MITT INRE RUM...
Att inte ha kontroll över bilderna man själv är med på...
I slutet av maj blev min granne Helena och jag intervjuade av "Hemma i HSB", då jag hade nominerat Helena till "Årets HSB granne 2011" och hon vunnit titeln. Vi blev intervjuade här i Stora Arken och eftersom solen tittade fram mellan molnen, bestämde vi oss för att sitta ute på Helenas altan och fika (trots att det ibland blåste ganska så rejält).
Under tiden intervjun pågick tog HSB:s fotograf en massa bilder på Helena och mig, både inne och ute, när det blåste samt var vindstilla. Mitt långa hår fladdrade i vinden och framför ansiktet, ibland stod till och med luggen rakt upp. Tack och lov blåste det inte hela tiden, så det blev ganska många foton även med "frisyren på plats", så att säga.
Så här ser nya numret av "Hemma i HSB" ut. Läs längst ned på sidan.
På det här fotot ser jag inte ens ut som mig... Självklart är det allra viktigast att Helena blev fin på bilden och det blev hon ju!
Här kan Ni se hur det blåste så att våra luggar stod rätt upp! Andra människor kanske inte tycker att det är så fruktansvärt, men själv vill jag bara försvinna från denna jord när jag ser detta förskräckliga foto! Jag var till och med tvungen att fixa det lite i PS innan jag kunde visa det för Er...
Detta får mig, (framförallt då jag själv fotograferar) att bli väldigt besviken. Varför valde fotografen dessa bilder till tidningen, när vi dessutom hade bönat och bett honom att inte publicera några bilder där vårat hår flög åt alla håll. Kan det vara så illa att någon av oss blundade på alla andra foton? Det tror inte jag...
Här är två bilder som Helenas man Leo tog på oss precis innan intervjun. Dessa foton tycker i alla fall jag blev bättre (med tanke på frisyrerna ;o)
Foto: Leo Pietik, bildredigering: Camilla Thieme
Samtidigt förstår jag själva tanken med bilderna som fotografen valt. Dessa fotografier är mer "spontana", det händer något i bilderna (inte bara "två tanter som poserar" ;o) och man kan "känna" en glädje. Men det bara måste ha funnits några andra bilder att välja på, som förmedlade samma känsla och glädje...
Känner Du igen Dig? Får Du också lite lätt "panik" ibland när Du inte har "kontroll över bilderna"? Speciellt om det är porträtt som skall publiceras på en hemsida eller i en tidning. Tycker Du att man som "modell" har något att "säga till om"? Berätta gärna!
Kram Milla
Dela:
Arkiv
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
Kategorier
- Intresse - Action / Äventyr
- Intresse - Arkitektur
- Intresse - Barn
- Intresse - Bröllop
- Intresse - Digital efterbehandling
- Intresse - Gatufoto
- Intresse - Husdjur / Tamdjur
- Intresse - Konsertfoto
- Intresse - Konstfoto
- Intresse - Landskap
- Intresse - Macro
- Intresse - Mode
- Intresse - Nattbild
- Intresse - Porträtt
- Intresse - Posering
- Intresse - Produkter
- Intresse - Reportage / Situation
- Intresse - Resefoto
- Intresse - Sport / Motorsport
- Intresse - Studio
- Intresse - Svart-vitt
- Intresse - Utrustning
- Intresse - Vilda djur
- Intresse - Växter, insekter, naturdetalj
- Teknik - Färg
- Teknik - Makro
- Teknik - Montage
- Teknik - Retuscherad
- Teknik - Sv/v
- Teknik - Undervattensbild
Mvh Milla
Sedan tror jag - som du är inne på - många som väljer bilder (givetvis beroende på sammanhang) vill bort från vad man upplever som för stela bilder, inte sällan använder man intressant nog uttrycket att någon ser "för välkammad ut" när man tycker en bild känns stel. Man vill som du säger hitta en mer spontan känsla, få bort känslan av allt för arrangerad bild.
