Berättelser från mina fotoutflykter och ibland lite inspirationstips.

På jakt efter kungsfiskare

Under sommaren spenderade jag ett antal dagar längs Viskans branta stränder för att försöka fånga en Kungsfiskare på bild. Ett ganska slitsamt arbete då stränderna inte inbjuder till några enkla promenader direkt. De är ofta brantare än 45 grader och blir lätt hala vilket gör det både svårt och farligt att gå där. Att träd och buskar växer huller om buller underlättar inte, speciellt som jag bär 500'at monterat på stativet direkt på axeln. Ett felsteg och det kan bli både dyrt och göra ont. Så när jag fick se att många andra fick bild efter bild så var jag tvungen att fråga hur dom gjorde och fick till slut ett par bra tips.

Så jag packade grejerna i bilen och begav mig söderut in i de gamla dansktrakterna i Skåne.

Väl framme inser jag att jag passerat den här platsen flera gånger men aldrig har jag trott att det skulle finnas några kungsfiskare där och när jag kom var det rätt tomt så jag var fortfarande lite skeptisk. Så jag satte mig ner på avstånd för att få lite känsla för området och se vad som dök upp. Passade även på att reka lite och kolla var solen skulle dyka upp nästa morgon, mm. Kvällen gick men ingen kungsfiskare dök upp.

Tidigt nästa morgon så vaknade jag av att det kom en bil och parkerade intill min och jag fick rusa ut i mörkret för att sätta upp gömslet på den plats jag hade rekat dagen innan. Precis som jag trodde var det en annan fotograf som också hade rekat samma ställe. Som tur var fick vi plats båda två.

Jag hade satt upp gömslet en bit ute i vattnet med bara en liten remsa fast mark inuti. Så jag satte mig tillrätta med stövlarna i vattnet och när allt lugnat ner sig började småfisken simma in och ut ur gömslet. Här inne är ni säkra tänkte jag. Så prasslade det till i tältduken. Bara det inte är en orm, tänkte jag. Det är nog det värsta som jag kan tänka mig i ett gömsle - att få in en orm. Hualigen! som Åsa Nisse skulle sagt :-)

Men det var den här lille krabaten.

Jag tror det var en hasselmus, som försiktigt tassade om kring och letade nåt ätbart. När den hittade nåt så smet den iväg med det i det höga gräset.

Så hördes de första visslingarna som betydde att kungen "was in da house". Fortfarande var det väldigt mörkt ute och eventuella bilder skulle bli av dokumentationskaraktär mer än kvalitet. Dessutom hade det börjat regna lite smått så något varmt morgonljus var uteslutet.

Jag hade försökt positionera mig så att det skulle finnas flera olika platser för kungsfiskaren att sitta och spana ifrån. När jag sitter i gömsle och ska fota fågel,särskilt små fåglar, vill jag gärna ha 360 graders sikt men med ett fåtal platser där motivet ska fotas. På det viset får jag god förvarning men slipper flänga runt kameran i en massa olika riktningar, det gör det hela mycket enklare helt enkelt :-)

Sakta ökade ljuset i styrka och jag kollade kamerainställningarna ofta för att till slut känna att nu kan det nog bli nåt. Saknas bara en fågel så kan jag köra igång. Så kom den till slut och satte den sig på första pinnen, givetvis längs bort men det var ok ändå.

Första bilderna tas mycket försiktigt. Jag vill ju inte dra iväg en snabb bildserie bara för att upptäcka att jag skrämt iväg motivet. Givetvis hör den slutaren men den verkar ta det med ro och jag kan bli lite mer aktiv. Väljer en långsam tid för att få med regnet i bilden.

Så byter den position, kommer närmare och jag sänker återigen tiden så att regnet ska bilda fina streck i bilden. Klick, klick, jag njuter för fullt.

De tidigare tillfällen som jag fotat den här vackra fågelarten har inneburit mycket möda och väntan, men nu sitter jag bekvämt på första parkett.

Ibland flyger den iväg för kungsfiskaren verkar byta sittplats ofta och minneskorten fylls med massor av sittbilder och jag inser att jag kommer att kasta huvuddelen av dom då dom kommer att vara identiska. Så jag koncentrerar mig på att försöka få lite dykbilder.

Trots att jag sitter helt fokuserad med ögat i sökaren hela tiden och fingret på avtryckaren så hinner jag inte med när den dyker, bilderna registrera bara uppflygning till pinnen.

Jag väljer därför en pinne som jag kan fokusera på och en brännvidd där jag kan se vattnet utan att flytta kameran. Det svåra är att förfokusera där kungsfiskaren tänker dyka i. Så jag sitter och studerar det lilla huvudet med den stora näbben. Var ungefär spanar den nu? Och så flyttar jag fokuset dit och väntar. Ofta får jag flytta runt fokuspunkten för den där näbben flyttar ju på sig hela tiden. Det är rena gissningsleken och oftast så missar jag dyket och fokuset är lite off från själva dykplatsen.

Så kommer den väldigt nära gömslet. En liten pinne som sitter bara några meter från kameran verkar duga och där sitter den en stund innan den drar iväg och morgonens fotostund är över.

Skönt att få släppa koncentrationen en stund och det ska bli gott med frukost. Nu ska bara tusen bilder gås igenom och se om det finns nått att tänka på inför kvällens sittning.
På kvällen sitter jag där igen men den dyker inte upp, iaf inte så att jag kan se den. Enstaka vissling hörs, men det blir inga bilder. Så jag får förbereda mig för nästa dag istället.

Gårdagskvällens genomgång av bilderna visade att jag behöver ha ännu en mindre bländare för att få skärpan på hela fågeln. Jag behöver också flytta gömslet en bit för att få en bättre bakgrund. Innan jag gick och la mig så satte jag upp gömslet och kollade med ficklampan att jag kunde se de tänkta fotoplatserna.

Morgonen gryr och är tidigt på plats, full av förväntan. "Piip piip" och skådespelet kan börja. Jag har sagt till mig själv att inte ta en massa sittbilder idag om inte ljuset blir bra. Istället ska jag koncentrera mig på beteende- och dykbilder.

Så kommer den och ljuset är nu rätt ok. Det blir ändå en del sittbilder för ljuset och bakgrunden är annorlunda mot i går. Men jag väntar fortfarande på nån form av beteende bild. Först lite putsning...

...sedan kommer det jag väntat på - morgon gymnastiken. BRRRRR kameran går för fullt...

Sitter kvar en bra stund och fotar sporadiskt men till slut kurrar det i magen och den dyker inte upp lika ofta. Jag är rätt nöjd så jag drar ett streck den här morgonen och det är dags att åka hem.

Ska man fota kungsfiskare så gäller det egentligen att hitta deras fiskeplats. Sedan är det bara att vänta. Genom att sätta ut egna pinnar så kan man, om man har tur, locka dom att sitta på rätt fotoställe. Risken med att ströva omkring längs stränderna för att hitta dessa fiskeplatser är att man kan störa deras häckning, dessutom kommer de 99,9 gånger av 100 att upptäcka dig och flyga iväg. Under en period när ungarna lämnar boet så tar föräldrarna med dom ut och då sitter dom och väntar på att få mat. Med lite tur så kan man fota den matningen.

Det blev ett par vändor till för att fota kungsfiskare det här året och jag fick ihop till ett par filmsnuttar också. En del av bilderna dyker upp bland mina gallerier och filmsnuttarna kan du se här.