3,5/75

Betraktelser från Montreal -4

Om att gå vilse i parken

Det där med vilse är väl en definitionsfråga. Vi visste var vi var, i stort sett, men vi hittade inte det vi letade efter. 

Idag har vi spenderat en massa timmar i Parc Jean Drapeau. Den här parken ligger på två öar i St Lawrencefloden. Den ena är naturlig, den andra konstgjord. Det går broar emellan dem. Montreals kortaste tunnelbanelinje går till ön. Gula linjen består av tre stationer, två ändstationer och en i mitten. Den i mitten är parken. Så vi visste i alla fall var i Montreal vi var. Men vi hittade inte det vi letade efter, de ställen vi var på förra gången, 2007. Inte ens dottern som bor här hittade. Den naturliga ön heter St Helen, den konstgjorda Notre Dame (men det  har inget med kyrkan vi besökte igår att göra).

För att retas lite med Sverige visar jag här lite sommarbilder. Det är svårt att tänka sig att de hade snö för tre veckor sedan. Hur är det i Kungsträdgården? Hinner vi hem innan träden exploderar?

Vy mot nordost. Det är hus som växer där på andra sidan.

Vi hittade ett klassisk schackbrädestorn på St Helen. Det var nog egentligen ett utsiktstorn för militären. Vi kunde dock inte använda det för att orientera oss.

Iron Man bor på ön St Helen

Vi åt vår fruktsallad vid en damm medan Näcken spelade fiol under ett träd. Han spelade efter noter och vi fick höra en och annan etyd samt delar av Våren av Vivaldi. Näcken var nog egentligen en musiker som förvisats av sina grannar att öva någon annanstans. Det passade ändå bra till vår enkla färdkost.

Alltså, naturfotografi är inte riktigt min grej men en del saker kan man ju inte låta bli att ta en bild på. Ett träd vars krona har rotat sig vid sidan av roten. Naturen är i alla fall fantastisk. I bakgrunden skymtar Montreals enda kasino. Sedesamt folk, de här fransoserna!

Väderprognosen för i morgon lovar regn och åska. Kanske. Dottern menar att väderprognosen kan ändra sig fortare än vädret. Nå, vi får se.

Mellanformataren

PS
Hela Montreal ligger förresten på en jätteö i St Lawrencefloden. I början bodde bara en större  irokesestam här i sin by.

PPS
Imorgon tar jag sovmorgon från bloggen. Den blev ju klar idag (mot alla odds). Det blir nog en runda med Zeissen och en titt in till bageriet på hemvägen. Färskt bröd på morgonen innan flickorna vaknat hör till livets guldstunder.

Dela:

24 mm helmanuellt

Om ett gammalt objektivs välsignelser på en digitalkamera

Varje sommar åker vi runt på loppisar både  för nöjet och för att fynda om det går. Min fru fyndar oftare än jag men den gången jag ska skriva om nu var det min tur. Det var på bakluckeloppiset en söndag på Rosenhill som jag träffade på en amerikan som sålde lite Nikongrejer. Året är 2010 eftersom det här inlägget också blir historien om månadens profilbild.

Bakluckeloppis på Rosenhill. Den där Opeln var inte till salu.

Amerikanen. Han är gift med en svenska och bor i Sverige och var på tillfälligt besök hos bekanta i Hässelby. Han passade på att sälja lite Nikongrejer.

Eftersom jag sällan gör några inköp på loppisar hade jag inte några pengar med mig men vi löste det ändå. Jag hämtade objektivet senare hos hans bekanta.

Det objektiv jag köpte av honom var ett 2,8/24 mm för 200:-. Med det på min D80 med brännviddsförlängning på 1,5 ggr fick jag alltså ett 36 mm. Det var det jag var ute efter.

En av de första bilderna jag tog med objektivet blir nu månadens profilbild. Jag testade objektivet och det blev bra med en gång.

Profilbilden är beskuren till kvadratiskt format.

Lite senare satte jag på 24:an när vi gjorde en utflykt till Ulriksdals slott. Där pågick en trädgårdsutställning där olika trädgårdsdesigners hade gjort var sitt förslag på uteplats. Här kommer några bilder från den utställningen. Alla bilder är tagna med den gamla helmanuella 24:an.

Mellanformataren

PS
Numera kör jag 24:an på mina fullformatare istället. 

Dela:

The bright side of life

Om att göra det bästa av solsken

Jag är ingen vän av starkt solsken. Idealvädret för mig är när ett tunt molntäcke bildar en effektiv softbox över allt man ser och mjuka skuggor mejslar ut strukturer. Men ibland får man finna sig i hur det är och göra det bästa av det.

Här är ett par till som inte gillar solsken

Ulriksdal, ZM, Sonnar och Tmax400

Mellanformataren

Dela:

Min kamerakrönika - del 12 retrofnatt

Retroperioden inleds

Tradera och ebay är skyldiga till min fullständigt urflippade kameraorgie som startar senhösten 2008. Det började med att jag köpte en likadan kamera som jag började med 1964. Och det har inte gått över än. För att inte den här krönikan ska bli onödigt lång ska jag begränsa mig till de av alla mina retrokameror som är i flitigt bruk och alltid har film i huset. De som är riktigt roliga att använda, med andra ord. De som jag mer sporadiskt kör en rulle i lämnar jag från denna krönika eftersom avsikten var att beskriva mina brukskameror i något så när kronologisk ordning.

Zenza Bronica S2A

Nå, jag börjar väl med det allra första stora förvärvet. Zenza Bronica S2A. En japansk Hasselbladskopia från 1973. Denna införskaffades från ebay i England i januari 2009 och har endast feet-skala på objektivet. En fantastisk SLR-maskin på två kilo polerat aluminium, mässing och glas. Jag brukar använda ett enbent stativ till den här och därmed kan jag låta seismologerna följa mina vandringar på seismograferna. Är de riktigt vakna kan de tala om vilken slutartid jag använt och var jag befinner mig. Den här kameran är ännu brutalare än Praktican. Jag är mest förvånad över att bilderna blir skarpa ty kamerans konvulsioner är omfattande när spegeln och ridån går.

Zenza Bronica S2A med extra magasin för 6x4,5. Det vanliga magasinet kan ta både 120 och 220-film och ger formatet 6x6.

Dags för lite bilder då. Vad får man ut av en sån här apparat?

Första bilden med kameran tog jag på föräldrahemmet. Det är sålt och ser inte likadant ut idag. Med bilden minns man hur det såg ut. Detta var f ö den första rullen någonsin jag framkallade själv. Det har blivit åtskilliga fler sedan dess.

Olle Janson m fl på Ellens academy, Hornsgatan 32. Våren 2009.

Trädslott. Drottningholm.

Sånga skola. Utflykt på Färingsö.

Koppartälten på Haga.

 Favoritkyrkan igen. Munsö.

Helgumannen, Fårö

Hoburgsgubben. Gotland 2009

Svart eka vid Svartsjö slott. 2010

Nationaldagsfirande på Bergianska 2010. 6x6-dagen, alltså.

Samma tid, samma plats

Dött träd i Drottningholmsparken vårvintern 2011

Grindstugan. Drottningholm

Palatset på Drottningholm.

Mellanformataren 

Dela:

Super Ikonta 531 - bildexempel

Jag har äntligen kört klart en rulle ur min Zeiss Ikon Super Ikonta 531 och tänker visa några bildexempel. Först en titt på kameran.

Alla Super Ikontor är mätsökare och på var sida om den stora sökaren sitter två små hål som tillsammans med den vridbara linsen framme på objektivet ger en liten men fungerande mätsökarfunktion. Det är inte mycket att ha om det är dåligt med ljus. Hålet man kikar igenom är endast 4 mm i diameter!

På mitt exemplar tiltar dessutom objektivet synbart framåt så här får man en skärpedjupseffekt ā la storformatare. Det gäller bara att vända kameran åt rätt håll så att skärpedjupet hamnar på rätt ställe i bilden!

Runsten på Ekerö, alldeles intill vägen på en liten höjd.

Midsommargårdens Fotoklubb har möte. Här tittar vi på varandras bilder i den på varje möte återkommande Fikabilden. Befintligt ljus.

Ann-Sofie Rosenqvist var gästföreläsare denna gång och fick dessutom vara domare och utse en
vinnare i Fikabilden.

Igår var vi till Kina för att kolla penséeutställningen. Jag hade med mig Bronican men den filmen är inte avslutad ännu. 531:an fick rycka in och ta den sista bilden vid det fina tältet bredvid Kina slott.

Här syns det tydligt att jag har tilt på objektivet. Till vänster om dörren är det oskarpt, till höger skarpt. Och det här beror ju i det här fallet på att motivet är platt mot objektivet. Hade det varit ett i djupet mer utdraget motiv hade jag kunnat få ett större skärpedjup i bilden utan att minska bländaröppningen.

En mycket behändig kamera som lätt slinker ner i fickan.

Mellanformataren

Dela: