3,5/75

Smygfotografering i Hagaparken

Frugan och jag gjorde en fotoutflykt till Hagaparken i slutet av april. Min Bronica S2A hade vilat för länge så jag beslöt att ta den. Det digitala fick frun stå för men som jag minns det tog hon aldrig upp kameran ur väskan.  Jag kopplade Bronican på monopoden (man behöver stöd när man fotar med en sån) och så iväg. Hagaparken är stor och vi gick runt hela och tittade på paviljonger, Hagaslottet, koppartälten, turkiska kiosken och allt det där, ni vet. Till och med ett besök i det kinesiska lusthuset på bergknallen. Till slut satte vi oss att vila vid ett fik med mycket folk. Det är här smygfotograferandet börjar. All som hört när jag tar bilder med Bronican vet att den låter som en mindre jordbävning eller tågkrasch. Med monopoden i backen är jag säker på att seismologerna i Uppsala kan mäta slutartiden på Richterskalan och kolugnt konstatera att någon tog ett kort i Hagaparken vid caféet med en mellanformatare. Storebror ser dig överallt. Nåväl, ni kan lätt förstå hur svårt det är att på ett diskret sätt ta bilder på folk med det ekipaget. Men det gick förvånansvärt bra. Alla är upptagna med sitt och att det smäller lite nånstans hör väl till storstadens normala ljudbild. Tror jag. Här är i alla fall lite bilder.

Barnprat mellan mamma och blivande mamma

Det var inte lätt att få det rakt...

...men vad gör det?

Dela:

Personligt RGB

Kunde inte låta bli....

Dela:

Musik under blommande träd

Jag har som uppgift att fotografera arkitekturen inom en radie av 500 m från Mariatorgets T-banestation inför en utställning i höst. Så en vacker dag tog jag den blå ormen till Mariatorget i akt och mening att flanera och fotografera. Det blev mycket bilder men det bestående minnet av promenaden var en videoinspelning i Fatbursparken. Skön musik och schyssta lirare.

Tvåmanskamera av storformat men utan skynke.

Mycket folk i farten den dan. Killen i mitten njuter av musiken till en öl under blommorna. Kan livet vara skönare?

Den här snubben var på väg till ett annat gig.

Dela:

Imponerad och ödmjuk

Idag fick jag tillbaka negativen till två färgfilmer tagna med kameror i min egen ålder. Den ena är en Rolleiflex Automat från 1952, den andra en Zeiss Ikon Nettar 515/16 från början av 50-talet. Den senare är samma modell som jag började mitt fotograferande med 1964. Efter att ha skannat allt så är jag imponerad över vad ”gamlingarna” fortfarande förmår efter drygt femtio år. Ödmjukhet är också en känsla som dyker upp i bröstet. Här är några exempel från de två filmerna. Rolleiflexen först. Film: Fuji Superia Extra 400.

Brännkyrkagatan.

Smygfotografering med en TLR. Inte lätt inte.

Slottet i flor.

Sen samma vy med Zeissen en stund senare.

Film: Kodak Portra 160NC

En färggrann buss poserar.

Att smyga med Zeissen går ganska bra.

Mynttorget bort mot Riksdagshuset och Centralen.

Dela:

Tuffa grabbar har keps

Det här skumma paret har en del att stå till svars för. Den kriminella banan började i Slottsbron där de lastade råmaterialet till en ljusskygg verksamhet på Jamaica. De gav sken av att vara hederliga hamnarbetare men var i själva verket i full färd med att förstöra årets skörd av paprika. Ingen har väl någonsin hört talas om en drog tillverkad på paprika? Här är de i sin förklädnad och har lagt sig till med sin beskedligaste och mest oskuldsfulla min. Björnligan var idolerna.

Ur denna bild har jag klippt ut april månads profilbild. Den räcker nog hela månaden...

Dela: