandeln här men är inte släppt här i Sverige via nåt bokförlag. Allt detta är en väldigt underlig känsla, I can tell you that.

Något jag givetvis är riktigt stolt över är att varuhuset Harrods i London valde min bok till "årets julklapp" året den släpptes, det är stort! 

Den såldes framme vid kassan på Harrods den julen, har hört den otroliga siffran att Harrods har ca 18.000 besökare PER DAG under julen.. Det kan få vem som helst att få hybris. 

Det senaste nyheten nu är att en deal är fixad med ett företag i USA så nu kommer en liten flugkalender börja säljas 2016 “worldwide”, det är bara att tacka och ta emot och skaka på huvudet igen. :)

 

Flugorna har nu medverkat i artiklar i tidningar som The Sun, Daily Mail, London Metro, The Telegraph, Der Spiegel, Marie Clair, Expressen, m.m, så nu har jag både stake och självförtroende nog att säga “Nej tack" till tidningar som vill göra mig “känd” genom att be om 10 st gratis högupplösta bilder som kan ge mig “publicitet”..

Det andra sidan av allt detta är ju inte bara avtal, almanackor, vykort, böcker och döda ting utan också såklart alla människor som köper/gillar mina böcker/bilder m.m.

Har smått börjat vänja mig vid att folk från olika delar av världen letar upp mig på Facebook o skriver massa snälla saker o behandlar mig som Elvis Presley..

Minst fyra av dom har skrivit att dom älskar mig och skickar hjärtan…varav minst två av dom är kvinnor..

Folk skickar presenter när jag fyller år, människor sänder ex av mina böcker per post till Sverige för att jag ska signera dom o skicka tillbaka dom, helt galet..

 Dom kör i mil o besöker mina utställningar o vill ha autografer o få kort tagna med mig, känns helt sjukt. Jag har helt enkelt fått “flugfans”. :) 

Jag var i New York förra året o passade då på att träffa två av dessa “fans” som köpt min bok och skrivit snälla saker till mig, jag blev bjuden på mat och dryck och fick signera böcker.. Kan säga att när man låg på hotellrummet o skulle sova sen så tänkte man… Hur blev det såhär?

 Hittade också detta för ett tag sen som jag tycker är askul, den kända 80-tals sångerskan Berlinda Carlisle, kommer ni ihåg henne? :)

Hon har iaf köpt min flugbok o gjorde reklam för den på hennes twitter..  Det ni! ;)

Hennes inlägg kan ni läsa här:

https://twitter.com/belindaofficial/status/299229719537278977/photo/1

O skvallra inte det här till nån men jag har faktiskt gjort ett litet “hall of flug-fame-rum" här hemma. ;) Jag var bara tvungen att föreviga detta på nåt sätt.

Så här finns tidningar, böcker, recensioner, almanackor, planscher från utställningar, presenter från folk, tidningsomslag, flugkläder m.m 

Här står den Koreanska flugboken, den är röd…jag fattar inte ett dyft om vad det står i den men.. Ska försöka få den översatt nångång. Här finns också ett ex av den smått bisarra tidskriften "Riplys beleve it or not” där mina flugbilder finns med :)

Vet verkligen inte var detta kommer att sluta men jag avslutar med att skriva exakt samma ord som jag skrev för 3 år sen för det funkar precis lika bra nu känner jag..

 

"Även om det nu inte händer ett dugg mer med flugorna, om allt stannar här.. Kan jag ändå fullt tillfredsställd sätta mig ner, luta mig tillbaka, le med hela ansiktet, titta bort mot bokhögen där i hörnet, skaka på huvudet o stilla fundera för mig själv… Vafan va det som hände? "

Magnus


Postat 2014-06-22 20:33 | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera

Bilden som fick mig tillbaka 30 år..

I godan ro satt jag o kollade runt på bilder här på fs o kom till en bild som fick mig att TOTALT stanna upp o på ett ögonblick föra mig tillbaka över 30 år i tiden till en helt annat liv..

Att EN enda bild kan få en att totalt swisha tillbaka till barndomen o fylla skallen med hundratals minnen.

Jag smajlade med hela ansiktet när jag såg bilden. :) Men innan jag visar den så ska jag ta er tillbaka lite då det nog inte bara är jag som minns vissa saker från förr.

Jag växte upp i ett lugnt villakvarter med världens bästa föräldrar, grannen på ena sidan var en världens snällast farbror Ragnar som var pastor.. o ärligt, jag trodde på fullaste allvar att han HETTE just FARBROR Ragnar eftersom vi på barn fick lära oss att titulera äldre människor så... På gatan bodde oxå farbror Bertil, tant Anita, tant Britta, tant Lill o farbror Leif..

Grannarna på andra sidan hade fyra döttrar.. Ja jisses, I learned the hard way ;)

På dom varma sommarmornarna satt alltid jag o tjejen i grannhuset som var i samma ålder på stentrappen till vårt hus o åt Havre fras med sylt för att sen vara ute o leka hela dan o hela kvällen tills det var dags att hoppa i säng utmattad efter dagens äventyr.

O eftersom det inte fanns varken mobiler, datorer, tecknat eller videospel så var det helt enkelt gamla hederliga lekar som gällde.. Vi cyklade, lekte i skogen, badade, lekte cowboys o indianer, byggde kojor m.m m.m.. VAD som helst kunde bli förvandlat till vad som helst med bara lite fantasi.. O fantasi hade vi..

Bara EN enkel pinne kunde bli ett gevär, ett svärd, ett metspö, en mikrofon, en bro för kottarna att gå över avgrunden som man gjort av två solstolar..

Det var oxå årlig tradition att varje sommar minst slå upp en tå eller ett knä riktigt ordentligt..

O på den tiden VAR det oxå verkligen sommar när det skulle vara sommar med värme o sol, o vinter när det skulle vara vinter med mycket snö o kyla. Nu snöar det ist på sommaren o regnar på vinter.

O visst kändes det som om somrarna då minst var 1 år långa när man var barn? När sommaren väl kom tog den aldrig slut kändes det som.

Vet inte riktigt när regeln kom att sommaren skulle minskas ner till några få veckor, varav 3 av dom veckorna skulle bestå av spöregn o storm.

Det är mycket som får en att le när man tänker tillbaka.. :)

För minns ni?

Godiset: Man kunde handla 1-öres i kiosken, o dom gångerna man fick nöjet att handla för fem kronor fick man en smockfull påse full med godis.

Man fick stå o välja medans expediten fyllde påsen.... Jag vill inte ha några sura..... vill ha en sån där... o en sån... två sådana.... en sån... en älglort.. två salta.. ett hubbabubba.

Telefonerna: Man skulle ringa nån o började slå siffrorna i nummersnurran o ofta just före man skulle slå den SISTA sista siffran blev man osäker om man slagit rätt eftersom det inte fanns nånstans man kunde kolla vad man slagit för siffror... Så då slog man om hela nr för säkerhets skull.

Man hade Ingen nr presentatör.. (världens bästa uppfinning)

D var inte tal om att låsa cykeln.. Iaf inte på vår gata. Idag är det helt otänkbart att man skulle gå ifrån sin cykel olåst.

Alla sprang runt i träskor på somrarna (Antagligen därför tår o knän ständigt slogs upp)

Vem minns inte det råcoola spelet Donkey Kong vilket bestod av en ful gorilla som hoppade över tunnor.. Spelet var ihopvikbart o var bebisdiarée-orangefärgat...snyggt.

80-talets hunk för er tjejer var väl antagligen Lorenzo Lamas eller möjligen Tom Cruise i Top Gun.. o här i Sverige...Hm, Kanske Glenn Spove o Nicklas Wahlgren?

Vi killar fick titta oss trötta på Samanta Fox eller Sabrina som sjöng "Boys boys boys" ... Mest för att hennes bikinitopp alltid hasade ner i musikvideon..... Har jag fått berättat för mig .... Har aldrig sett det själv.....nä jag lovar mamma ;)

O musiken ska vi inte tala om.. På den tiden kunde iaf popstjärnorna sjunga o ofta spela något instrument, dom skrev t.o.m ofta sin egen musik! Det ni! D är väldigt ovanligt för musikbranshen idag.

Men lyssnade man på musik förr kunde man inte röja lös o hoppa runt lika mycket som nu o ... För då blev det hack i LP-skivan..

All mat med ananas eller soja var tokexotiskt..

"Solstollarna" var kvalitétsprogram på 80-talet, o den enda gång vi fick se tecknat var EN gång om året o det var SAMMA filmer varenda år om ett gäng djur som hette Kalle Anka o Piff o Puff.... yeeee.. O för allt i världen, glöm inte TV-hiten "Vilse i Pannkakan" o "Anslagstavlan"  Grym underhållning! .....utan fjärrkontoll..

O var man på stan o ville ringa hem fick man se till att leta upp en telefonkiosk o hoppades att nån var hemma när man ringde..

MEN... Va var det då för bild som förde mig ner längs denna memory lane..

Jo.. när jag var barn tillbringade jag några somrar i farmor o farfars sommarhus i Bohuslän, vid havet, dom somrarna minns jag med ren o skär glädje, med allt från krabbfiske till bad o lek.

O så FORT jag såg denna bilden så var jag plötsligt tillbaka i sommarhuset.. alla minnen, den där speciella känslan, t.o.m lukten av hav kom tillbaka.. D var som att titta ut genom fönstret igen o bara vänta på att farfar ska ropa på mig o fråga om vi ska gå ner till havet o fiska krabbor..

Här kan ni se bilden: http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/2412431.htm

Postat 2011-10-11 04:37 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Att finna lugnet..

Jag har kommit till det stadiet i livet där jag börjar känna mig fullt tillfreds med tillvaron.

Till det stadiet där jag nu tänker, tycker o beter mig precis så som jag alltid det sa till mig själv att jag aldrig skulle bli, tycka eller vara. :)

Till skillnad från många här så tycker jag bara att det är skönt att bli äldre, jag är 41 år nu o ju äldre jag blir ju skönare tycker jag det är, jag har hittat lugnet.

: För tio år sen tyckte jag att dom som fjantade runt i en skog letandes efter en fågel med supertöntigt namn var fånigare än 25 st Stig Helmer i gabardinbyxor, o kunde för allt i världen inte försååååå att dom inte skämdes över sitt töntiga beteende.

Vilken begåvningsnivå HAR dom igentligen tänkte jag?

Jag gömde huvudet i händerna o skämdes när töntnördarna utbrast: Ooooooooooooh, hör du Barbro? Det är en spelande 18-tåig visdrillande krafsvipad fjaaaantbiiiird!! gaaaaaahh!! Gee eeeer!!

NU: Har jag totalt ändrat mig, nu förstår jag.. Nu finns det inget skönare än att gå ut i skogen en morgon o bara sitta i tio tim i den blöta daggen o vänta på en fågel, det finns inget mer utmanade o mer spännande när man väl får syn på den o låter kameran smattra, ju mer man fryser, ju mer man kämpar, ju tidigare man gå upp, ju längre man får vänta ju mer underbart är det..

Två gånger har jag nu varit på öland o fotat fåglar, två gånger har jag varit på Mallorca o fotat fåglar.. o det kommer bli 1000 gånger till om jag får bestämma.

 

: Tyckte man att dom som inte hängde på krogen o inte härjade lika mycket som en själv var såååååå tråkiga o skulle skaffa sig ett liv..

Man blev veckans hjälte bland polarna när man kräktes i kompisens badkar, man var skitfrän alla gånger man hamnade på akuten med nån blodig fylleskada..

Gången jag ryckte ut mina egna jeans UR mitt smalben pga att jag sprungit in i ett cykelställ av järn, ja då var jag kung!

En lyckad partykväll var gångerna man inte minns nåt efter 20.00 på förfesten.

O ett plus var då förstås att inte vakna hemma hos sig själv..

NU: Har jag inte varit på krogen på 10 år, vilda hästar skulle inte kunna få mig dit.

Nu börjar jag fnittra som en tjej efter EN öl.. trots att det tar mig fyra tim att få i mig den..

Nu skulle jag skämmas ögonen ur mig om jag skulle göra nåt dumt på fyllan..

Nu avundas mina vänner mig ist när jag stolt säger att jag gick o la mig före 21.00 en fredag kväll o sätter kl på 8.00 lördag morron o tar mig ut i naturen..

Om jag nångång tar några stilla öl hos goda vänner så slutar det alltid med att alla gäspar ikapp vid 23.00 o längtar efter sängen.

Nu är jag ist cool om jag berättar att jag stod i 8 timmars spöregn o väntade på en sparvuggla som aldrig kom.

O konstigt nog tycker jag att det är SÅÅ skönt att ha kommit hit.

O lets face it, om vi nu ändå snackar krogen så visst är det så att om ni nu skulle strunta i att gå ut på er favoritkrog i tio år skulle ni inte missa ett skit..

För om tio år skulle det fortfarande stå EXAKT samma folk, i EXAKT samma hörn o mala på om EXAKT samma saker...

Duu*hick*uu äääää shhhåååå jäääääääälllllaaaa  braaaaaaa*hick*aa, jaaaa gillla rääääj schåååå jäääääääääällll*hick*aaaaaa myyyyyckkkhhh*hick*hhhkkkhhee...raaaaap..

 Men missförstå mig inte, fast jag ändå har kommit till det stadiet där jag är idag skulle jag inte vilja ha NÅT ogjort av mina "galna" år.. Inte en sekund.

Jag spelade mycket musik under hela 90-talet i flera band, pluggade b.l.a musik ett år o fick uppleva så mycket galet, grymma fester, toksköna människor, minnen som går till världshistorien o som jag ALDRIG glömmer...

Som efterfesten jag o mina bandmedlemmar hade en natt på 90-talet, en typisk svensk sommarnatt efter en spelning, vi satt hela natten i sångarens villa o sjöng Ozzy Osbournes "Mama, I´m coming home" fyrstämmigt med flera gitarrer till hjälp,

Bon Jovi´s "Dead or alive", och "Purple Rain" med Prince så rutorna svajade...

Man lunkade sen hem vid 10 tiden den varma sommarmorgonen o tänkte för sig själv att livet blir inte mycket bättre än så här. :)

Den festen har förevigt etsat sig fast i minnet o jag får ståpäls varje gång jag hör Ozzy Osbournes "Mama, I´m coming home"

Eller den gången jag vaknade upp RÄTT så "wasted" i en enorm läkarvilla nere vid sjön o inte visste var jag va.

Det tog mig 20 min o bara hitta till toaletten i villan, och ytterligare 25 min att sen hitta tillbaka till sovrummet igen...

Bara för att då upptäcka klassikern att tjejen inte var hälften så snygg som jag minns henne från gårdagen..... men....o andra sidan tyckte hon nog likadant om mig då min lätt fylleaktiga morgonfrilla var kraftigt inspirerad av ett får i stark sidvind eftersom jag antagligen i rätt så enormt osexigt tillstånd legat o toksnarkat med fejset rätt in i kudden.....

Samma kudde som förövrigt varit inkörd MELLAN den ack så 80-tals inspirerade stålformationen i sängens huvudända hela natten ... Förmodligen kom oxå det rosa luddet jag hade i käften från dom ännu mer 80-tals inspirerande plysch-insydda handklovarna som lite käckt hängde på stålformationen.

Den speciella känslan att hon kände exakt likadant förstärktes kraftigt då hon helt plötsligt hävde ur sig utan att skämmas... - Du.. Ska inte du gå hem nu?

Jag tror iaf inte jag skulle uppskatta livet o där man är nu o framförallt det lugn man har nu riktigt lika mycket om man ändå inte hade upplevt dessa "vilda" åren o all galenskap.. man har ju lixom nåt att jämföra med nu.

MEN jag skulle inte för alla pengar i världen vilja vara 20 igen o göra om allt.

Det är upp till den yngre generationen sköta. ;) Cause I´ve been there, done that o har bokstavligen ärren.

O slutligen... nåt annat jag har retat mig på i alla år är min fars evig svar när man alltid frågat vad han ville ha i födelsedags present.. Han har alltid då bara svarat att han vill ha: "Luuuugn o roooo"

........Nu förstår jag honom ;)

Postat 2011-10-09 03:39 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera
1 2 Nästa