3,5/75

"So-what"-bilder och fotografiska klichéer

Om meningslösa bilder

Andreas Feininger är skarp när det gäller vilka bilder man ska låta bli att ta. Jag kan konstatera att jag har massor av dem. Så i det här inlägget kommer jag att visa såna bilder som Feininger skulle ha ratat eller bara gått förbi. Men innan jag visar några kanske det är bäst att lyssna på hans definition av "so-what"-bilder. Märk väl nu goa kollegor att det här är inte mina ord. Men de gäller mig också.

Men först: "Det kan låta som en paradox men en del motiv är olämpliga för framställning av intressanta bilder just därför att de är bildmässiga. Varför? Därför att alltför många fotografer har upptäckt att vissa vanliga motiv har starka bildmässiga egenskaper och därför fotograferar dem så ofta att man tröttnat på att se dem i bild." Han inser förstås att populariteten hos en del motiv varierar med tiden och därmed ställer han frågan till oss i nutid. Vad är er tids populära motiv?

Vidare: "Inom fotografin...... finner man två sorters folk, de skapande och de imiterande." ....."Tyvärr uppmanar de flesta fototidskrifter och -böcker i själva verket fotografer till att imitera genom att tala om för läsaren exakt vad han ska göra och hur...  Detta är givetvis nödvändigt så länge det rör sig om ren teknik, men värdelöst utöver detta, ty skaparkraft kan endast sökas och finnas inom en själv."

De värsta fotografiska klichéerna är enl. Feininger: (jag har förkortat beskrivningarna men inte innehållet)

Allt gammaldags: Skäggiga luffare, charmfulla små hörn av en by, bryggor med fiskeredskap, tiggande barn, sovande barn med flugor i ansiktet.

Hörn av en by

Allt falskt: Karaktärsstudier av gamla gubbar, falska munkar draperade i grov segelduk vilka låtsas skriva med falska gåspennor (arrangerade förstås, min anm), knotiga gummor försjunkna i hycklad bön, stilleben med uppslagna böcker och stearinljus, sentimentala "studier" av slum.

Karaktärsstudie av gamla gubbar

Allt näpet: spädbarn och barnungar samt söta bilder av kattor och hundar.

Näpet

So-what-motiv: ...bildmässiga men inte värda att fotograferas eftersom de inte betyder något. Saker helt enkelt. Stilleben och nakenstudier, strukturer och mönster.

Stilleben

Fotografiska klichéer: Förgrundsgrenar som inramar motivet och variationer på detta tema. kattor och soptunnor, poserande nakenmodeller, snötyngda träd och buskar, byvägen som följer en perfekt S-kurva till ingenting av intresse...

Inramande grenar

Snötyngda skyltar

Även om man tydligt anar 50-talets bildkultur och smak så är det inte svårt att dra paralleller i vår egen tid. Ta bara en grabbnäve i dagens bildflod och du får nästan allt han beskriver fast i en modernare form.

När jag reflekterar över allt detta undrar jag om det finns något kvar att fotografera? Minst 99% av mina bilder faller i Feiningers soptunna. Jag behöver ingen ny kamera, jag behöver nya ögon!

Mellanformataren

PS
Eller så fortsätter jag som vanligt. Feininger är död och ser inte vad jag håller på med.

PPS
Allvarligt och ärligt talat. Det känns skönt att bli lite omskakad och se kritiskt på sina egna bilder. Bara man inte tappar lusten för fotografi...

Dela:

2013. Jaha, vad gör jag nu då?

Om oskrivna blad och oexponerade bilder

Egentligen behöver man väl inte göra det här just vid nyåret. Det går väl egentligen att göra när som helst. Men det känns naturligt att göra det vid vissa tillfällen på året, konstigt nog. Nyår är ganska naturligt, även födelsedagen, bröllopsdagen eller andra speciella tillfällen i livet. Nyåret representerar väl det vanligaste avstampet för nya tag. "Ut med det gamla, in med det nya". Med mig fungerar det likadant. Eftersom jag är en ytterst vanlig människa blir nyåret den naturliga skiljelinjen mellan gamla misslyckanden och nya ansatser. Dock har jag sedan länge slutat med nyårslöften.

Ett nytt tomt album har jag skapat för nästa år och avpublicerat de flesta andra. Och blogginläggen är inte ens påtänkta. In med det nya!

Heja gärna på mig om ni känner igen mig därute...

Mellanformataren

PS
Ska allvarligt försöka ta slut på filmen i Pen F-kameran. Den synes mig oändlig.

Dela:

Inbjudan i mailboxen

1st Swedish International Small Print Exhibition 2012

Det finns ett ord för det här. Synkronicitet. Jag har ju just nämnt (igår) att jag nog bara ska delta i fototävlingar för pappersbilder. Idag kom det ett mail från The Scandinavian International Photo Society's president Nils-Erik Jerlemar som också är livligt engagerad i FFiM (Fotografiska Föreningen i Malmö) där jag deltagit i deras internationella tävlingar några gånger. 

Mer om den här nya tävlingen kan du läsa om på deras hemsida. Jag utmanar förstås alla fotovänner som gillar bilder på papper att delta. Small print innebär max storlek A4 så det lär inte bli dyrt att framställa bilder.

Jag funderar som bäst på om jag ska delta med digitala printar eller mörkrumskopior. Men det finns tid att bestämma sig. Sista inlämningsdag är 15 september.

Den  här bilden ska i alla fall inte delta.

Ett slut och en början. (X100, Millesgården)

Mellanformataren

Dela:

Tagelskjortan blev en dark horse med silverman

Så här får det bli

I natt dök det upp en dark horse med silver i manen. Jag kom på att min M3:a har stått sedan i somras. Den behöver verkligen få jobba lite. Så här får det bli.

Leica M3 med Elmarit 90/2,8 och exponeringsmätare Voigtländer VCII

Jag har visserligen en Leicameter från samma år som kamerahuset men den har lurat mig flera gånger så jag garderar med VCII som är ny. Kameran är tillverkad 1955 och i originalutförande (en del lät ändra sina M3:or till single stroke och kompletterade med ramväljare). Objektivet är från 1960 och i fint skick. Det är lite synd att jag inte klarar retrokamerapoolens krav (objektivet är nätt och jämnt för ungt)  men det här ekipaget är ju vikt för Dogmapoolen.

Så här kommer alltså mitt Dogmalöfte att se ut ett tag framöver

Kamera:        Leica M3
Objektiv:       90 mm
Film:              Svartvitt Tmax400
Framkallare: Xtol

Må gudarna stå mig bi...

Dela: