3,5/75

Den som väntar på något gott...

Om en efterlängtad fotobok

Jag förhandsbeställde boken om Vivian Maier i våras och har sedan dess gått och väntat på att den ska komma ut. I torsdags hämtade jag den hos mitt postombud i Vällingby. Lagom till fina stunder i läsfåtöljen under Julen.

Innehållet är både tidigare publicerade på hennes blogg och nya hemsida men också helt nya bilder ur hennes rika skatt. Trots att John Maloof arbetar heltid med hennes bilder finns det fortfarande hundratals oframkallade rullar att avslöja innehållet i. Det bådar gott för framtida fotoböcker om hennes liv och bilder. Just den här boken innehåller bilder tagna med Rolleiflexen. Hon använde sedermera andra kameror också i småbildsformat som jag hoppas kommer i kommande böcker.

En högtidsstund för gatufotografer med bilder från ett Amerika som i stora stycken inte finns längre. Dokumentärfoto av bästa märke alltså.

Mellanformataren

Dela:

Nikon S

Om känslomässiga svagheter

Det är lika bra att erkänna det. Jag har en last som jag inte utan vidare befriar mig ifrån. Ty jag vill inte.

Kameror som är tillverkade samma år som jag såg dagens klara ljus är numera flera av mina vänner. Lika barn, leka bäst och det där, ni vet. Och ska man ha någon last så ska det i alla fall inte vara någon som är otrevlig mot min omgivning. Här är underbarnet, född i Japan. Kopieringens föregångsland. Nu för tiden verkar det vara tvärsom.

Nikon S. Tillverkad mellan 1951-1955. Här med Nikkor-S 1,4/5 cm. Bildformat 24x34 mm

Serienumret är bland de senare så jag känner mig hyfsat säker på tillverkningsåret.

Ett Traderafynd med dålig slutare. Direkt efter hemkomsten lämnades den in till Schönherrs Foto för vidare befordran till Nikonreparatören. Idag hämtade jag den och blev genast erbjuden att sälja den. Inte så konstigt. Efter hjärttransplantationen är den som ny. Jag nekade förstås. Jag är inte i juvelerarbranchen. Den här ska användas till det den är avsedd för.

Nikons mätsökarkameror är kopior av Zeiss Ikons berömda Contax. Ryssarna tog Zeiss i Jena som krigsbyte och startade kameratillverkning med Contaxprylar men döpte sedermera om sina kameror till Kiev med Contax-kopierade detaljer. Nikon gjorde det troligtvis mer korrekt. Skaffade en kamera, dissikerade den och kopierade konceptet men ändrade säkert en del. Ingenjörer vill gärna bidra med nåt eget i konstruktionerna.  Jag gissar naturligtvis då jag just för tillfället är för lat för att kolla upp fakta i ämnet. Känner mig bara lycklig över att ha en Nikon-klassiker i min ägo.

Mellanformataren

PS
Den var hungrig på att få jobba lite så nu sitter det en Tri-X i buken. 

Dela:

Gäst i ungdomskulturen

Om en resa till Göteborg

Varning. Bildfrossa.

06:45 lämnade jag hemmet i lördags med den lilla ryggsäcken på ryggen och X100 i handen. Jag hade bjudit hem mig till sonen i Göteborg och hans födelsedagskalas som annonserats på Facebook. Bilderna berättar om dagen.

Sonen mötte upp på Göteborg Central. Han ville ha frukost så jag gjorde honom sällskap. Men  jag åt inget. Hade redan ätit två frukostar. En hemma och en på tåget. Det ingick tydligen i biljetten.

Alla gäster var inte färdiga för festen så vi gick ner till hamnen.

Jo, du ser rätt. Det är en Rolleiflex. Han har smak för riktiga kameror.

Efter en osedvanligt god pastamiddag var jag tvungen att bryta upp. Kram och hejdå och ut till taxin. Bussarna hade en märkvärdig paus i tidtabellen just då.

