Mer eller mindre skarpt

Får jag får på rätt sätt?

Som jag nämnde i mitt förra (första) inlägg så har jag ganska nyligen börjat tänka i tema eller serier när jag är ute på fototur. Egentligen kan man undra varför jag inte gjort det tidigare med tanke på att jag fotat från och till i runt 30 år? Delvis tror jag att jag förut har försökt att jaga "bilden", alltså försökt få en bild som säger allt jag vill. Inget fel i det, men ibland/ofta är det svårt att få sagt allt om t.ex en skogshage med får med en enda bild.

Sony NEX-5n med Sigma 105/2,8 Macro

En annan del handlar såklart om mig själv som fotograf. Utveckling och ett vidare medvetande om att uttrycka med bild skapar behov av att få täcka ett tema, att få berätta en historia, att få gräva djupare i det jag upplever här och nu på plats.

Ett horn i sidan, gott att klia sig.  Sony NEX-5n med Sigma 105/2,8 Macro

En aspekt av det hela som man inte får glömma är att känna till sin utrustning. När jag kan min kamera, mina objektiv och deras egenskaper vid olika tillfällen, då kan jag också se möjligheter och bilder redan i mitt huvud medan jag går omkring och letar efter bilderna. Jag vet att mitt gamla Rokkor 58/1.4 ger en rätt skön levande och deltagande bokeh vid full öppning men att den nerbländad istället byter till att bli mjuk och följsam.

Sony NEX-5n med Minolta Rokkor 58/1.4 @ 1.4 

Jag gillar den levande karaktären precis som det korta men svårbemästrade skärpedjupet. Jag satte inte skärpan ovan precis där jag ville men det fungerar rätt ok. Hade jag inte kunnat min utrustning hade jag aldrig sett den möjligheten, den bilden i mitt huvud. Nu handlar det såklart också om att ha rätt grejer med sig vid rätt tillfälle, men jag försöker lära mig på att  "zona" in på det jag har med mig i väskan och hitta bilder eller små berättelser med just de verktygen. 

King of the hill.  Sony NEX-5n med Sigma 105/2,8 Macro

Allt detta kräver ju att jag fotar regelbundet, att jag undersöker mina objektivs olika egenskaper, att jag testar min kamera vid olika förutsättningar och hur jag kan använda alla dess verktyg och inställningar. Det blir på sätt och vis en sluten cirkel där. Utveckling, utrustning och träning. Det ena ger också det andra som ger det tredje osv. Det viktigaste i slutändan är ändå för min del att träna seendet, ser jag inte bilderna omkring mig spelar inte det andra någon roll, då blir det bara en massa kort och inga bilder och historier att berätta. 

Sony NEX-5n med Minolta Rokkor 58/1.4

Fick jag nu får på rätt sätt då? Ja det kan man undra :) Dom blev iaf svartvita, jag tyckte det blev bäst och det är lättare att göra en serie om den känns homogen. Svartvitt är också för mig ett ganska outforskat och spännande område. Jag försöker att lära mig se mer i svartvitt, kopplar om NEXen till svartvitt läge och tittar på skärmen hur det ser ut och letar och känner in. Live view är verkligen guld på det viset! 

Alla bilder i serien ses här: http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=331702

Dela: