MITT INRE RUM...

"Hjärtats tankar & funderingar"

Nu kan jag äntligen andas ut...

Åtminstone för den här gången...

Det har nu gått exakt två veckor sedan min vän insjuknade i vinterkräksjukan endast ett par timmar efter att han hade varit hemma hos mig.

Ända sedan dess och ca nio dagar framåt levde jag som i ett vacuum. Jag kunde varken äta eller sova ordentligt av rädslan av att kanske ha blivit smittad. Nu har jag dock, efter 336 timmar bestämt mig för att släppa det hela. Jag kan omöjligt ha blivit smittad, åtminstone inte av honom...

Nästa steg är att våga träffa min vän igen. Jag vet att jag inte kan isolera mig från allt och alla, även om det är precis det som min hjärna säger åt mig att göra just nu. Det är alltid som svårast när man har det så nära inpå, när det finns så färskt i minnet.

Jag skall försöka att ta en promenad med honom imorgon tisdag. Vi börjar med att ses utomhus en liten stund, så får vi se vad som händer och vad nästa steg blir :o)

Rädd för att bli magsjuk kommer jag nog alltid att vara, men jag kan i alla fall lägga denna incident bakom mig :o)

Kram Milla