Jag fotograferar mycket sport, och där använder jag mig ofta av fladdrande hår för att förstärka känslan av rörelse och intensitet - för övrigt en orsak att det inte sällan är mer tacksamt att fotografera damidrott.
Vad gäller känslan av panik så hade jag nog ofta den förr innan jag själv började jobba med tidningar. Jag tyckte att jag ofta såg korkad ut på bild (vilket ju kan ha sina naturliga förklaringar :-)
Men numera skulle jag nog mer bekymra mig om min bild hamnar i ett sammanhang jag känner mig obekväm med. Klassiskt exempel: När jag gjorde examensarbete i slutet av en utbildning fick jag och min kollega ett stipendium. Jag blev avfotograferad av den lokala tidningen (Hallandsposten) och bilden hamnade vid sidan av en liten rubrik om "Studenter får stipendium". men den hamnade framför allt rakt ovanför en lite större rubrik om "Misstänkt fönstertittare gripen". Oerhört plågsamt då, nu 20 år senare mest ett lite halvroligt minne :-)
Tack för förklaringen Martin!
Du får förlåta, men jag skrattade faktiskt åt
Din berättelse om Hallandsposten ;o) Hihi
Tänk så fel det kan bli....
Mvh Milla
Bilderna är spontana och sanna och även om de inte visar vårt vackraste jag visar de ändå två vanliga människor som de är i verklighet...
Det var kanske fotografens tanke.
Visst kan man fotoshoppa alla att se ut som fotomodeller utan rynkor och vårtor på kinden men det kanske inte passar i alla sammanhang.
Tur att vi har bilder av båda sorter att ta fram vid behov! Du kan ta fram skönheten i oss alla, det har Du visat.
Tyvärr kommer Du att hitta en misshandlad bild tagen av Dig i Mitt i Haninge och Mitt i Södeort denna vecka. Dottern hade skickat in deras fina bröllopsbild som Du tagit och tidningen hade klippt och redigerat till oigenkännlighet.
Tur att annonsen i DN den 28.8. var av bättre kvalitet.
Vi kan inte ha kontroll över allt som rör oss, det är bara att acceptera.
Tröstkram från
Helena
Jag menade absolut inte att bilderna skulle Photoshoppas,
då missförstod du mig. Jag ville bara att håret inte skulle står rakt upp! ;o)
Såg bilden i "Mitt i Haninge", det är ok.
Kram Milla
men bilderna hade vi inget inflytande över, tyvärr.
Mvh Milla
En släkting (fotograf på DN) skulle fotografera en oerhört känd dansbandssångare för några år sedan i en hembydsgård i samband med att sångaren gav ut ett soloalbum. Fotografen, Rolf Carlsson, bad sångaren att även få ta bilder utomhus och efter lite diskussion gick det bra.
Men när det kom lite vind kände sångaren att han inte hade full kontroll på sin frisyr och vägrade ta fler bilder utomhus.
Då sa fotografen att "så här jobbar vi inte på DN. Vi kommer inte göra något alls om din nya skiva om du ska kontrollera allt." Och så blev det.
En tidningsfotografs främsta uppgift är inte att få folk att vara så snygga som möjligt utan att ta så sanna och berättande bilder som möjligt.
Jag fotograferade Susanne Reuter för kulursidorna i Norrköpings Tidningar för några år sedan. Hon ville absolut inte bli förskönad och ville visa en äkta bild. Så här blev det:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/738342.htm
Nu blev hon närmast förfulad, men jag tycker att man får en äkta kontakt i bilden.
Jag vet att man inte är "modell" i en tidning (inte i en sådan tidning i alla fall ;o) Kom inte på något bättre ord ;o) Kanske vet Du vad det kallas? Man tycker
säkert "alltid" att man själv ser hemsk ut i en tidning ;o) Tack för Ditt inlägg!
Mvh Milla
Ps. Jag tycker Susanne Reuter är supervacker på bilden! Ds.