Det finns för många förbud i Sverige.

Kvällsmat på tåget. Det här hade jag beställt när jag köpte biljetten. Men pastan var godare...

Tåget gick.... som tåget. Både dit och hem. Klev genom dörren hemma 22.45 mer än redo för bingen. Den riktiga festen skulle just börja i Göteborg...

Och jag sov gott efter en helskön dag.

Mellanformataren

PS
Alla bilder tagna med X100. Jag tog några bilder med Zeissen också men de får vara kvar på filmen så länge. 

Dela:

Mörkrets gärningar

Om vad som sker i det röda ljuset

Nu äntligen är jag redo för att visa lite mörkrumskopior för allmänheten. I själva verket tjuvstartade jag för ett par veckor sedan med en bild i en klubbtävling. Den vann inte =) Fotografiskt silverarbete värderas inte på samma sätt som om det vore smycken. Trots att det är nästan lika mycket arbete och resultatet liknar ett smycke (i alla fall för fotografen). En silversmed har säkert en annan uppfattning. Men när jag svettats mig igenom ett pass i mitt trånga och varma mörkrum känns det verkligen som att komma ut ur en smedja när jag är färdig. Men nu är ju inte bekräftelsen poängen med det hela. Tillfredsställelsen med att ha gjort det själv är belöning nog för mig. Än så länge =) Hantverket har absolut en tjusning som jag unnar flera att upptäcka.

Rosenhills café. Rolleiflex,  Tmax400, Ilford Multigrade IV glossy plastpapper. Skannad kopia.

Sydamerikansk flöjtmusik på Sergels torg. Samma data som tidigare bild.

Stockholm cruising. Zeiss ZM, Tmax400, Ilford Multigrade IV fiberpapper warmtone sidenmatt. Skannad kopia

Pianot. Zeiss ZM, Tmax400, Ilford Multigrade IV glossy plastpapper. Skannad kopia.

Bröder. Zeiss ZM, Tmax400, Kodak Polymax II RC plastpapper. Skannad kopia. Här har jag medvetet låtit bli att efterlysa bakgrunden.

Samtliga  bilder är framkallade i Dektol 1+3 och Tetenal Rapid Fixer 1+9

De visade bilderna har en helt annan lyster in real life. Jag valde att inte efterarbeta dem i PS utan visa dem som de kommer direkt ur skannern. Jag tycker de ser sämre ut på skärmen men det är inte mycket att göra åt om man inte vill fuska digitalt.

Innan jag kör igång med enstaka negativ har jag "värmt upp" med några blad kontaktkopior. Jag har också kört "löpande band" med bilder från samma tillfälle på små papper 10x15 cm. Har man väl ställt in allt för den första bilden är det som regel bara att köra på med fler negativ från samma rulle. Zeissen exponerar mycket jämnt och fint. Jag har t o  m funderat på att göra en fotobok i mycket liten upplaga bestående bara av mörkrumskopior. Men jag måste hitta ett bra sätt att binda in dem på först. Snyggt ska det vara!

Svartjobbarn

Dela:

Where the Jagga people go

Om Katternas återkomst

Vid Brostugan på Kärsö på Drottningholmssidan av Nockebybron samlas bilentusiaster nästan varje kväll. Igår var det Jaguarernas kväll. Många E-types, en del moderna katter och Morse var där med sin.

Jag var också där med min Mutar och fick naturligtvis ett trevligt samtal på halsen med en Jagga-ägare som verkade skämmas över att gå omkring med en digitalkamera. Han ursäktade sig med att han minsann körde analogt också. Rangefinders och Bladare mest.

Tessaren är normalt väldigt skarp och ger fin kontrast men Mutaren verkar som mjukgörare vad gäller kontrasten. Men med lite tuffare kurvtagning än vanligt gick det att få lite fason bilderna ändå.

Alla bilder tagna med Rolleiflex och Mutar

Mellanformataren

Dela: