3,5/75

Gäst i ungdomskulturen

Om en resa till Göteborg

Varning. Bildfrossa.

06:45 lämnade jag hemmet i lördags med den lilla ryggsäcken på ryggen och X100 i handen. Jag hade bjudit hem mig till sonen i Göteborg och hans födelsedagskalas som annonserats på Facebook. Bilderna berättar om dagen.

Sonen mötte upp på Göteborg Central. Han ville ha frukost så jag gjorde honom sällskap. Men  jag åt inget. Hade redan ätit två frukostar. En hemma och en på tåget. Det ingick tydligen i biljetten.

Alla gäster var inte färdiga för festen så vi gick ner till hamnen.

Jo, du ser rätt. Det är en Rolleiflex. Han har smak för riktiga kameror.

Efter en osedvanligt god pastamiddag var jag tvungen att bryta upp. Kram och hejdå och ut till taxin. Bussarna hade en märkvärdig paus i tidtabellen just då.

Det finns för många förbud i Sverige.

Kvällsmat på tåget. Det här hade jag beställt när jag köpte biljetten. Men pastan var godare...

Tåget gick.... som tåget. Både dit och hem. Klev genom dörren hemma 22.45 mer än redo för bingen. Den riktiga festen skulle just börja i Göteborg...

Och jag sov gott efter en helskön dag.

Mellanformataren

PS
Alla bilder tagna med X100. Jag tog några bilder med Zeissen också men de får vara kvar på filmen så länge. 

Dela:

Kalaserier och födelsedagar

Både min dåvarande fru och jag har stora familjer och självklart blir det då många kalas varje år. Så många att vi tidigt kom överens om att bara fira vart femte år och varje år bara inom den närmaste familjen. Men det blev ändå en massa kalas varje år. 1989 hämtar jag månadens profilbild från ett sånt kalas i Bräcka, Långserud, Värmland. Det är svårt att minnas vilket av dem ty det var ganska många gånger vi var där. Men den här gången tror jag bestämt att det var min svärmors äldsta syster Ruth som fyllde riktigt gammalt. Hon bodde på bondgården som dåmera ägdes och drevs av hennes dotter med man. De uppfödde tjurar och det kunde vara ganska spännande ibland. Jag ska här inte berätta om någon incident mer än att vi alltid kom hem med gödseldoft i finkläderna från dessa kalas. Besök i lagårn var obligatoriskt =)

Annars var årets största händelse när trean kom till världen. Viktor Emanuel Meldert tog genvägen ut ur mammas mage och för en gångs skull fick jag ensamrätt på barnet nån timme eller så medan läkarna sydde ihop modern. Det var en upplevelse som jag inte glömmer och jag förstår lätt hur det nära bandet mellan mor och barn uppstår. Så var det med mig och Viktor. Det känns lite sorgligt att en pappa går miste om  den första hudnära stunden med barnet vid normala födslar.

Vi hade gissat och väntat oss en flicka och hade namnet klart. Nu blev det akuta familjeöverläggningar och Philip som sitter med mig i en hammock på profilbilden menade bestämt att han skulle heta Linda Karlsson (!?) Det blev turligt nog inte så. Jag hade Johnny Cash's låt i färskt minne "the man who named me Sue" så Linda avstyrdes vänligt men bestämt. Och en framtida förbannelse från sonen Linda avvärjdes i sin linda =) Om nåt år eller så blir han sjuksköterska!

Mellanformataren

Dela:

Va! Ingen bild!

Min fotografiska historia har en stor brist. Det finns alldeles för få självporträtt! Bland mina bilder 1988 finns inte en enda bild på denna bloggs illustra författare. För juli månads profilbild har jag måst anlita extern hjälp. Men inte vilken hjälp som helst! En fotograf som började sin bana redan 1950 och fortfarande håller på! Min Pappa!

Det hände nog inte så mycket 1988. Det är magert med bilder det året så jag antar att jag hade en period av fotografitorka. Frun också.  Alla kameror fanns ju kvar och det var film i dem hela tiden. Så jag gör processen kort med detta år och visar endast profilbilden här. Den är tagen hemma hos min bror. Det är en födesledag så någon i hushållet fyller år. Det är allt jag vet om den, förutom att det är 1988.

Min pappa har alltid predikat att man ska skriva bak på bilder vilka personer som den avbildar och ett årtal. Men den enda som lyssnade och gjorde som han sa var min Mamma! Jag tror bestämt hon har fotograferat längre än min pappa då hon började redan i mitten av 40-talet med sin broders lådkamera och lite senare i samma årtionde med sin egenhändigt inköpta Barnet Ensign Ful-Vue. Även hon håller fortfarande på! Numera med en liten Panasonic Lumix LX5:a. Hon har slitit ut nästan lika många kameror som pappa. Ju mer jag tänker på det desto mer ringer Lina Sandells strof i hjärnan, "jag kan icke räkna dem alla"!

Mellanformataren

PS
Profilbilden för 1988 har jag jagat ganska länge och dess oexistens i mina egna album har gnagt och irriterat mig. Lättnaden var stor när jag fick klart för mig att det fanns en bild hos mina föräldrar. Var annars kan man hitta bilder  om inte hos flitiga amatörfotografer? Nu är i alla fall alla år fram t o m 2011 säkrade och min lilla lek här på FS kommer med all säkerhet att gå i mål någon gång 2013.

Dela:

Chockrosa

Jag tillhör den grupp av människor som avskyr rosa. Med ett undantag. Körsbärsträdens blomning. Det måste vara poeten i mig som attraheras av deras skönhet =) Frun och jag åkte ner till Kungsträdgården idag. Jag såg att träden var på gång för ett par dagar sedan när jag var där och gatufotade. Jag insåg då att det bara behövdes typ två dar till för fullständig blomning. Idag fick jag rätt. Dagens kamera blev Leica M3 med påbörjad färgfilm och en extra rulle färg i reserv. Båda tog slut men ligger fortfarande i posten så här ska jag låna bilder som min fru tog på härligheten. Rosakänsliga män varnas härmed.

Det var många kameror igång överallt

Hustrun njöt i fulla drag

Filmbyte

På't igen. Här med 15 mm som verkligen maxade det rosa intrycket

Vi blev så småningom mätta på det rosa och drog oss mot gamla stan och en kopp te på Chaikhana. men jag ser fortfarande rosa blommor när jag blundar.

Mellanformataren

PS
Samtliga bilder utom den på hustrun tagna av min fru med Nikon D200 + 50mm/1,4

Dela:

Nytt år, ny månad och ny profilbild

En del år är sorgligt fattiga på bilder av mig själv. Kanske beror det på att jag oftast var BAKOM kameran. Månadens profilbild är det  inget märkvärdigt med förutom att den existerar. Min syster tar studenten och vi skulle naturligtvis övervara utsläppet på skolgården. Så här är jag med sonen som ska få sin första erfarenhet av studenten. Han fick hänga med varje gång tills han själv tog studenten.

Senare samma dag fick han också sin första erfarenhet av bilkörning med hjälp av farbor Michael och hans SAAB 99.

Studenten firas alltjämt i Åmål trots att den var nära att försvinna ett drygt decennium tidigare än just detta år, 1982.

Mellanformataren

Dela: