Ett halvt ark papper

C-uppsatsen är färdig!

(Denna uppsats blev givetvis färdig i juni, men eftersom jag byter hemsida så slänger jag upp denna text här nu så datumet blir lite fel ;) )

Jag har nu skrivit färdigt min C-uppsats om sömnparalys! Den heter ” Gamla tiders nattliga Incubus – En psykisk sjukdom idag? ” Det blev ett stort arbete men det var roligt att få skriva om ett ämne som jag är så pass intresserad av. Jag gjorde en enkätinsamling med 100 studenter på Örebro universitet. Det var kul att se att så många var intresserade av min studie och av sömnaparalys överhuvudtaget. Jag fick hjälpa till att sprida informationen och svara på många frågor om detta ämne. Flera berättade om sina sömnparalyser och ville veta om det de upplevt var något vanligt. Min uppsats kommer att publicerad på DIVA, som är ett arkiv för alla C-uppsatser och uppsatser på högre nivåer. Om någon har frågor om sömnparalys eller är intresserad av att läsa uppsatsen är det bara att höra av sig!

För övrigt vill jag säga något om hur det var att skriva C-uppsats i psykologi själv. Innan jag började kursen hade jag hört många skräckhistorier av andra som skrivit C-uppsats, sådant som vilken massiv stress det är och att det är en plåga att skriva själv. Jag har inte alls märkt av detta och att skriva själv gick jättebra. Det enda jag tyckte var lite svårare var statistiken, men det tyckte nog alla  . Det var också lite nervöst att stå inför stora klasser och berätta om studien men det är inte så farligt som man tror när man väl gör det. Alla var väldigt positiva och intresserade.

Jag rekommenderar dig som ska skriva uppsats på C-nivå eller högre att ta ett ämne du verkligen är intresserad av, då blir det mycket roligare och du lär dig mer om ämnet. Var inte heller rädd för att skriva själv, det har många fördelar. I övrigt rekommenderar jag att köpa APA-manualen vilket jag gjorde, så att man alltid har den att luta sig tillbaka mot och vet att alla detaljer blir rätt. Psykologiuppsatser är ju väldigt strikta och allt ska vara till punkt och pricka.

Hur som helst är det skönt att vara färdig!

Dela:

Att vara tillsammans med en döv

Min sambo är född döv och vi har varit tillsammans i fem år. Under dessa fem år har jag fått otaliga frågor om döva och hur det är att vara tillsammans med en döv. Intresset för döva är stort, har det visat sig! Därför tänkte jag att jag skulle lägga upp en FAQ (frequently asked questions), med de vanligaste frågorna jag får. Kommer du på fler frågor är det bara att lägga in dem som kommentar här nedan, så svarar jag!

Jag skriver här enligt min egen erfarenhet och som jag ser på döva och hörande, vilket kan skilja sig mot vad andra tycker.

Kan döva på något sätt uppfatta musik?

Ja, de kan de, men bara via vibrationer. Deras känselsinne är mer utvecklat än hörandes eftersom hörselsinnet är borta. Det innebär ju att de kan “koncentera” sig mer på känselsinnet och känna av vibrationer tydligare, speciellt om det är mycket bas. Många döva tycker om att ha mycket bas när de ser på film.

Kan du teckenspråk?

Ja, hyfsat. Jag lärde mig att bokstavera innan jag lärde mig teckna, så jag kan bokstavera väldigt fort. Det ledde till att jag tyvärr inte kan så många tecken som jag skulle vilja, eftersom vi bokstaverar så pass fort att det inte är något hinder i kommunikationen. Vi pratar alltså väldigt blandat med tecken och bokstavering. Det kan leda till lite problem när jag träffar andra döva som bara använder tecken, men då får man lösa det på annat sätt. Det är svårt att bryta en vana, jag och Micke har ju inga som helst kommunikationssvårigheter, och det är ju ändå viktigast. När jag får mer tid skulle jag dock vilja lära mig mer tecken.

När vi är med andra hörande tycker jag att det är svårt att prata med andra och samtidigt tolka det jag säger till teckenspråk, det blir lite som om man skulle skriva på engelska med vänstra handen och på svenska samtidigt med den högra. Därför brukar jag oftast prata först och sedan sammanfatta det jag sagt på teckenspråk.

