Berättelser från mina fotoutflykter och ibland lite inspirationstips.

Fota myskoxar

Myskoxar är ju egentligen kor (eller rättare sagt getter) så vad är grejen egentligen?

Det är rätt svårt att förklara, men de ser urtidsaktiga ut, har en fantastiskt tjock skalle med vilka dom krossar allt motstånd och lever i en fantastiskt fin fjällmiljö. För fotografen så är dom en utmaning; kommer man för nära så kan det bli farligt, lite för långt bort och dom blir som sensordamm i bilden.


Dom går inte att locka till rätt plats med rätt bakgrund utan man får tassa runt och försöka hitta rätt vinklar utan att hamna i riskzonen själv. En annan utmaning är att hitta djur som inte bara står och tittar eller ligger och idisslar vilket de flesta verkar göra huvuddelen av tiden.



Det sägs att synen är dålig men jag vet inte om det är bra eller dåligt. Hade den varit bra kunde dom kanske skilja på en myskoxe respektive en fotograf och inte missta fotografen för t.ex. en rivaliserande hanne.


De ser ut att vara långsamma och det är förståeligt då de väger rätt mycket och marken kan vara ojämn. Men jag har sett dom springa uppför rätt stora branter och de hade lätt sprungit ikapp en elitidrottsman och ännu lättare en fotograf som snubblar runt med kamera och stativ :-)



Så hur ska man göra då?
Först så brukar jag sätta mig ner och spana runt om på fjället. Till slut så dyker det alltid upp nån eller några och då kan man nästan se vart dom är på väg. Har man tur så kan man försiktigt genskjuta dom.



Innan jag ställer mig och fotar så kollar jag alltid att det finns flera utvägar för mig att dra mig tillbaka om de kommer för nära och vid närbildsfotografering bör det finnas ett terrängparti som saktar ner en ev attack, tex ett vattendrag, ravin eller liknande.

Hela tiden kan det dyka upp andra individer bakom den position man har valt så det gäller att hela tiden spana horisonten runt. Man hör dom inte utan plötsligt är dom bara där.

När man rör sig i områden med myskoxar så bör man vara extra uppmärksam på områden med hög vegetation och och låga buskage. När en myskoxe står upp så är den mellan 1 - 1,5 m i mankhöjd och så lite hårman på det.

På bilden ovan så är det en vuxen myskoxe som går genom vad som ser ut som lite gräs men som är ett tätt buskage.

En myskoxe som lägger sig ner och idisslar fösvinner helt ur synhåll även i låg vegetation och en som står i buskage och äter kan vara svårupptäckt. På bilden nedan så ser du exempel på det.


Som för de flesta djur gäller det att ha koll så man inte hamnar mellan ungarna och modern eller flocken. Att förflytta sig på åskammar gör att man enklare kan ha koll på närområdet.

De närmaste finns att finna i Funäsdalen resp i Dovrefjell. Den svenska flocken är endast ett fåtal och relativt störningskänslig så de svenska djuren ser man nog säkrast i hägn. I Sverige finns en gräns på 100m som man inte får komma närmare djuren. I Dovrefjell finns det särskilda guidade turer, givetvis kommersiella, som leder den intresserade på ett säkert sätt till bra utsiktsplatser.

Detta inlägg är nu ingen uppmaning att söka närkontakt med myskoxar utan mer en upplysning för den som vill veta mera och kanske rör sig i myskoxeområden. Respekt för det vilda och faran med stora vilda djur skall alltid finnas i tanke och handling. Jag måste tillägga att alla bilder på varningar inte är riktade mot mig om nu någon skulle tro det utan de är riktade mot någon rivaliserande hanne.



Genrellt så försöker myskoxen alltid undvika kontakt. Antingen så går dom undan lite försynt eller så står dom still och undviker att komma närmare. Men till skillnad mot många andra djur, som tex vildrenen som löper iväg kilometervis så håller en myskoxe sin position om den blir hotad. En flock kan tex inta en försvarsposition med tjurar och gamla ytterst och med kor och kalvar innerst.



Genom att stampa med klövarna i marken, frusta och sänka huvudet så markerar myskoxen att man är för nära. Envist stirrande är ett tecken på att du håller på att bli utvärderad - hot eller ofarlig. Om man ser någon av dessa signaler gäller det att lugnt och tydligt backa sig ur situationen. Om den känner sig riktigt hotad kan den göra skenanfall - dvs snabba rusningar som avbryts strax innan.



Det finns berättelser om olika dramatiska möten mellan människa och myskoxe. En berättelse är bla om tre norrmän som på väg genom björkskogen plötsligt överraskar en myskoxe. När denne visar sig aggressiv flyr de upp i varsin björk. Myskoxen ger inga tecken på att ge sig av men de lyckas byta plats och klättra upp på en stor sten. Därifrån försöker dom skrämma bort den , bla genom at kasta en ryggsäck på den. Enda resultatet är att den attackerar och massakrerar ryggsäcken. De blir fast i över tre timmar på stenen.


Men den knasigaste är en italienare som gärna vill mata en myskoxe så han går sakta framåt fullständigt ignorerande alla varningssignaler. Till slut gör myskoxen ett skenanfall och stannar en bit ifrån honom. Tyvärr helt förblindad av sin egen ide går nu italienaren med framsträckt hand hållandes ett kex mot myskoxen. Resultatet av denna vänliga gest var att bli helt nersprungen av myskoxen och ambulanstransport från platsen.

Hittills har jag sluppit sådana kontakter och det är jag tacksam för.

Vad gäller det fotomässiga så är ett större tele säkert eftersom man inte behöver komma så nära och ett mindre tele är ju lättare att bära på men då måste du antagligen närmare :-). Jag använder normalt ett 500 med en eller flera konvertrar på. Stativet bör vara rätt stort eftersom marken är rätt kuperad och ett mindre stativ kan innebära att myskoxarna försvinner bakom gräs eller buskar.


Värmedaller är annars det största problemet, särskilt med teleobjektiv. Redan vid bara lite sol och 15 grader så börjar luften att dallra. Tom när det är mulet så blir det värmedaller. I sökaren ser det bra ut men på sensorn så kommer dallret att se ut som om hela bilden är suddig med en del skarpa partier. Ju varmare desto kortare fotoavstånd alltså. Video kan funka trots dallret iaf till en viss gräns. Kolla videolänken nedan så kan du se effekten av värmedaller.

Det finns säkert miljoner bilder på myskoxar som står still och tuggar eller ligger ner och idisslar. När det första ruset av att fått dom på bild lagt sig, så försök hitta en bra bakgrund eller förgrund istället. Själva stångandet är mera svårplanerat men ibland så försöker unga hannar ta för sig av obevakade kor och det kan ge lite mer action i bilderna. Se bara till att inte bli misstagen för en annan oxe...



Så lite praktiska tips:
Ta dig upp på en hög höjd och spana för att sedan ta dig ner i närheten av någon flock för att positionera dig.

Att tänka på:
1. De ser långsamma ut men är ruskigt snabba
2. När de idisslar så ligger dom ner och det är väldigt lätt att gå rätt in i dom.
3. Gå på åsarna för att inte råka möta någon i nån av de små ravinerna.
4. Pass upp på de unga, de är fulla av energi och kan lätt komma för nära och snart är det någon vuxen på plats.
5. Guider, skyltar och varningstexter mm rekommenderar minst 200 m säkerhetsavstånd. Man kan komma närmare, tänk bara på att ha flera exit-planer. Rätt var det är så kan det dyka upp någon från ett oväntat håll.
6. Ha gärna något terränghinder emellan dig och oxarna, då vinner du tid fall nåt händer.
7. Stamp med foten (klöven) och/eller frustande signalerar att du är för nära. Likaså ett envetet stirrande innebär att du nog inte bör gå närmare.

8. 360-koll över tiden. De hörs inte och du vill inte hamna mellan två rivaliserande tjurar eller en ko och en kalv.
10. Glöm inte att dom ser slöa ut men är ruskigt snabba.

Ofta så är dom på ett ställe nån/några timmar och käkar, sedan ligger dom och idisslar under en ytterligare en bra stund, för att därefter lunka iväg till nästa ställe. Så när du hittat en flock eller ensam individ som äter så har du tid på dig.

Är de under förflyttning så blir det till att försöka genskjuta dom till en lämplig plats där du är på plats innan de anländer. Se bara till att du kan ta dig därifrån om de kommer rakt emot dig. Att följa efter en flock eller enskild individ är en sämre strategi. Man vet aldrig hur långt dom tänkt gå och de kan känna sig pressade att fortsätta om man är för nära. Och detta vill du inte se för nära...

Har du orkat läsa så här långt så så kanske du orkar lite till :-) Här är en en liten film som kan ge dig en känsla av hur deras uppträdande är. Och med det avslutas denna djuplodning i myskoxefotografering. Kanske dyker det upp nån liten berättelse en annan gång.

Inlagt 2013-10-25 20:26 | Läst 26709 ggr. | Permalink
Spännande läsning och fina bilder. Mycket bra! Trevlig helg, Björn
Svar från MikSwe 2013-10-26 18:52
Tack så mycket Björn, hoppas du får en bra helg också :-) /Mikael
Vilket grymt bra & intressant inlägg, dessutom riktigt fina bilder på dessa mäktiga djur!! Tack för alla tips & råd, det vore ju kul om man någon gång lyckades få en myskoxe i sökaren... =) //Ubbe
Svar från MikSwe 2013-10-26 18:53
Tack så mycket Urban. Det tog tid för mig att få reda på hur man kan göra så jag tänkte minska starttiden för er andra. Sedan finns dom ju där, det är bara att bestämma sig :-) /Mikael
Mycket bra texter med klara direkta tips och trix och bilder som får en att inspireras till max.

Stort tack..

En fråga om årstiden. Det ser ut som om du har varit där på högsommaren, stämmer detta eller har du varit där andra årstider också ? Hur är det med myggen undrar jag som myggmagnet.

Mvh // Johannes
Svar från MikSwe 2013-10-26 18:58
Stort tack Johannes. Jag har varit där på högsommaren och på hösten. En vårresa var planerad i år men den blev tyvärr inställd pga en fotskada. Min erfarenhet är att under högsommaren så är det bara lite mygg uppe på fjället. Denna sommaren var kruttorr och man kunde gå i shorts bland vegetationen utan att få några mängder med bett, fast det kan nog skilja mellan olika personer. Personligen har jag inte direkt ont av mygg. Men på sommaren så är myskoxarna nere i buskagen och där kan det vara mera, Om man lägger sig ner eller sitter nära buskage så kan det dyka upp ett gäng blodtörstiga flygfän :-) /Mikael
Fina bilder och läsning från myskoxens miljö. Verkar väldigt spännande.
Sten
Svar från MikSwe 2013-10-26 19:02
Tack så mycket Sten. Jag försöker undvika att hamna i spännande situationer, särskilt när vilda djur är inblandade :-) men visst finns det moment av spänning, främst pga att det ofta är ont om tid när det väl händer och det gäller att hitta rätt bakgrund, vinkel mm innan tillfället är borta. Det gäller att försöka förutse hurdom tänker röra sig eftersom man ändå håller ett rejält avstånd så måste man ju röra sig ganska långa sträckor för att tex byta bakgrund. /Mikael
Kul o intressant med härliga bilder, dom är jäkligt respektingivande! Hälsn, LO
Svar från MikSwe 2013-10-26 19:03
Tack så mycket LarsOlov. Du har helt rätt och man bör behandla dom efter det :-) /Mikael
Inspirerande och intressant läsning och härliga bilder på ett mäktigt djur. Tack för den resan!
Ha det fint!
Svar från MikSwe 2013-10-26 19:04
Tack så mycket Mikael, Det kommer nog nån berättelse till från fjället lite ängre fram, så resan är inte riktigt slut än :-) /Mikael
Riktigt intressant inlägg med en hel hoper med fantastiska bilder på dessa ursköna djur! =)
Ha en fin dag!
Svar från MikSwe 2013-10-26 19:05
Tack så mycket Heléne, det uppskattas :-) /Mikael
Detta var helt magiskt! Tack för att du delar med dig av upplevelserna. Wow.
Svar från MikSwe 2013-10-26 19:07
Tack så mycket Jörgen, jag kände att jag kunde bidra med lite information så slipper du och andra pröva sig fram som jag gjort :-) /Mikael
Den svenska stammen är numera liten och störningskänslig och bör lämnas i fred. Finns ett hägn i Tännäs om man vill se eller fotografera djuren.
Svar från MikSwe 2013-10-26 19:12
Jag har aldrig sett de svenska djuren , bara hört talas om dom så jag trodde att alla de gick i det fria också. Jag klipper in det i inlägget så att det blir tydligt för kommande läsare. Tack för kommentar och informationen Staffan. /Mikael
Staffan Peter Öström 2013-10-26 19:51
Obs, et fåtal djur i hägn och en mindre flock om sju djur på fjället.

mvh
Staffan
Kanon reportage =) jäklig kul läsning och vilken upplevelse ,,,
Får nog lusläsa en gång till tror jag =)
Mvh Anders.
Svar från MikSwe 2013-10-26 19:14
Skriv ut det och ha med dig när du åker upp, du vet hur det är med ålder och minne :-). Ser fram emot dina bilder därifrån nästa år. Ha det gott /Mikael.
Härligt reportage i ord och bild!
Visa gärna mer en annan gång...
Ha de gott
Monica
Svar från MikSwe 2013-10-26 19:15
Tack Monica för din uppskattning. Det kommer nån liten story till från Dovre i år, sedan kommer jag att dra vidare österut mot hälsinglands djupa skogar. /Mikael
Vilka härliga bilder ock spännande läsning om Myskoxe Snyggt fotat
Ha en trevlig helg
// Gert
Svar från MikSwe 2013-10-26 19:16
Tack ska du ha Gert, Du får ha en trevlig helg du med. /Mikael
Mycket trevlig artikel och fantastiska bilder!

Tilläggas kan att Myskoxen är fridlyst och man får inte som privatperson uppehålla sig närmare än 100 meter från djuren, då de är mycket stresskänsliga.

De är också unika i att hushålla med sina "resurser", tex börjar inte kon producera mjölk till kalven innan kon konstaterat att den nyfödda kalven lever. En annan "konsekvens" är att de vid en attack gör jobbet ordentligt för att slippa göra den en gång till ;-)
Svar från MikSwe 2013-10-26 19:20
Tack så mycket Peter. Bra påpekande du har där. De är givetvis fredade, jag har läst om skyddsjakt på enstaka myskoxar som hamnat för nära bebyggelse, men jag har aldrig stött på en laggräns på 100m, bara en rekommendation på minst 200m. Men om man går närmare så lär man nog ångra sig utan lagens långa arms inblandning :-) Kul info om modernsmjölken, jag har själv dålig koll på det biologiska så det är alltid roligt att förkovra sig med lite udda fakta. /Mikael
Mycket bra reportage med fina bilder.
Man blir verkligen inspirerad.
Mvh Ronnie
Svar från MikSwe 2013-10-26 19:21
Tack så mycket Ronnie, det var lite av syftet, så jag känner mig nöjd med att du blivit inspirerad. /Mikael
Trevligt att få ta del av dina erfarenheter. Kul att vi har dom så pass nära oss, så en tripp till dem är möjlig !! / Hans
Svar från MikSwe 2013-10-26 19:28
Tack Hans. Hoppas du kan ha nytta av mina ord när du åker dit. /Mikael
Bra arbete rätt igenom. Har inte sprungit på några myskoxar på länge, men på 70-talet när jag åkte skidor i Storhogna var myskoxarna alldeles invid.

/Stephan
Svar från MikSwe 2013-10-26 19:29
Tack Stephan. Då har du haft nöjet att se dom på vintern, jag har inte haft möjlighet till det ännu. Kanske nästa år? Vi får se :-) /Mikael
Mycket bra inlägg och intressant läsning. Vi var där i somras men tyvärr såg vi ingen myskoxar i Dovrefjell. Vi gick troligen på fel väg rakt in i militärområdet istället ;) Men vi kommer troligen att åka dit igen under våren-sommar nästa år och då planerar vi att stanna lite längre då har vi god marginal om vi missar något :) Det är läskigt att de springer så fort! 60 km/h och väger massor :) Vill absolut inte ha den efter mig!! Allt gott
Svar från MikSwe 2013-10-26 19:32
Jag läste era inlägg då och blev lite förvånad att ni inte såg nån, men jag fick uppfattningen att det var ett kort stopp. Så indirekt påverkade ni mig att skriva lite om hur man fotar dom :-) Å visst finns dom på skjutfältet också, kolla mitt förra inlägg så ser du :-) Tack Mikael för din kommentar. /Mikael
Riktigt bra inlägg med fina bilder och informativ text! Kul med en liten filmsnutt på slutet också. Nu blir det mycket man måste se nästa år. Trevlig helg / Robin
Svar från MikSwe 2013-10-26 19:34
Tack så mycket Robin. Det finns så mycket att se och fota så tiden räcker inte till. Det känns som om jag spenderat varje ledig tid sedan i slutet på april till för några veckor sedan med att fota och jag hann ändå inte med allt :-). /Mikael
Mycket intressant och matnyttig läsning. Även om jag nog inte kommer fota oxarna så är råden värdefulla för att "bara" skåda oxar med kikare.
Grattis till många fina bilder.

Mvh Håkan
Svar från MikSwe 2013-10-27 08:00
Tack så mycket Håkan. Jag tror att det flesta faktiskt nöjer sig med att titta på dom för det är inte alla som har eller vill kånka med sig tunga telen och objektiv på vandringen i fjällen. Det kan vara lurigt även med kikare för på håll ser dom ut som stora stenar så man kan faktiskt missa dom om man bara kikar en kort stund. Och vice versa det finns några stenar som jag alltid hajar till på men som jag egentligen vet att det inte är myskoxar :-) /Mikael
Tackar för spännande läsning och bra tips.
Jag har haft funderingar på att eventuellt besöka Dovrefjäll nästa sommar .
Svar från MikSwe 2013-10-27 08:02
Tack så mycket Göran. Du får följa bloggen för det kommer något eller några inlägg till om dovrefjell som kan ge mer tips om var man kan leta. /Mikael
Jättetrevlig läsning och mycket inspirerande. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Härliga bilder och film.

Mvh

Patrik
Svar från MikSwe 2013-10-27 08:03
Tack så mycket Patrik, bara trevligt att bjuda tillbaka på alla tips jag fått genom åren. /Mikael
Vilket kanoninlägg! Såg att det även kommit upp på första sidan och det förtjänade du verkligen. Unika bilder och trevlig text att läsa. Jag har mött myskoxarna på Dovre för många år sedan men jag satt till häst, så det var inte tal om att ta några bilder och jag hade inte heller utrustning för det. Vår packhäst som gick lös var dessutom på väg fram till dem så jag fick genskjuta honom och kom väldigt nära oxarna. Bara att få se dem och ha det minnet med sej hem får räcka från den gången.
Hälsningar Lena
Svar från MikSwe 2013-10-27 11:44
Tack så mycket Lena, det har varit väldigt roligt med all uppmärksamhet, hoppas att några blir inspirerade och tar sig dit och kommer hem (helskinnade) med fina bilder :-) /Mikael
Fantastiska bilder och intressant skrivet!
Har själv haft ett spännande möte med Myskoxe vårvintern 1986 utanför Tännäs då den svenska, frigående stammen var ganska stor. När jag läser detta så inser jag att jag bör vara tacksam jag inte blev manglad den gången med tanke på säkerhetsavstånd o.dyl. Tänker inte berätta hur nära jag var och vilken typ av skidor jag hade på fötterna…men det blev några fina närbilder.
Svar från MikSwe 2013-10-28 17:20
Tack så mycket Hansa. Jag har själv sett folk som envisas med att gå väldigt nära och de anar inte hur mycket tur dom egentligen har. Skönt att det gick bra för dig iaf :-) /Mikael
Tack för en intressant artikel och fantastiska foton. Det var lite roligt det där med Italienaren. Tänk om det hade varit en björn istället. Snäll nalle, här skall du få ett kex =))) !!

Självklart skall man respektera vilda djur, men framförallt så skall man inte STÖRA dom i onödan då det kan framkalla stress och utlösa icke önskvärda reaktioner som t ex att en ko (eller ett hondjur av annan art) stöter ifrån sig sin avkomma, vilken går en plågsam död till mötes.

Man får inte glömma bort att när man rör sig i sådana miljöer som beskrivs ovan, så är vi där, på Djurens villkor.

Blev lite förvånad över att dom är ganska små. Jag trodde dom var i storlek som bison ungefär. Någon uppgift om vikt (ungefärlig) ?

Också ett stort tack för att du påminner om vilken fantastisk del av världen vi lever i, jag älskar verkligen Sverige och de övriga Skandinaviska länderna och den naturrikedom som vi har. Hoppas jag får möjlighet att på eget bevåg får möjligheten att vandra i fjällen, med eller utan kamera, men naturligtvis så föredrar jag det första.

Att vandra med en sådan glugg (för att inte tala om att införskaffa en) och alla de övriga bra-och-ha grejorna kräver sin man. Kanske skulle jag sikta in mig på att träffa en fotointresserad kvinna ;) ?

Än en gång, tack för påminnelsen om vilken fantastisk del av världen som vi bor i.
Svar från MikSwe 2013-10-30 18:08
Tack så mycket Tony. Jag tror korna har en vikt på ca 200-300kg och oxarna + 100kg. Och i cm är de inte så stora men kommer man nära ... då är de gigantiska :-) För att slippa vandra för långt så kan man använda skyttelbussarna på Dovrefjell. Det sparar en del energi och så kan man bygga ett basläger på fjället som man gör utflykter ifrån. /Mikael
Tony Johansson 2013-11-01 14:41
300-400 kg oxe i full karriär lär ju vara respektingivande =))) !!
Tack för spännande och lärorik läsning. Inspirerande med fantastiskt fina bilder.
Skulle platsa i vilken tidning som helst.
Ett reportage att komma ihåg.
Svar från MikSwe 2013-11-07 17:23
Tack så mycket Annelie. Har inte funderat på reportageidén, men det kanske vore nåt att utforska. Kanske är det nån som är intresserad och det vore ju kul. Tack för et tipset. :-) /Mikael
Nu SKA jag iväg! Tack för inspiration! //Anna
Svar från MikSwe 2014-03-25 17:03
Det låter bra, dela med dig av dina bilder när du är klar. Har du några frågor så skriv en rad, kanske kan jag ge ett svar på vägen :-) /Mikael
Fina bilder och trevlig läsning.
Har varit i Tänndalen några gånger men inte gått ut för att leta upp dem. Har nöjt mig med att titta på dem på zoo :)
Svar från MikSwe 2016-12-28 14:07
Tack så mycket Lars. Det är klart att det är en större upplevelse att se dem i det fria än på zoo, men det har ju med hur mycket tid man har till förfogande mm. Har du möjlighet så rekommenderar jag en resa till Dovrefjell som med sin omkringliggande natur har mycket att erbjuda i fotoväg. /Mikael
Tack för ett enastående vackert och intressant inlägg!!!

Leffe H
Svar från MikSwe 2016-12-30 20:01
Var så god Leif och tack själv för ditt beröm, det värmer alltid när nån tycker man gjort nåt bra :-) /Mikael
Intressant reportage. Mycket lärorikt. Skall dit i början av maj.
Svar från MikSwe 2018-12-24 20:50
Tack så mycket Arne, alltid trevligt när man får uppskattning. Det var ett tag sedan jag skrev inlägget så jag är lite nyfiken på hur du hittade det, har du tid får du gärna berätta det. Början på maj kan vara intressant för det kan vara en del snö kvar uppe på fjället. Man får passa på att ta sig dit, för norrmännen håller på att dividera hur de ska göra med Dovrefjell. De vill skydda vildrenen och det kan bli på vår bekostnad i hur och var vi får röra oss där. T ex tog man i somras beslutet att förbjuda cykeltrafik upp på fjället. Vilket fall önskar jag dig en god tur och fina bilder. /Mikael
ArneBerne 2018-12-24 22:49
Jag goglade på myskoxar Dovre. Då kom din artikel på fotosidan upp. Och det var ju roligt. Jag åker med Wildnature så vi kommer att ha en lokal guide som skall hjälpa oss. Han heter Even Hønsen Agerup.
Hoppas på att vi får uppleva mycket.
Ha det gott /Arne Berneklint