Ett halvt ark papper

Maskrosen - Att älska eller hata?

Såhär på vår och försommar är det nog många som suckar över maskrosorna som fyller deras trädgårdar till bredden. "Ogräs", menar nog många! Ja, det finns nog många som ogillar maskrosen, men det finns också de som älskar den. Varför? Jo, jag ska berätta...

Maskrosor. Bild lånad från http://pixabay.com/sv/maskros-%C3%A4ng-gr%C3%A4s-pekade-blomma-3974/

Maskrosen är ätlig. Man kan äta blommorna, bladen och stjälkarna. Även rötterna kan intagas, men genom att man gör dem till te. Bladen har en ganska bitter, skarp smak men blir god om man blandar den i sallad. Blommorna är mycket goda, smakar sött och lite "nektar-aktigt". Stjälkarna har ungefär samma smak som bladen. Maskrosen är dessutom nyttig då den är full av vitaminer. Så varför inte gå ut och plocka sig en gratis, god sallad när man har chansen? Man kan även göra en fantastiskt god sirap på maskrosen. Den smakar nästan bättre än honung. För den som är intresserad av receptet kan jag skicka det.

Maskrosen har även medicinska egenskaper. Enligt tidningen Hälsa (nr 5, 2012), är den bra mot matsmältningsproblem. Bitterämnena i växten stimulerar levern, gallan, bukspottkörteln och hjälper också till att spjälka fett. Maskrosen har även blodrenande egenskaper och är svett- och urindrivande (Treben, 2004).

Så kanske har denna växt oförtjänt dåligt rytkte. Jag tycker dessutom att den är väldigt vacker. Mitt tips är att ge sig ut och plocka denna växt, gärna till en god sallad eller för dess hälsosamma egenskaper. Den är ju både lättåtkomlig och gratis!

Användningsätt för medicinskt bruk, ur Maria Trebens bok (2004):

Teberedning: En rågad tesked rötter blötläggs över natten i 1/4 liter kallt vatten. Värms dagen därpå till kokpunkten och silas. Mängden drickes klunkvis dels en halvtimme före och dels en halvtimme efter frukosten.

Stjälkar: 5 - 10 råa, tvättade stjälkar tuggas och intages dagligen.

Dela:

Är det inbillning eller ser alla likadana ut?

Har börjat fundera på en grej den senaste tiden. Ser inte alla väldigt likadana ut? Klär sig inte de flesta nästan exakt likadant? Testa att nästa gång du är på stan, kolla hur folk är klädda. När man väl börjar tänka på det så blir man förvånad över hur lika folk är.

Förra söndagen satt jag på ett fik. Där fanns det fönster så att man kunde se folk nästan uppifrån, där de gick fram och tillbaka längs gatan. Jag började räkna hur många som hade Converseskor på fötterna. 1, 2, 3... 5...10.. Av 10 som gick förbi var det utan överdrift mellan fem och sju personer som hade Converseskor. På vintern brukar man se blåfrusna tjejer i busshållplatserna som står och trampar och stampar, skakandes av köld. Med Converse på fötterna, som nog ingen berättat för dem faktiskt är sommarskor. Man kan nog med säkerhet säga att Converseskor är omåttligt populära.

Bild lånad från http://images.askmen.com/fashion/apparel/converse-chuck-taylor-all-stars_1.jpg

Förra sommaren tänkte jag att jag skulle ta reda på vad som var så fantastiskt med Converseskor. Jag har nämligen aldrig ägt några. Jag åkte till en skoaffär och tog ner ett par från hyllan. Har för mig att de kostade ca. 700. Jag drog på mig dem, gick runt. Ärligt talat kändes det som om jag gick direkt på betonggolv, sulorna var ju heltunna. Jag lämnade tillbaka dem på hyllan. Vad som får folk att betala 700 spänn för pannkaks-suleskor kunde jag inte förstå. På Maxi-ICA säljer de skor som ser exakt ut som Converseskor för 99 spänn, och med mycket bättre sulor. Men det är väl märket man är ute efter, antar jag.

När du ändå är ute på stan kan du också passa på att kolla in hur många tjejer som har följande kläder på sig:

- Svarta tights/stuprörsjeans
- Kort, svart skinnjacka
- En kort kjol eller lång tröja som når ner över ändan
- Converseskor
- Håret är oftast uppsatt i tofs/knut eller hängandes.
- ... och vid solsken: Gigantiska solbrillor.

Jag lovar, nästan alla tjejer/yngre kvinnor du går förbi kommer att se ut såhär! Något annat intressant är att om man kikar efter, så har 95% av alla yngre eller medelålders människor man ser på stan färgat hår.

Min lärare berättade att för ett tag sedan då han satt på ett tåg någonstans i Thailand, hade en gammal gubbe med stort skägg suttit och stirrat på honom. Tillslut hade gubben sagt att det är något han alltid velat fråga västerlänningar om. Min lärare frågade vad det kunde vara. Gubben:
- Varför ser ni alla exakt likadana ut? Tycker ni inte att det är tråkigt?

Jag frågar mig samma sak som gubben.

Dela:

Hur pass bra är sjukvården? - Min väg mot ett naturligare liv, del 2

Jag har i ett tidigare inägg,  Mitt första möte med vården - Min väg mot ett naturligare liv, del 1 , berättat om mina erfarenheter av mitt första riktiga möte med vården. Jag föreslår att du läser den först för att få en bakgrundsbild, men för säkerhets skull lägger jag in en kortversion här:

En dag förra året, fick jag plötsligt kraftiga smärtor i axeln. Under natten utökades detta till att jag hade jätteont i varenda led i kroppen, det skar som knivar. Jag hade även rödflammiga utslag och andnöd. Besvären kom och gick i ca. tre dagar, men ingen visste vad det berodde på. Jag var till akuten två gånger, men behandlades dåligt; de verkade inte tro på mig och gav mig ingen tid. 

Jag har alltså fått en ganska negativ bild av vården, men givetvis inte bara genom denna erfarenhet. Jag känner flera som har behandlats dåligt i mötet med vården, och de flesta känner nog också folk som haft negativa erfarenheter (om inte också de själva haft det). Givetvis finns det många som har bra erfarenheter av vården, inklusive mig, men jag tror att det i många fall skulle kunna vara mycket bättre.

Något jag tycker är märkligt, är att nästan oavsett vilka symptom man kommer in med till vårdcentralen, så ska de göras blodprov. Ok, nu har jag aldrig läst läkarvetenskap, men jag tvivlar på att alla typer av problem kan visas genom blodprov? Dessutom verkar det som att man alltid testas för endast en eller ett fåtal sjukdomar per blodprov, så hittar man inte felet får man göra hur många blodprov som helst. Tillslut lär man väl se ut som en nåldyna.

Man möts också ofta av en stressad läkare som helst vill ha ut en ur rummet fortast möjligt. Det känns inte bra om man kommer och är sjuk och orolig. Om man ringer i ett tidigt skede, när man haft problem i någon dag, så vill de oftast att man ska vänta med att komma dit. När jag hade mina problem som jag skrev om i det första inlägget i denna följetång så tyckte läkarna det var bättre att jag "väntade några veckor" tills symptomen blev "tydligare", eftersom de än så länge inte kunde svara på vad det var. Va? Ska man inte stoppa en sjukdom i tidigt skede? Väntar man för länge kan det ju vara för sent!

Jag började fundera över alternativa vårdssätt. Finns det verkligen bara den vanliga sjukvården att vända sig till om man blir sjuk? Jag tänkte att jag skulle boka in mig hos en homeopat för se vad hon hade att säga om det jag hade varit med om. Jag hade aldrig varit till en homeopat tidigare så visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig.

Homeopaten hade sin mottagning i en helt vanlig, trivsamt inredd lägenhet. Jag togs emot snabbt (jag var den enda "patienten" där). Tiden vi hade på oss var lång, en timme. Homeopaten började med att ställa ett stort antal frågor om precis allting. Hon frågade om mina symptom under de dagar jag mådde som sämst, men även om hur jag mått under det senaste året. Hon frågade om mina vanor, vad jag äter/dricker, motion, psykisk hälsa etc etc. Hon sade att det var viktigt att se på helheten, inte bara på symptomen. Läkarna frågar oftast bara om de symptom man har, inte mer. Om de inte själva kan se några tecken på sjukdom så har de svårt att tro på en, ovasett vilka symptom man säger sig ha. Hos homeopaten var min egen bild av symptomen mycket viktig.

Homeopaten var mycket trevlig och förstående, och hon hade en helt annan bild av det jag råkat ut för. Mitt problem, trodde hon, var penicillinkuren jag tagit några månader tidigare. Hon sade att penicillin är egentligen inte alls för kroppen, utan eftersom den slår ut alla bakterier (både goda och bra) så blir det en mycket kraftig chock för kroppen. Om man dessutom, under denna tid mår psykiskt sämre, tex av stress eller annat (vilket jag gjorde under denna tid), kan kroppen hamna i en kraftig svacka. Diffusa symptom av den typen jag hade kan visa sig månader efteråt. Under denna tid hade jag också haft en kraftig allergisk reaktion av fågelloppsbett (som du kan läsa om här). Penicillin, förklarade hon, är i själva verket väldigt onaturligt mot kroppen. Till följd av penicillinkuren hade jag också fått svampinfektion i underlivet, vilket jag aldrig haft förr. Inte ville den ge sig heller, trots allehanda preparat från apoteket (inlägg om hur jag blev fri från det kommer senare). Homeopaten berättade vidare att hon träffat väldigt många som fått stora problem efter penicillinkuren, men att ingen lyssnat på dem. Hon sade också att en bidragande orsak kan vara att jag dricker så lite vatten, vilket jag alltid haft svårt för.

Allt detta tillsammans kan vara mycket skadligt för kroppen, menade hon. Nu var det viktigt att jag rensade ut dels penicillinet som kunde vara kvar, och dels resterna av allergin och eventuell borrelia. Mot dessa fick jag vissa piller som jag skulle ta i några veckor, och hon sade att jag måste dricka mycket mer vatten än jag gör idag, annars rensar kroppen ut sånt här sämre.

Jag vet inte om pillrena hjälpte, men något som hjälpte var det fantastiska bemötandet. Vilken skillnad att få komma till en sådan människa i jämförelse med till sjukhuset! Någon som faktiskt lyssnar och tar en på allvar. Och mötet fick mig att börja tänka.

Fler inlägg kommer.

Dela: