MikSwe Photography

Berättelser från mina fotoutflykter och ibland lite inspirationstips.

Florida 2015:4

Om man tänker åka till Florida för att fota så finns det gott platser att välja mellan. Solskensstaten är hemvist för en stor mängd djur och fåglar. Det svåra är att välja rätt ställe att åka till. Man är i princip alltid hänvisad till publika platser såsom nature reserve, wildlife refuge osv. Men det finns en hel del andra platser också men de är lite svårare att få reda på. Nyckeln här är att prata med andra fotografer och fågelskådare som man träffar på vid de publika ställena. Detta året så sökte jag aktivt upp fotografer via nätet och fick på så sätt fram flera bra tips på udda ställen att ta mig till.

Två av dessa ställen låg i Orlando. Det första var ett parkeringsgarage. Om man åker upp till översta våningen och kikar ut över kanten så finns det ett fiskgjuse bo på en stolpe tvärs över gatan. Det lät intressant så eftersom jag ändå skulle förbi så blev det en liten avstickare. Väl framme så kunde jag konstatera att det stämde till 100%. Boet låg i ögonhöjd bara 20-30 meter bort och hade varit perfekt om det inte var för det faktum att någon storm hade raserat boet. Det var lite tråkigt men på den positiva sidan så slapp jag ju betala några parkeringsavgifter. :-)


Samtidigt så var det lite tursamt för jag hade spenderat lite för mycket tid på ett annat tips. Ljuset var nu på väg att försvinna och hade boet varit bebott så hade jag haft max tio minuter på mig att få några bilder och det hade varit svårt att få till nån bra bild där. Större tur hade jag haft på den kyrkogård jag precis lämnat. En ganska vacker kyrkogård med slingriga små vägar bland kullar och högväxta tallar. Här fanns det ett bo som enligt uppgift beboddes av ett par vithövdade havsörnar. Så det var bara att glida omkring i bilen med ögonen intensivt spanande bland alla trädkronor. Som vanligt så är det enklare att hitta människor som står och stirrar rakt upp i skyn än örnar i träd och så även här. En äldre man med kamera och stativ stod en bit bort och kikade upp i skyn. Med diskreta och hänsynsfulla steg så anslöt jag mig till honom. Hänsynen var inte direkt riktad mot örnarna utan mot de människor som stod en bit bort vid en grav. Mycket riktigt så satt det en juvenil örn i en tall.


Att fota örnar i Sverige kräver oftast gömsle och åtling men i Florida så finns den näst största populationen av vithövdad havsörn i hela USA, bara Alaska har fler. Det innebär att de är väldigt vana vid människor och att man har lagar som styr hur nära man får gå ett bo. Mannen berättade lite mer om hur man ska bete sig på den här platsen gentemot de som kom hit  för att besöka sina begravda släktingar och att det sällan blev några konflikter. Efter bara en liten stund så kom modern inflygande...


Hon satte sig i samma träd som den unga örnen. Jag har fått lära mig att när det är dags att skaffa nya ungar så jagas den förra kullen bort från boet, men här fanns det inga sådana tendenser. Istället så tittade de välkomnande på varandra.


Antagligen så hade de inte börjat häcka ännu och modern tolererade därför fortfarande närvaron av sin avkomma. Men så börjar hon ropa högt. Ett typiskt revirrop och nu användes det för att kalla på sin make.


En annan adult örn hade siktats och nu förberedde de sig på strid för att hävda sitt revir. Maken anlände inom kort och tillsammans med modern så jagade de bort inkräktaren. Kvar satt den juvenile och tittade på.


Men efter ett tag så flög även han sin väg och jag den äldre mannen bytte mailadresser och skildes åt. Samma kväll på hotellet gick jag igenom dagens bildskörd och konstaterade att denna resdag utanför de fasta publika platserna givit den största mängden bilder. Bla så hade jag fotat en annan vithövdad...


...och fått ett gäng bilder på flera par prärieugglor...


Dessa fanns mitt i ett par villakvarter i Ft Myers. Förra gången så hade vädret varit lite ogynnsamt och bilderna blev mörka men denna gång så fick jag dom i soluppgången.

När man fotar så här i bebyggelsen kan man få lite konstiga blickar från förbipasserande och det är alltid nån kommentar om hur stor kamera man har men det är det värt :-)


Så att lägga lite tid på research är en viktig del av förberedelserna tycker jag. Då ökar chansen att man kan komma till en plats, på rätt tid och ändå få till några bra bilder på kort tid.

På andra ställen så gäller det att nöta tid. Ding Darling är ett sådant ställe. (Har skrivit om det tidigare här) Man kör en vägslinga på några kilometer och håller utkik. När man kört en gång så kör man en gång till och sedan en gång till osv. Bäst tidpunkt att se fåglar på nära håll är när det är lågvatten.


Men när lågvattnet är så innebär det inte att det är den bästa tidpunkten att fota pga ljuset. Morgonljuset innebär oftast motljus vilket kan vara fint.


Ibland blir det dock lite väl mycket skugga, även om ljuset skiner genom vingarna. Tittar du noga så kan du kanske se benen i vingen som på en röntgen bild.


Men oavsett tidvatten eller tid på dagen så kan man alltid se nåt nytt. En dag så kom jag glidande och fick se några människor sittande vid vägkanten. Sakta rullade jag förbi och kunde inte tro mina ögon. En fiskgjuse satt precis vid vägen och åt fisk! Inte det bästa ljuset men det är bara att gilla läget och göra det man kan av situationen.


Ett par japaner satt och fotade med mobiltelefon bara tre fyra meter från fiskgjusen så jag  gick sakta närmare.


Helt orädd satt den och tuggade i sig av den nyfångade fisken medan vi andra fotade. Som tur var gick japanerna sin väg för jag tyckte de var lite för närgångna och dessutom så skymde de sikten :-) Så vi två som satt kvar kunde följa måltiden på ett overkligt nära avstånd.


Det var bara små slamsor kvar när jag kom och strax hade den ätit färdigt och flög sin kos. Detta till lättnad för den andre fotografen. Han var helt genomsvett efter att suttit i gassande solsken vid asfaltskanten i 45 minuter. Så lång tid hade fiskgjusen varit på plats varav jag fick ca 10 minuter.
Det är väl charmen och utmaningen med den här typen av fotografering, man vet aldrig vad som kommer att utspela sig.

Ett inlägg från Florida kan inte avslutas utan att visa några fler bilder på alligatorer. De finns överallt så det är lätta att hitta men inte alltid lätta att fotografera. Men jag försöker alltid komma ner i ögonhöjd vilket är lite trickigt och inte alltid helt säkert.


Under planeringen så hade jag en idé om hur jag skulle klara av att komma ner i höjd med dem bara förutsättningarna var de rätta. Vid några tillfällen var de det och du ser resultatet här.


Jag har lagt upp ett litet bildspel som du kan kika på om du även vill ha rörliga bilder :-)

Finns även här om du inte får klippet att fungera

Avslutar denna serie från Florida med lite solnedgångsbilder. Visst ser det härligt ut och jag hoppas jag får fler tillfällen att åka hit :-)




www.mikswephotography.com


Postat 2016-04-23 10:03 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Florida 2015:3

Mitt i Floridas inland finns en plats som heter Circle B Bar. Det är en fd ranch som kommunen, Polk county, nu transformerats till ett naturreservat. Eftersom vi var på väg mellan kusterna så passade det bra att göra en kort avstickare dit för att kolla upp vad området kunde bjuda på.

Redan när vi lämnat avtagsvägen så kommer en svart skugga rusande i det halvhöga gräset och passerar bilen utan att stanna. Det var en svart gris eller feral pig som den kallas. Inte ett vildsvin utan en förvildad gris. Inte särskilt omtyckt av lokalbefolkningen av samma anledning som vildsvinen inte är så populära, de förstör marken. Den här kom så fort att jag inte hade en hans att fota den men som tur var så fick jag en chans till uppe vid Merritt Island.


Circle B Bar består av ett blandlandskap med fält och skog uppbrutet av våtmark. Det är helt olikt de platser jag varit på innan, dvs träsk och dammanläggningar, så mina förväntningar steg raskt. Värmen och luftfuktigheten var hög och tryckande. Vi vätskade upp oss ordentligt och tog med extra vatten. Eftersom det var mitt på dagen så valde vi att gå genom skogen. Det skulle öka chansen att få mindre skarpa kontraster jämfört med ute på fälten. För säkerhets skull gick vi så att solen skulle komma bakom oss för att undvika att få motljus och för mycket skugga i det vi nu förhoppningsvis skulle se. Jag valde att ta mitt 300mm av två skäl. Dels så var det lättare och dels så var det ljuskänsligare.


Efter att ha gått en stund så mötte vi ett äldre par. De hade varit ute en stund men inte tagit med sig något vatten så de var på väg att bli utmattade av törst. De var så törstiga att kvinnan erbjöd oss 10 dollar för lite vatten. Vi gav dem (eller rättare sagt fick truga på dem) en hel flaska helt utan avgift och de blev väldigt tacksamma. När de fått i sig lite vätska så berättade att de precis sett en rödlo bara ett par hundra meter bort. Jag blev genast rastlös och ville rusa iväg men artigheten bjöd mig att småprata med dem ett tag. Artighet värdesätts alltid men extra mycket här i USA.

När vi äntligen kom iväg fortsatte vi ändå sakta framåt för att inte missa något vid sidan av stigen. Till skillnad från många andra ställen vi varit på så växte gräset precis intill stigen och man kunde se spår efter alligatorer som korsat stigen. Det vore dumt att bara rusa på, man kan ju inte så säkert veta vad som ligger och lurar längre fram. Hela tiden på spänn med ögonen sökande av terrängen. En rödlo som sitter still i den här miljön kommer att vara riktigt svår att upptäcka.


En bit längre fram så mötte vi ett par män, vi hejade och de passerade. Men precis när de passerat så vände de sig om och ville visa oss något. Återigen stannade jag till trots att jag egentligen ville fortsätta att spana vidare.

De hade kommit gående längs stigen och haft en stor alligator liggande mitt på stigen och de vågade inte försöka gå förbi utan hade väntat tills den flyttat på sig. De visade bilderna de tagit på den. Men det var inte det bästa, för när de äntligen kunnat fortsätta så hade de mött en rödlo som sprungit mot dem och tagit en fågel mitt på stigen framför dem och släpat in den i skogen. Givetvis hade de hunnit fota hela sekvensen.

Jag förstod nu att chansen att se den där lon var puts väck. Hade vi gått åt andra hållet så hade varit jag som tog de där bilderna tänkte jag avundsjukt för mig själv. Vi hade rest över Atlanten och gick här med tung och dyr utrustning och så hade de som bodde i närheten fotat allt med en enkel långzoomare...livet är inte rättvist...eller så var det precis just det det var :-)

Med lon ute ur bilden så kunde jag ta det lite lugnare och koncentrera mig på det som faktiskt fanns.



Det är betydligt svårare att se djur och fåglar när de står stilla i en varierad miljö. Här är en ralltrana som står helt öppet men är ändå svår att upptäcka. Hade den varit tyst så hade jag nog bara gått förbi


Nu såg vi inga stora alligatorer men några små låg och solade, halvt täckta av små löv. Löven ligger flyter på vattenytan vilket gör det omöjligt att se vad som döljer sig under ytan.

Det innebär också att jag valde bort att lägga mig i ögonhöjd på alligatorn för det skulle innebära att mitt huvud skulle hamna precis vid vattenytan och utan möjlighet att se vad som kan dyka upp så kändes det tryggare att vara en bit upp.


Hur den här häger kan fiska i sånt vatten är svårt att förstå. Troligen så hugger den på rörelser i vattenytan.

Så lämnar vi stigen vid vattnet och rör oss genom ekskogen. Träden är helt bevuxna av mossa
som hänger väldigt vackert och vajar i den svaga vinden.


Plötsligt ser jag nåt på marken. Det är en rödaktig orm, Jag tycker mig känna igen den som en snok eller iaf inte giftig. Trots den klara färgen är den svår att upptäcka och jag chansar inte på att ta mig närmare. Senare berättar en av guiderna att det troligen var en yellow rat snake, dvs en råttsnok, och att den inte är giftig. Han berättade dock att det fanns giftiga ormar i området...

Åter vid informationscentret så var vi väldigt trötta. Värmen, luftfuktigheten och kamerautrustningen hade tagit på krafterna. Halva resan år genomförd och det återstår bara att berätta om träsk och våtmarker i den sydvästra delen av Florida. En sak är dock säker och det är att om jag får chansen så kommer jag att återvända hit. Trots att jag inte fick så många bra bilder denna gång så fick jag ändå en del på den relativt korta tid vi var där, vi hann ju bara gå en av alla de stigar som fanns i området . Stannar man ett par dagar så borde man kunna kamma hem en rejäl pott med bra bilder och jag tror att detta är en riktig pärla.

Mer om Circle B Bar hittar du här

www.mikswephotography.com

Postat 2016-04-17 11:52 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Florida 2015:2

Viera Wetlands, eller som det också kallas Ritch Grissom Memorial Wetlands, är som så många andra wetlands inte helt naturligt. Istället är det ett system av dammar skapat av människan för att rena vatten. Precis som många andra ställen dras fåglar och andra djur till såna ställen. Ofta är de avskilt belägna eller som i Florida välbesökta. Om man inte äger marken så är det en begränsad tillgång till naturen för den enskilde. Dessa kommunala inrättningar är därför ofta tillgängliga för vanligt folk.

Viera Wetlands är utformat med ett antal mindre dammar och med små vägar som omsluter och korsar området. Vägarna är smala och enkelriktade men det går bra att ställa bilen lite vid sidan av om man vill fota något. Det första intrycket är att det inte verkar vara nåt att ha.


Men ger man det lite tid och är där tidigt resp sent på dagen så börjar man hitta det där som man inte såg först. Som vanligt gäller det att skynda långsamt, hålla utkik och stanna och lyssna ofta. Rätt var det är så kan en liten rörelse bland gräset vara nåt intressant. Det kändes som en liten jackpot när jag fick syn på den här rördromen som otroligt sakta och försiktigt rörde sig genom grässtråna.


Lite av tricket att få fota i fred på en sådan här plats är att inte avslöja att man fotar något. Kan låta egoistiskt men om man är för uppenbar och motivet är nära, som denna som befann sig i diket precis vid vägen, riskerar man att någon klumpigt ska närma sig och skrämma iväg motivet. Så när andra bilar kom krypande så låtsades jag syssla med annat eller kika i en helt annan riktning :-)

Tro det eller ej, men det fungerade. Jag kunde följa den här i ca 45 minuter sittandes i det bekväma bilsätet. Ibland försvann den men den dök lika ofta upp igen.

Nu kanske du undrar varför jag inte försökte komma närmare eller få en lägre position. Tja, de här platserna drar förutom fåglar även till sig både alligatorer och ormar så det är kanske inte så konstigt att jag valde bilen istället.


Men alla reptiler är inte farliga och man måste vara uppmärksam så man inte kör över nån på vägen.


Men det är klart att lägger man sig mitt på vägen så kommer andra att lägga märke till det :-)


Rördromen var bara en bonus. Det egentliga målet var häckande hägrar. Viera Wetlands är lite berömt för sina härliga bilder på häckande häger. I dammarna så står det en mindre mängd palmer och i toppen på dessa så är det lätt att bygga bo. Terrängen är låglänt vilket betyder att solnedgång och uppgång bildar en fin varm bakgrund.

Nu var jag, som jag skrev i förra inlägget, ute väldigt tidigt på säsongen så några ungar var det inte tal om att se. Istället så blev det bobyggande och andra paraktiviteter :-)


Det är en fascinerande syn att se hur fantastiska hannarna är på att leta upp pinnar. Man kan lätt tro att det är väl bara att flyga iväg och plocka upp en kvist och flyga tillbaka. Nä Nä, honan står i boet och tar emot varje pinne och kontrollerar dessa ytterst noggrant. Pinnar som legat på marken passerar inte den kontrollen. Alltså måste hannen bryta färska pinnar. Så det blir en tripp till ett lämpligt träd...


Hitta en lagom gren och med näbben bryta av den...


...och sedan flyga tillbaka och hoppas den går igenom inspektionen.


Om du funderar på om hannen hjälper till i boet så min iakttagelse av det hela är att det är absolut ingen idé för hannen att försöka lägga pinne på plats i boet. Honan tar pinnen med våld om så krävs, för det är hon som är arkitekt och byggansvarig på samma gång. Det är iaf min slutsats efter att tittat på flera par under några timmar. Kanske känner du igen sig från vardagen och kapitlet heminredning :-)

Så kommer solnedgången och det hela blir magiskt vackert, särskilt om man som jag gillar siluettbilder.


Så precis när det börjar mörkna så hör jag ett välbekant tutande - tranor. Tyvärr var det för sent och jag var tvungen att lämna platsen. Nästa morgon när jag kom dit så var de kvar och jag fick mina första bilder på prärietranor.


Mer från Florida i nästa inlägg.


www.mikswephotography.com

Postat 2016-04-06 21:56 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Florida 2015:1

2015 hade jag återigen möjlighet att besöka Florida. För att få ut det mesta av en sådan resa så bör man göra en del research. Visserligen kryllar det av olika typer av naturreservat men precis som i Sverige så har de olika aktivitet beroende på vilken del på året det är.

Florida är ett vinterhem för många av de nordamerikanska fåglarna och många har sin häckning här under vintern. Bäst tid på året är februari till april/maj men då har jag ingen möjlighet så det fick bli i december. I slutet på november så börjar flyttfåglarna att anlända och den torra säsongen har startat. Det är viktigt ur två aspekter; dels så minskar mängden vatten vilket får vadare och alligatorer att samlas och dels så är mängden stickande myggor betydligt färre.

2015 var dock lite annorlunda. Den stora vädernyheten var att tydligen så hade december månad samma väder som det normalt var i september. Dvs hög luftfuktighet och mycket vatten. Men nu var jag på plats så det var bara att beta av alla ställen som jag skulle besöka medan.

På min lista hade jag ett par nya ställen som jag såg fram emot. Merritt Island, Viera Wetlands och Circle B bar. Dessutom hade jag ett par andra intressanta ställen, bla ett parkeringshus och en kyrkogård i Orlando.

Men vi tar Merritt Island National Wildlife Refuge först. Den är lokaliserad i direkt anslutning till Cape Canaveral som du säkert känner till som en raketuppskjutningsplats.


Området är låglänt med en mängd vikar och dammar där det samlas sjöfågel och vadare i mängder. I Sverige så ser man sothönor i mindre grupper och de är nästan alltid starkt revirhävdande. Så det var en annorlunda syn att se stora flockar av dessa glida om kring tätt intill varandra utan att bråka.


Vädret under det här besöket varierade mellan mulet och skyfall men sothönsen verkade inte bry sig.

Och faktum är att det ibland är fördelaktigt med lite mer mulet väder. När temperaturen stiger och är mellan 25-30 grader så minskar möjligheten att få bra bilder utan värmedaller i, dessutom så ökar de skarpa kontrasterna mellan ljus och skugga. Det mulna vädret jämnar ut oddsen och ökar chansen till bättre bilder. Har man lite tur så kan regnet dessutom öka dramatiken i bilden.

En annan art som dök upp i otroliga mängder var svalor. En dag så förmörkades himlen av tusentals svalor som utan att krocka fyllde skyn med blixtsnabba flygrörelser.


Andra arter var helt nya för mig som t ex den här kamskraken. Med en mäktig kam på huvudet så urskiljde den sig från mängden av andra änder.

Är man uppe tidigt så kan man fånga den vackra soluppgången reflektera sig i det stilla vattnet. Här är en rosenskedstork som sveper igenom det grunda vattnet med sin skedformade näbb.

Merritt Island med sina grunda vatten var också en bra plats att få se bältad kungsfiskare. Jag hade sett den tidigare år men aldrig fått någon bra bild, men denna gång lyckades det.

En annan fågel som jag sett massor av men som jag inte tidigare brytt mig om var kalkongamen. Men här fick jag tillfälle att se den på nära håll och lade lite tid på att få ett fint porträtt.

Under researchen så såg jag en fantastisk bild på en svart saxnäbb som gled över en spegelblank vattenyta och plöjde vattenytan med sin överdimensionerade nedre näbb. Den bilden ville jag själv ta. Men hur mycket jag än letade så hittade jag ingen. Var jag än träffade på andra människor så frågade jag men fick inga bra svar.

Jag hade bara en natt kvar i området när jag träffade på en kille som tipsade om ebird. Det är den amerikanska motsvarigheten till artportalen som vi har här hemma. När jag kom tillbaka till hotellet så gjorde jag en slagning och fick napp direkt. Ca 100 st befann sig...

*trumvirvel*

...utanför mitt hotell! Det fanns fortfarande lite ljus kvar så jag tog kameran och gick ut på stranden.


Fullt med folk trots det dåliga vädret och jag tänkte att jag var försent ute. Men så såg jag hur en flock med måsar lyfte när en joggare sprang längs stranden och jag gick åt det hållet. Pga den kraftiga vinden så höll sig fåglarna mest nere på stranden. Mycket riktigt så i flocken med måsar så fanns det både tärnor och saxnäbbar. Kungstärnan kallas lokalt i översättning för 'vindflöjeln' för den pekar alltid med näbben mot vinden.

Trots att vingarna och huvudet är mörkare på saxnäbben än på måsarna så var det otroligt svåra att urskilja dem när de flög i flock. Det var troligen därför som jag inte sett dem innan. I profil så ser man hur saxnäbbens undre näbben är betydligt större än den övre. Syftet med det är att när den skummar ytan så glider den nedre delen av näbben igenom vattnet. Så fort den känner något så "nickar" den nedåt och kniper tag i fisken eller vad den nu kände.

När man ser saxnäbben från framsidan så kan man tydligt förstå att den smala näbben glider genom vattnet som en kniv istället för att fungera som en jättelik broms.

Havet var fullt med stora vågor och jag hade ingen förhoppning om att få ta den flygbild som jag hade konstruerat i mitt huvud. Men döm om min förvåning när en av saxnäbbarna lyfte och med kirurgisk precision precis vid strandkanten skummade av ytan mellan vågorna.

Det blev inte min drömbild men det var ok ändå :-)

Nästkommande dagar skulle jag fokusera på Viera Wetlands och det blir i nästa inlägg.


www.mikswephotography.com




Postat 2016-04-03 10:45 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Trönninge ängar 2015

Jag var efter ytterligare några regniga dagar på väg hem längs E6'an när jag kände tröttheten komma smygande. Alla tidiga mornar och sena kvällar som det blir när man är ute för att fota det vilda i naturen har den effekten på mig. Trönninge ängar låg bara ett kort sträcka framför mig och och bestämde mig för att ta en rast för att vila och äta lite. Med lite tur kanske jag skulle hitta nåt att fota också.

Vid den här tiden på året, augusti, brukar det vara stora mängder gäss där och resultatet brukar alltid bli röriga bilder med ett gytter av gäss i för- och bakgrund. Dessutom så när mängder med gäss står och putsar sig så resulterar det ofta i en "nedsmutsning" av vattenytan. Alla små fjädrar som lossnar ligger och flyter omkring och till slut samlas de i stora sjok, vilket inte alltid är så snyggt i bild. Så förhoppningarna var inte på topp när jag körde in på den lilla grusvägen.



Strax innan jag når fram till parkeringen så ser jag en silhuett av en större fågel på en av stängselstolparna. Det måste vara en rovfågel tänkte jag och sekunderna senare så ser jag att det är en brun kärrhök. Jag försöker alltid tänka på att sänka tempot när jag närmar mig ett område med en potential att erbjuda möten med fåglar och djur. Kameran som spänts fast under bilbältet tas fram och inställningarna kollas. Men denna gång var jag trött och hade inga förhoppningar att se nåt, så kameran låg ordentligt fastspänd i passagerarsätet. Medan jag sakta körde framåt, försökte jag öppna sidorutan och samtidigt fippla loss kameran. Till slut var allt framme och jag var redo att ta lite bilder.


Kärrhöken satt dock inte länge utan lyfte och flög sin kos.


Tidigare gånger när jag stött på brun kärrhök så har de alltid glidit omkring på jakt efter mat, så jag var rätt nöjd trots det korta mötet.

Parkerade bilen och lite uppiggad efter mitt möte nyss, så gick jag iväg till gömslet för att kolla läget. Precis som förväntat så var det gott om gäss där. Att hitta ett motiv och försöka isolera skulle som förväntat bli en utmaning. Prövade först att försöka isolera genom att använda ett kort skärpedjup.


Nja, det är svårt när det inte är så stort avstånd mellan för och bakgrundsfåglarna. Försökte leta upp nån med större avstånd till bakomvarande.


Fortfarande rörigt... Till slut hittar jag några individer som inte gillar trängseln utan ville ha lite mer lugn och ro.

Allt som oftast dök det ändå upp nån i bakgrunden...

Till slut fick jag ett lite annorlunda och roligare motiv...

Men så kom tröttheten tillbaka och utan ett riktigt bra motiv och med ett tilltagande regn så gick jag tillbaka till bilen för att vila. Slumrade till en stund medan regnet smattrade på taket. Till slut så avtog regnet och jag kände mig piggare. Till och med solen började kika fram under molnkanten och kastade ett mjukt varmt ljus över ängarna. Hoppade in bakom ratten och började köra iväg. Jag hann dock bara ett femtiotal meter när jag såg kärrhöken igen. Fast denna gång var jag mer förberedd och med kameran lättillgänglig. Den satt vackert på staketstolpen och torkade upp efter regnet.


Sakta manövrerade jag bilen i zick-zack för att komma i bättre position. Vadå i zick-zack undrar du säkert. Jo eftersom kärrhöken satt på stängselstolpen invid vägen och jag fotade genom sidorutan var jag tvungen att ställa bilen lite snett över vägen. Det gick ju bra tack vare att det var en liten grusväg utan trafik. Inget att rekommendera på större vägar :-)

Jag befann mig strax utanför kärrhökens bekvämlighetszon. Kommer man innanför den så sticker motivet 99 gånger av 100 sin väg. Sakta manövrerar jag bilen närmare och närmare under det att jag nogsamt studerar kärrhökens beteende. Minsta tecken på att den blir spänd så skulle jag stanna.


Det skulle visa sig att den var helt obekymrad över min närvaro och jag stannade på ett avstånd lagom för mitt teleobjektiv och njöt av att se den putsa sig själv.


Efter ett tag så kände den sig redo att flytta på sig och flög iväg. Men den flög inte så långt och den satte sig på en annan stolpe lite längre fram längs vägen. Så det var bara att upprepa zick-zack proceduren och därefter börja fota igen.


Det syntes att den hade vilat och putsat sig klart, för den var mer på spaning efter byten och det dröjde inte så länge innan den flög iväg igen fast denna gång längre in på fältet.

Det blev en minnesvärd upplevelse och även om jag vet att det är tillfälligheter så kommer jag nog alltid att kika efter den varje gång jag kommer hit igen :-)


www.mikswephotography.com

Postat 2016-02-20 14:51 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
1 2 3 ... 7 Nästa