Våren kommer i flygande fläng...

och det är bäst att vara väl påklädd för att kunna möta den. Förra helgen passade jag på att kolla in våren vid kusten.

En (hungrig?) havsörn försökte avgöra om en säl var ett bra byte. Den gjorde faktiskt ett utfall men sälen dök. Jag tror örnen bara retades lite med dom solande sälarna :-)

Tidigt ute en morgon men det var kallt och de få stackare som var igång försökte hålla värmen uppe på alla sätt.

Eftersom det var en strålande dag så tänkte jag få en fin solnedgång på sensorn. Så det var ner till havet igen och påpälsad vänta in solens vandring runt jorden eller om det nu var det tvärtom :-)

Efter ett tag dök en annan fotograf upp och vi småpratade oss igenom solnedgången och såg våren komma. Först i liten skala...

Sedan lite fler...

Och till slut välde de fram...

Sakta försvann ljuset bortom horisonten

Till slut var det ganska mörkt och nu prövade jag lite längre slutartider.

Så nog är våren på gång om än lite kylig.

Dags att se vad påskhelgen har med sig för fotomöjligheter.

Glad påsk!

Solen kom fram...

och jag kände att det var dags att damma av kameran. Efter ett par fruktlösa timmar på jakt efter en sparvuggla kom jag sent på eftermiddagen till den plats där jag för många år sedan sett en strömstare. Trots flera återbesök har jag aldrig sett nån där igen. Så jag brydde mig inte ens om att ta fram kameran ur ryggsäcken utan gick en sväng mest för att njuta av det vackra vädret.

Det första som jag ser är en strömstare bara 10 meter från bron jag just gick ut på.

Nu blev det till att snabbt komma i ordning med kamera, stativ mm. Kändes som om det tog en evighet. Sedan snabbt rassla ner till en låg position vid bäcken. Dom där snövallarna vid strandkanten, undrar om dom håller... När jag tryckte ner stativbenet så for det rätt igenom. Inte direkt säkert och inte så kul att trilla ner i det iskalla forsande vattnet, så jag tog det säkra för det osäkra och höll mig över land.

Nu hade jag tur att den lät mig klampa omkring och ta lite bilder men till slut flyttade den sig och jag försökte hänga på, men det är svårt att hålla jämna steg med en flygande fågel utan att skrämma den så det blev ett fåtal bilder till innan den flög vidare.

Nu är fotosäsongen iaf officiellt igång.... Äntligen :-)

Räven som gillade fisk

För några år sedan åkte jag runt i Skåne och fotade. En kväll när jag skulle slå upp mitt tält (efter att ha haft en närkontakt med en kungsörn, fast det är en annan historia) var jag ganska nöjd med dagen och såg fram emot att äta och sova en stund.

Vid den närbelägna sjön var det mycket folk i rörelse som fiskade och fikade. Precis när jag fått ut tältet så ser jag en liten figur en bit ifrån sjön. En hund tänkte jag först för den satt där och kikade på allt folket. Men sedan insåg jag att det var en räv. Rotade fram kameran igen och höftade iväg några långskott..

Efter ett tag gick den ner mot sjön. De som fiskade stod på andra sidan och räven verkade inte särskilt bekymrad när den passerade på denna sidan. Den verkade nästan tam eller iaf väldigt van vid människor.

Eftersom jag var rätt hungrig så satte jag igång med att laga käk, men rätt var det var såg jag räven galoppera upp mot mig. Jag hade inte packat ner kameran så det blev några bilder i det svaga ljuset.

Det strosade runt mig och mitt tält. Grävde efter skalbaggar eller vad det nu är dom äter i jorden. Stativet var duktigt nerpackat och jag ville inte röra mig för mycket för att inte skrämma bort den så jag testade att fota lite på frihand men insåg att ISO-nivåerna skulle förstöra all kvalitet.

Prövade lite med blixt men det var nästan värre resultat. Istället filmade jag lite och njöt av sällskapet.

När jag lagt mig så kunde jag höra hur räven smög omkring utanför tältet och letade rester. Jag hade nog "glömt" lite så den var nog inte helt besviken :-)

Nästa dag for jag iväg igen för att leta andra motiv i naturen och det dröjde ytterligare någon dag innan jag återkom till ängen. Eftersom det hade blivit rätt klent med fotograferande så hoppades jag att den skulle vara kvar i där.

Redan när jag svängde in på parkeringen så mötte jag den. Den hade hittat ett kvarglömt flöte som den nu bar runt på.

När jag stannade kom den fram och kikade nyfiket på mig.

Efter ett tag så tröttande den på att titta på mig och försvann in i skogen. Efter att ha slagit upp tältet så gick jag en runda för att se om den fanns i närheten.

När jag kom ner till sjön så fattar jag varför den höll till här. Många som fiskade slängde helt enkelt fiskrens och rester av matsäcken här och det är klart att det var en enkel inkomst för räven.

Så fick jag syn på den. En bit bort längs stigen stod den och spanande ut över gräset i dikeskanten.

Antagligen hade den hört en sork eller nåt annat som den gjorde sig beredd att hoppa på. Men så gav den upp och försvann bortåt.

Jag gick en lov runt sjön och efter en stund kände jag mig iakttagen och stannade upp och spanande runt omkring mig. Mycket riktigt så stack det upp ett par öron och ögon som kikade på mig genom gräset.

Jag hade med mig några korvbitar som jag slängde ut i närheten för att locka till mig den och kanske få nån bild. Men tyvärr föll ljuset rätt snabbt och tiderna blev längre och längre. Eftersom jag försökte hålla ner ISO't så blev det mest spökbilder som fastnade på sensorn.

Nästa dag så var det dags att bege sig hem igen. Innan jag åkte gick jag en sväng ner mot sjön där det stod en morgonpigg fiskare. När jag berättade om mitt möte så berättade han om att det var en rävhona som hade ett gryt i närheten och att hon var helt orädd och hade t.om snott fisk mitt bland alla människor.

Tyvärr fick jag inte fler bilder den dagen och trots att jag återvänt flera gånger med förhoppning att möta henne igen så har det inte blivit fler bilder. Fast nästa gång kanske :-)

Eftersom jag filmade lite så har jag satt ihop en liten video. Filmad i svagt skymningsljus och antagligen finns det vackrare filmer på rävar men hoppas den kan ge nåt iaf :-)

Yosemite Nat'l Park

Dags att börja avsluta den här tillbakablicken mot en hektisk vecka under 2006. Jag har sparat det område som gjorde mäktigaste intryck på mig. Yosemite Valley är en mycket vacker plats som kanske är mest känd för Ansel Adams bilder, mäktiga vattenfall och avancerad klättring på den lodräta klippan El Capitan.

Jag valde att bo en bit (ca 45 min) utanför själva dalen. Dels är priset högre inne i dalen och dels är det högt tryck på de få ställen som finns, så bokning måste ske långt i förväg och jag var inte ute i så god tid. Dessutom skulle jag besöka ett område med gigantiska sequoia träd - Mariposa Grove.

Trädet på bilden kallas för the fallen monarch och är rätt imponerade fast det ligger ner.

Redan tidigt insåg man turistvärdet och vissa träd sågades upp för att man skulle kunna köra diligenser och senare även bilar(!) igenom dom.

När jag till slut anlände till hotellet så gick det hjortar och betade fridfullt i närheten - väldigt idylliskt. Vid incheckningen så fick jag fick skriva på att jag fått information om riskerna med att förvara mat och annat i bilen eftersom det fanns björnar skulle kunna bryta sig in i bilen och hotellet ville inte bli stämda. Jag fann det hela lustigt och väldigt amerikanskt. Mindre lustigt blev det är jag insåg att det inte fanns toalett på rummet utan att den givetvis fanns utanför hotellet. Björnfrossa infann sig med blixtens hastighet när jag skulle gå dit i nattens mörker :-)

En av vägarna in till Yosemite-dalen går genom en lång tunnel och när man kommer ut så möts man av en av de mest fantastiska vyerna som finns:
Lodräta berg och gigantiska vattenfall.

Det är en relativt smal dal med platt golv, en flod som rinner i mitten och ett par vägar som följer dalens kanter och med gigantiska klippor runt om.

Vägen leder snabbt vidare ner i dalen och naturen blir mer lättillgänglig.
Bridalveil fall är en av de första stoppen. Redan på parkeringsplatsen togs den första bilden.

Efter Bridalveil fall tog jag en liten avstickare ner till Merced river för att fota El Capitan och Yosemite falls. El Capitan kan bestigas på en dag om man är en duktig klättrare men oftast (då iaf) görs övernattningar på berget och man kan se klättrarna och deras hängande bäddar som små små myror på väggen.

När man är nere i dalen så blir det svårt att hitta bra fotoplatser eftersom bergen och träden är så höga . Med lite letande så kunde jag iaf får lite vyer på bild.

Lite längre i dalen ser man the Halfdome majestätiskt vaka över dalen. Det är en markant rund klipptopp som antagligen tappat hälften av berget rakt ner. Iaf ser det ut som det :-)

Det går flera leder för vandrare att ta sig upp på bergen och the Halfdome är nog en av de populäraste.Vissa dagar är det kö längs de fasta stegar och leder som finns. Inget kul när det plötsligt slår om till oväder med åska i luften och risken för att inte komma undan ökar i takt med paniken... Nu hade jag inte tid att gå upp dit så det står min att-göra-lista :-)

På dalens andra sida kom jag lite närmare Yosemite Falls. Tre vatten fall på raken med en fallhöjd på ca 800m...

Och för den som gillar vattenfall så är dessa som bäst i början på säsongen maj-juni när snön smälter för fullt. Senare på säsongen så sinar de och blir till små rännilar.

Under högsäsong kan det vara riktigt mycket trafik och folk som är lite "i vägen" men när jag var där var det rätt lugnt. En stor skillnad på hur man ser på människors tillgång till naturen i Sverige resp USA är just tillgängligheten. Med en restriktiv tillgång till privat mark blir det nästan ett krav att allmänheten skall kunna komma ut i naturen på ett enkelt sätt i nationalparkerna. I Sverige där vi har allemansrätt är parkerna främst till för att bevara naturen orörd, iaf får jag den uppfattningen. Om det är rätt eller fel tänker jag inte diskutera :-)

En sista vy mot El Capitan och sedan körde jag upp i bergen. Där möttes jag av en underbar utsikt med helt kala berg omgivna av skog nere i dalarna...






Slutligen passerade jag ut genom Tioga pass som var en kraftprov när den byggdes genom Sierra Nevada under guldruschens glada dagar. Längs den branta sluttningen har man grävt ut en smal väg som avsevärt förkortade tiden för resor på den tiden. Jag hade tur för vägen hade öppnats bara två dagar innan jag kom dit. Det märktes att vägen var nyöppnad för man kunde höra och se små stenar rasa ner för bergskanten eftersom marken inte riktigt lagt sig tillrätta efter vintern. Lite pirrigt kan erkännas :-)

I Yosemite är det främst natur- och landskapsfotografering som gäller. Det finns dock både fåglar och ibland även björn och bergslejon, men det är nog inget man kan räkna med om man inte aktivt söker denna typ av motiv.

Det finns gott om leder runt och upp i bergen men de kan vara mer ansträngande än man först hade tänkt sig. Vädret kan snabbt slå om så det gäller att vara förberedd. Bussar går i skytteltrafik för att minimera trafiken i dalen. Park Rangers finns lite överallt och bistår med svar och information, ofta är de väldigt kunniga om både djur och natur.

Avslutningsvis en filmsnutt. Jag har en egen version med mer stämningsfylld indianmusik men av rättighetsskäl får du bara en autogenererad musik, hoppas det funkar ändå :-)

Grand Canyon Nat'l Park 2006

Mellan Joshua Tree och Death Valley hann jag med ett lite längre besök i Grand Canyon, Arizona. Tyvärr hade jag haft sönder mitt lilla teleobjektiv när jag stannade till vid Hoover dammen. Så jag fick nöja mig med den lilla kompakten på 4 Mpix och bredare vinklar på den analoga systemkameran.

Detta fantastiska naturkonstverk är gjort av vatten som urholkat marken. Innan jag kom dit hade föreställt mig en klyfta mellan två berg framför mig, men icke. Landskapet är tvärtom helt platt och det finns egentligen inget som avslöjar att det döljs en gigantisk klyfta längre fram.



Som den första cowboyen sa när han ridande på sin häst och kom fram till kanten: "Something happened here!". Så går iaf historien, men den är slående. Man kör rakt fram i ett platt landskap och plötsligt är det ett stup på 1000 - 1500 m rakt ner. Längst ner kan man skymta Colorado river som slingrar sig likt en grön orm mot havet.



Nu bodde det ju givetvis folk här redan innan comboys kom hit och dom hade hittat och iordningställt stigar och vägar tvärs igenom dalen. Vägar som till del används idag av turister.



Det är hårt tryck av turister här. Vill man vara säker på att bo här bör man boka boende ett bra tag innan. Längst ner i dalen finns det ett övernattningsställe och när jag reste så var den allmänna uppfattningen att man måste boka 3-6 månader innan för att få plats där.

Det hänger ihop med att man inte hinner att sig ner till botten och sedan upp på samma dag. 1500 höjdmeter uppför i stekande sol skojar man inte bort. Det händer ofta att folk får räddas främst pga utmattning och uttorkning. Alltså är det hög frekvens på de som vill bo där nere.

För den som ändå vill ner och upp på samma dag rekommenderas att ansluta sig till de karavaner med åsnor som transporterar turister varje dag. Är dock inte säker på att jag hade velat sitta på en åsna när stigen vindlar ner längs stupet...

Färgerna och skuggspelen är fantastiska bland alla åsar och dalar. När solen går ner så lyser det som av guld bland all sten.

Mitt på dagen är ljuset lite väl hårt men det går att hitta fotomotiv ändå.

Precis som med Yosemite är det främst natur- och landskapsfotografering som gäller. Enstaka fåglar, främst gamar finns i området och någon form av ekorrar är rätt vanliga. Nere i dalen ska det finnas fyrfota djurliv men det har jag ingen erfarenhet av.

En filmsnutt blir det även i detta inlägg. Musiken är inte den mest stämningsfyllda men det har precis som förra inlägget mer med rättigheter att göra än dålig smak :-)