Mer eller mindre skarpt

På tur med en gammal östtysk

Då var jag hemma igen efter en vecka i Göteborg. Jag hade naturligtvis tänkt mig att ta diverse fototurer på somrigt västkusten men regn och rusk satte tyvärr stopp för det mesta. Det blev ändå en liten session inne i stan men den kommer senare när jag fått ro att tittat igenom bilderna lite.

Min snälle bror hade ropat hem två stycken objektiv på tradera, närmare bestämt ett par Pentacon 50/1.8:or för en hundring och tyckte jag kunde få den ena av honom, tack bror. Riktigt roligt då jag vet att dessa gamla fina östtyskar baseras på Meyer-Optiks lite äldre 50:ia som anses vara magisk. Vad som också är lite speciellt är dess närgräns på 30cm vilket gör att den passar fint för att t.ex fota blommor.

Sony NEX-5n med Pentacon 50/1.8

Det var också precis vad jag gjorde igår när jag och fotokompis Niklas gick en kortare fototur runt smörparken och stadsparken här i Eskilstuna. Det gav mig tillfälle att testa östtysken lite mer.

Sony NEX-5n med Pentacon 50/1.8   Notera den välvårdade Volvolastbilen i bakgrunden som fortfarande var i bruk. Tyvärr hann den åka innan jag fick någon bild på den.

Fin skärpa och förträfflig bokeh som ibland blir vad jag kallar målerisk, men i vissa lägen kan de sex bländarbladen ge lite tydligare uttryck och avtryck. Inte alltid så önskvärt, men så länge det blir del i bilden fungerar det tycker jag.

Sony NEX-5n med Pentacon 50/1.8

På full bländaröppning blir resultatet betydligt mjukare om man vill och närgränsen hjälper ju till.

Sony NEX-5n med Pentacon 50/1.8

Vid det här laget hade jag och Niklas också hunnit med att sätta oss på en parkbänk med nyköpt glass och prata lite om livet. Sådant är också viktigt som inslag i en bra fototur. 

Sony NEX-5n med Pentacon 50/1.8

Efter att ha knallat vidare mot stadsparken och tagit några sista bilder styrde vi vägen mot konditoriet på andra sidan gatan och en kopp kaffe med kanelbulle. Även detta ett viktigt inslag i lyckad fototur såklart.

Sony NEX-5n med Pentacon 50/1.8  Variant på förra bilden, svårt att välja ibland.

Det känns både fantastiskt och också lite privilegierat att få ta del av det enorma utbud av fina äldre manuella objektiv som finns. Tack vare alla adapters till NEXen kan man använda nästan vilka som helst och de finns ju i mängder av varianter och prisnivåer.

Säga vad man vill om dagens på alla sätt korrekta objektiv, men plastiga och utan personlighet är dom jämfört med de äldre i metall och glas med både avståndstabeller och bländarringar där man (i många fall) njuter av finmekanik och skönt handhavande. Något som också i sig också ger mig inspiration att ta bättre bilder. Nu har jag inte ens pratat om ett gammalt Yashinon jag hittade på en loppis förra veckan  i bohuslän för några tior. Efter att ha blåst bort dammet och putsat frontlinsen är det som nytt, trots sina 50+ år på nacken. Det är visserligen inte det mest högpresterande av objektiv men charm finns i massor!

Dela:

Då tar vi nr 1

Lika bra att få första inlägget överstökat med en gång så är det gjort!

Jag kände för ett par veckor sedan plötsligt sug att inte bara lägga ut en bild här och där utan att också få skriva några rader, få uttrycka lite bakom bilderna. Visst, ibland kan det vara rent tekniska detaljer som hur jag blir lyrisk över mitt nya 50:as bokeh, men ibland också känslan om och kring bilden eller serien av bilder.

Just serier av bilder är något jag börjat med och som jag vet att min fotolärare Lasse Larsson sa för flera år sedan att jag behöver göra för att utvecklas. Då hade jag inte alls det tänket, men det har kommit mer och mer sista tiden. Jag utvecklas väl, och bra är ju det.

Nu skall jag ut i solen och njuta, här i Eskilstuna har vi ren högsommar. Jag får återkomma mer bildprat senare, solen lockar, men kul att få börja bloggandet ändå.

Sony NEX-5n med Yashica ML 50/1.4 @ 1.4

Jag lägger med en bild också så ser jag att det fungerar. Den här hästen njuter av vädret lika mycket som jag.

Dela: