KAMBODJA! Siem Reap och Ankor Wat
Den 6/11 2015 åkte jag och min man till Kambodja. En efterlängtad resa eftersom vi inte kom iväg förra vintern. Min utredning för MS drog ut på tiden. Men nu bar det iväg. Vi åkte först till Bangkok. Därifrån fortsatte vi direkt till Siem Reap. Vi hade valt ett lite mindre hotell i utkanten av stan med ankor. 2 bjäfsiga pudlar och grodor som kvackade hela nätterna.
Började första dan med att besöka diverse tempel. Vi betalade ett 3 dagars-kort. Men efter 2 dar hade vi sett så mycket tempel så det räckte en hel livstid. Det såg inte riktigt ut som jag föreställt mig. Trodde man åkte till ett stort djungelområde där man gick och strosade på egen hand mellan templen. Hade tänk mig att ta bilder på långt avstånd också. Nu var varje tempel ett stort tempelområde och en bra bit mellan varje. Thomb Raider templet var renoverat på både gott och ont. Lianerna som växt in i templen var borttagna. Dom förstör på sikt. Även om dom är vackra.
Första dan började med regn. Vi blev fast ett bra tag inne i ett tempel tills det kom en kille som sålde regn-kläder.
Vid tempel områdena satt det människor som råkat gå på minor och mist både ben och armar. Tyvärr en rätt vanlig syn i Kambodja. Det finns åtskilliga minor kvar. Röda Khemererna hade en förkärlek för att lägga ut sådana för att hålla folket i schack. Dessvärre hade de lite dåligt minne och glömde bort vart dom lagt dom. Vi besökte även ett min museum. Det finns ett team där som arbetar för att undanröja minor och vill i framtiden ha ett min-fritt Kambodja. Ett livsfarligt med behjärtansvärt arbete. 3:e dan var vi inne i Seam Reap. Mitt första intryck av Kambodja är att det måste ha liknat Thailand för ca 30 år sen. Ett mycket fattigt land. Så fort man lämnar städerna så ser man hur folk lever. Det går kor hur som helst på gatorna. De flesta verkar äga en eller 2 kor på landet. Bostäderna liknar mest skjul. Mycket trafik i städerna, men inte så mycket bilar som i Thailand. Mest mopeder. Maten var helt fantastiskt. Kanske inte så stark som den Thailändska. Men mycket smakrik och saftigare. Ett mycket vänligt och tillmötesgående folk. Fortsättning följer. Om resan till Pnom Phen och vår äventyrliga bilfärd dit.
Vårat hotell i Siem Reap.
Regntunga skyar. Men det gav fint ljus åt templen. Regnväder varar sällan så länge i Kambodja.
Thom Raider tempel i Ankor Wat.
Den här bilden är ritad av en 6 årig flicka som sedan fick stipendium för sin konstnärliga talang.
De här människorna livnär sig på att sälja saker vid tempel-områder. Kambodja har inga sjukförsäkrings system utan de drabbade är hänvisade på medmänniskors omtanke.
Kunde ju inte låta bli att fota de söta barnen.
I Ankor Wat såg vi även de enda apor vi skulle få se. Vilken tur att taxi-killen stannade upp så att jag fick några bilder. Även om jag tror han tyckte det var konstigt att jag tyckte det var lika kul att fota apor som tempel. Förklarade att vi inte hade några apor i Sverige så att det var lite exotiskt. Här matade folk aporna. Dom frågade om jag också ville. Men jag tror inte det hade varit nån bra idè.Dessutom ska man ju inte mata dom. Hade trott att jag skulle få se fler senare vid hotellet i Kep. Men det här var dom enda.
Jodå! Det blev lite sländ-fotografering på gräsmattan utanför hotellet innan vi for vidare. Taxi killen som stod utanför såg lite konfunderad ut när jag låg där i gräset med rumpan i vädret. Dom är bra konstiga dom där västerlänningarna.
Kära maken med sin regn-cap som vi köpte där. Jag hade en lika fin fast rosa.
/Uffe
Hälsningar//GöranR
Mvh Nilla
De måste tycka att vi västerlänningar är konstiga som vill fota det som de tycker är vanligt ;)
som är så helt annorlunda än vårt..
jag har svårt förstå att så många i världen skall
behöva leva på detta fattiga sätt..
Så intressant för mig få läsa din utförliga text
och se bilderna
nu skall jag resa med dig vidare.
Gun-Inger