Hur pratar man med en döv om man inte kan teckenspråk? Kan de läsa läppar?

Jag har aldrig träffat på någon döv som kan läppläsning. Det är inte så konstigt, tänk dig bara in i hur svårt det vore att lära sig även för en hörande! De flesta döva kan inte prata med munnen om de verkligen inte har kämpat för att lära sig det. Det är ju väldigt svårt, hörande lär ju sig från början genom att härma talljuden som föräldrarna gör, men eftersom de inte hör har de inte kunnat göra det. Om man inte kan teckenspråk fungerar det utmärkt att använda kroppspråk (döva är utomordentligt bra på att tolka det), eller att skriva med penna och papper eller mobil/dator. Endel döva har svårt med svenskan då det för alla döva är deras andraspråk, men det brukar inte vara några större problem. Vi har hamnat i endel lustiga situationer när vi varit ute, t.ex folk som försöker prata engelska med min sambo eller är 100 procent säkra på att han “ändå” hör vad de säger  .

Var noga med att skilja på döva och hörselskadade! En döv hör ingenting, hur högt ljudet än är, en hörselskadad hör lite. Hörapparater hjälper därför inte på döva, men CI-implantat (som vissa väljer att få inopererade som små) hjälper endel men fungerar rätt dåligt.

Senare tillägg:  En person skrev en bra kommentar på detta inlägg, om att döva till viss del kan läsa på läppar. Teckenspråket bygger delvis på läppläsning eftersom samma tecken kan ha många olika betydelser. Jag har märkt att min sambo “mimar” till vokalerna i orden. Vissa tror dock att döva kan flytande läppläsning och att det bara är att “babbla på”, och riktigt så är det ju inte. Men javisst, många kan läsa läppar till viss del, men då handlar det mest om enklare ord och fraser. Men sen är det ju individuellt också, vissa kan säkert läsa av mycket.

Är teckenspråket samma över hela världen? Hur är teckenspråket som språk?

Nej. Varje land har sitt eget teckenspråk och det finns till och med olika dialekter inom samma land. Men döva har ganska lätt för att förstå döva från andra länder eftersom de är så bra på kroppspråk och många tecken är ganska lika.

Det bygger väldigt mycket på kroppspråk och många tecken kan man gissa sig till då de är väldigt självklara. Det har en egen grammatik där man inte använder direkt några böjelser och förkortar väldigt mycket. Nästan inga “överflödiga” ord, som “det” används. Istället för säga “jag ska åka till ICA och köpa bananer” säger man “åka ICA köpa bananer jag” (lite som Yoda)  . Det är väldigt snabbt som språk på grund av alla förkortningar, så döva pratar i mycket högre hastighet än hörande gör.

Vad är för och nackdelar med att vara ihop med en döv?

Fördelar är att vi kan prata om vad som helst ute på stan utan att någon förstår vad vi säger, haha. Jag är också en sån som gillar att ha tyst och lugnt omkring mig, så jag tycker det är skönt att ha det helt tyst hemma. Jag får ju också helt bestämma vilken musik som spelas och vilken volym TV:n ska vara på  .

Nackelar finns egentligen inte, men det är klart att jag önskar att han hörde ibland. Jag älskar musik och det är en stor del av mitt liv, och det önskar jag att han kunde dela med mig. Det är många gånger jag hittar roliga filmer utan text eller vacker musik som jag önskar att jag kunde dela med mig av! Annars är det bara småsaker, som att man inte kan prata med varandra när man är i olika rum och liknande.

Är döva handikappade?

Nej inte enligt mig eller de själva. Handikapp ser jag som när man inte klarar sig själv i samhället eller i hemmet. Men det finns ingenting en döv inte kan göra förutom det uppenbara, att höra. Om du sätter dig in i situationen: Om inte du hörde, vad skulle du inte kunnat göra då? Du kan fortfarande läsa, se på tv, köra bil, cykla, handla, plugga, dansa … allt möjligt.

Jag behöver aldrig tolka åt honom egenltigen, behöver han fråga något i affärer skriver han helt enkelt på lappar. Han är den enda döva på sitt jobb men kommunikationen löser de med att skriva till varandra istället. Kroppspråk kommer man långt med. Det gäller att vara lite kreativ och tänka utanför ramarna!

Enda gången vi stöter på svårigheter är då vissa människor “vägrar” skriva eller då många tvprogram eller filmer inte är textade.

Vill döva höra? Vad vet de om ljud?

Jag tror inte att man saknar det man aldrig har haft och därför har jag aldrig träffat en döv som längtar efter att höra eller önskar de vore hörande. Endel döva får CI när de är små (ett implantat som gör att de hör) men många ångrar det ingreppet – det är bara störande och fungerar inte speciellt bra. Men självklart är de nyfikna på hur det är att höra och vad ljud egentligen är för något. Micke har frågat mig mycket och jag förklarar så gott jag kan. Han är väldigt intresserad av musik och ljud och verkar förstå det förvånansvärt bra. Det är jag verkligen glad för då det är så viktigt för mig! Men eftersom han aldrig har hört har han ju inget ljud att relatera till när jag försöker förklara hur musik låter och varför det är så himla underbart. Han säger att han gärna skulle testa att höra någon gång men troligtvis inte för evigt om han fick välja. Det vore nog hemskt att höra när man aldrig har upplevt det förut, troligtvis skulle inte hjärnan veta vad den skulle göra av de nya sinnesintrycken och det skulle bli överväldigande.

Om man däremot blir döv senare i livet, efter att först ha varit hörande, skulle nog läget vara rejält annorlunda. Jag skulle själv tycka att det vore fruktansvärt att bli döv eftersom jag har testat på hur det är att höra. Men vore jag tvungen att välja mellan att vara döv och blind skulle jag ta döv.

Varför är det så många döva i Örebro?

Örebro är dövas huvudstad, och det är här de flesta döva förr eller senare hamnar oavsett var i landet de föds. Anledningen är att det är bara här och i Stockholm det finns gymnasier för döva.

Hur vet en döv att det ringer på dörren?

I lägenheten har vi en pryl som gör att de vanliga lamporna blinkar. Som väckarklocka används en rund grej som vibrerar (mycket) när klockan ringer, den lägger man under madrassen.

Hur tänker en döv?

Det har jag frågat Micke några gånger men det är rätt svårt att svara på. Hörande hör ju sin egen röst prata i huvudet när de tänker, men döva tycks tänka mer visuellt i bilder, eller ordlöst.

Dela:

Vem bryr sig om djuraffärernas djur?

Finns det någon som åker runt till djuraffärer och kontrollerar hur djuren har det? Det är något jag ofta funderat över sedan vi skaffade husdjur, och därmed började besöka djuraffärer med regelbundet. Nu har jag fått så pass stor erfarenhet av djuraffärer att jag vet att det inte är det rätta stället att rådfråga på, åmtinståne inte när man är en lättlurad nybörjare. Det är bäst att lära sig på internet, tex i olika djurforum.

När vi var nybörjare och bestämt oss för att skaffa akvariefiskar, åkte vi till en djuraffär för att ställa ett antal frågor. Expediten där hävdade att man utan problem kunde klämma in många fiskar i ett 19 litersakvarium, och att de inte ens behövde växter. Ofta ser man också fiskkupor säljas i akvarieaffärer, är det inte förbjudet att ha fiskar i dessa? Att Guldfiskar etc. skulle ha treminutersminne är struntprat. Varje kväll kl 21:30 – mattiden – samlades våra fiskar de i det vänstra hörnet – mathörnet – av akvariet och inväntade knackningen. (vi knackar alltid i täckglaset när det är matdags) Detta visar ju inte bara på att de har bra minne, utan att de även har en tidsuppfattning som är hyfsat exakt och att Pavlovs klassiska betingning fungerar även på fiskar!

Ibland när man kikar in hos smådjuren i djuraffärer blir man nästan rädd. Man tycker ju att personalen på djuraffärer ska var ett föredöme för kunden, kunden kommer ju med stor sannolikhet att ta efter inredningen i affärens burar och göra likadant hemma. När man ibland tittar in i djuraffärernas burar ligger de stackars hamstrarna där inne och ser otroligt deprimerade ut på grund av understimulering. Häromveckan var vi till en djuraffär där Gerbilerna inte hade någonting annat än träinredningen att gnaga på (de ska ha massor med kartong!) ingenting att gräva i, bara ett tunnt lager sand (ett av Gerbilernas största behov är att gräva, de ska ha ett lager med träspån på minst två dm) och ingen toalett (Gerbiler är renliga djur, de går på toaletten i en skål med sand) utan de fick gå runt i sin egen avföring. Inte konstigt att de stackars djuren såg ut som om de sjöng på sista valsen. Vissa skulle säkert försvara sig med att “ja, men man kan ju inte veta allt”, men hur svårt är det att gå in på internet och läsa – åtminståne – grunderna om djuret?

Så man kan ju fråga sig, vem har egentligen ansvar för att se efter hur djuren mår i djuraffären? Vad är viktigast, att djuren ska må bra eller att bara att få sälja? Borde inte välmående, glada djur vara lättare att sälja än sjuka, deprimerade?

Detta gäller förstås inte alla djuraffärer. Tack och lov finns det många affärer med kunniga ägare som verkligen bryr sig om djuren och vill att de ska må bra. Jag önskar att det vore fler av dem!

Dela:

C-uppsats Sömnparalys

(Denna uppsats höll jag givetvis på med under vårterminen, men eftersom jag bytt hemsida lägger jag upp detta inlägg nu istället så datumet blir lite fel ;) )

Jag håller nu på med en C uppsats som handlar om sömnparalys. Jag vet inte om du har hört talas om det men det är väldigt vanligt, vissa mätningar visar att så många som 40  - 50 % av  befolkningen har haft det. De flesta paralyser går till så att man vaknar upp, men inte kan varken röra sig eller skrika. Många ser sedan att någon/något kommer in i rummet. Det ser ofta ut som en stor, svart gestalt eller skugga, ibland tydligt “människoformad”, ibland som en gammal tant och ibland som ett moln. Denna figur kommer fram till sängen och kväver dem, sedan är allt plötsligt som vanligt. Många blir naturligtvis väldigt rädda av detta. Man kan även höra och känna saker.Forskarna förklarar det som att paralysen är normalt som man har då man sover men som ibland är kvar när man vaknar. Det man ser förklarar de som hallucinationer som är kvar efter att man vaknat. Det konstiga är att många ser samma sak. Om det är hallucinationer kan man fråga sig hur det kommer sig.

Med min uppsats vill jag ta reda på om de som haft sömnparalys är rädda för att berätta om det för andra, kanske för att de tror att andra ska säga de är psykiskt sjuka. Tidigare forskning visar på att det kan vara så.

Jag har haft sömnparalys en gång, jag vaknade upp, var helt klarvaken men kunde inte röra mig. Eftersom jag varit intresserad av detta i flera år så visste jag direkt vad det var och tänkte “hoppas jag inte ser något”. Rummet såg helt runt ut, välvt. På högra sidan var det helt svart. Helt plötsligt kunde jag inte andas och blev helt säker på att jag skulle dö men då släppte paralysen. Min sambo har haft paralys flera gånger, han har då sett svarta figurer gå in och ut ur rummet, och rummet har sett likadant ut men med andra färger och fladdrande gardiner. Jag känner folk som har sett en svart figur komma in och liksom lyfta upp dem ur sängen.

Min enkätundersökning och uppsats har hittills gett ett stort positivt gensvar, många tycker att det är ett intressant ämne och jag har fått många frågor. Många har tyckt att det är väldigt bra att jag har tagit upp detta “bortglömda” ämne. Detta visar att det finns ett stort intresse för den här typen av fenomen, och det är viktigt att de kommer fram i ljuset.

Om man är rädd för att berätta om såna här upplevelser eller paranormala fenomen man varit med om, är risken stor att folk tror att de är ensamma om sina upplevelser och att det är något konstigt. Något man kan märka är att då man tar upp ämnet med andra är det ofta många som varit med om liknande händelser. Det är synd att så få talar om det och vågar ta upp det. Jag är övertygad om att det är vanligare än man kan tro!

Om du har upplevt sömnparalys eller något paranormalt, tala gärna om det här och för andra!

Dela: