Max Norin

Bebisfoto - Luca, 2 månader

I mellandagarna fotade jag lilla Luca. En mycket charmig bebis på två månader! :-)

Titta gärna på fler bilder genom att klicka här

Dela:

När ens bild hamnar i Nangijala

Jag lade upp en bild i kritikpoolen "Porträtt" igår om hopp om att få ta del av konstruktiv kritik. Personligen gillar jag bilden då den tilltalar mig en hel del och jag gillar även bildstilen. Anledningen till att i alla fall jag vill lägga upp bilder för kritik är ju att vill höra vad jag gjort bra/vad jag kan göra bättre. Än så länge har jag inte fått en enda kommentar på bilden och jag har börjat fundera lite kring varför. 

- Är det för att bilden är bortom all räddning? (Känns inte så troligt)
- Är det för att bilden är helt perfekt? (Känns ännu mindre troligt)
- Eller är det för att bilden inte tilltalar någon? 

Det som känns mest relevant är det sistnämnda alternativet, att bilden helt enkelt inte tilltalar någon tillräckligt mycket för att slänga iväg en kommentar. Ibland känns det som att ens bilder hamnar i någon slags "bildvärlds Nangijala". Den har helt enkelt hamnat i ett mellanting där den sakta men säkert tynar bort i cybervärlden i hopp om att någon ska lyckas hitta den innan den försvinner helt.
Går det att förebygga detta? Jag hade en hypotes om att man måste tänka ut när det är som bäst att publicera en bild i kritikpoolerna så att så många medlemmar som möjligt kan se bilden innan den hamnar för många sidor bakåt (tänker då främst på huvudpoolen för kritik är det kan vara ett väldigt snabbt bildflöde). Jag publicerade min bild igår i Porträttpoolen vid 14tiden. Tankarna gick ungefär; "det är söndag, mitt på dagen, det är ganska dåligt väder ute... Nu är det nog många som slösurfar på Fotosidan". Fast det visade ju sig att det inte hade någon som helst betydelse... Eller är det bara så att folket helt enkelt är så lata att de inte orkar skriva en kommentar?

Jag är inte bitter eller arg över att min bild inte har fått några kommentarer. Jag vet med mig själv att jag gillar bilden väldigt mycket och att själv vara nöjd är det viktigaste som finns. Men samtidigt är det väldigt roligt att få andra aspekter på ens bild och lite andra synvinklar. 

Jag tror att många kan känna igen sig i det här med att ens bilder man lagt upp för kritik försvinner utan några kommentarer. Så syftet med kritikpooler blir ju helt meningslöst. 

Bilden då? Jo, det är den här jag pratat om:

Dela:

Två dagar - två nya objektiv

Ut med det gamla - in med det nya. Så har det varit på objektivfronten de två senaste dagarna. De objektiven som har eller är på väg ut är mina två Samyanger, 14mm (skickades iväg idag) och 85mm:aren. Istället har jag skaffat mig ett stycke Canon 50mm f/1,8 II och Canon 85 mm f/1,8 EF. Två väldigt prisvärda objektiv och jag kommer att ha stor nytta av de båda i mitt porträttfotograferande, men även i naturfoto. För de gånger jag har varit ute i skogen och fotat så har jag tyckt att det blivit mest intressanta bilder med 85an och nu kommer jag även kunna använda mig av 50an vilket kommer ge lite andra perspektiv. 
Anledningen till att jag byter från Samyangs lite ljusstarkare glugg till Canons är helt och hållet autofokusen. Jag har provat manuell fokus i ungefär ett år men känner att jag har saknat autofokusen lite för mycket. Det har funnit ganska många tillfällen där jag missat fina tillfällen på grund av att jag inte har hunnit med att fokusera. Sedan när man fotar barn och inte har uppstyltade sessioner utan jobbar mycket med där barnen får röra sig fritt, så kommer det att underlätta betydligt med autofokus. 

Igår när jag hade köpt 50an så fick jag chans att testa den direkt genom lite mer barnfoto. Det tar ju några gånger innan man lär sig vilka avstånd och bländare som objektivet fungerar bäst på. Men jag måste säga att för 900 spänn är objektivet helt fantastiskt! Här har jag jobbat kring f/2,0 och ett avstånd på 1-1,5 meter. 

På återseende!
/Max 

Dela:

Fullt fokus på barnfoto

Jag har inte skrivit ett blogginlägg på länge. Anledningen stavas lathet faktiskt. Jag har tänkt länge att jag måste skriva och även visa lite vad som har hänt senaste tiden. Men det har inte blivit av och jag har haft lite dåligt samvete över det (en annan anledning är också spelet Diablo3 som har tagit upp mycket av min lediga tid). Men jag håller på att försöka bli av med mina Samyangobjektiv  (14 respektive 85 mm) och ska skaffa mig Canon 50a, f1,8 II och Canons 85a, f/1,8. Jag vill gå tillbaka till att ha autofokus och den tiden jag har haft med mina två Samyanger har varit fantastiskt. Det är objektiv jag verkligen kan rekommendera till alla!  Men de senaste dagarna har jag haft en hel del barnfoto och den senaste sessionen blev det även familjeporträtt och den typen av foto kommer öka en del. Så jag känner att objektiven måste passa den typen av foto jag ska syssla med. 

Tänk, jag trodde faktiskt inte att jag skulle hamna åt porträtthållet. Jag har alltid känt mest för naturfoto men med tiden har intresset gått mer till porträtt. Och framförallt barnporträtt. Om åtta månader är jag färdig förskollärare och den yrkesprofessionen har spelat stor roll till att jag hamnat där. Jag älskar att arbeta med barn (duh, annars hade jag ju aldrig blivit förskollärare) och att vara utomhus och fotografera barn är fantastiskt roligt. Ingen session blir den andra lik om man säger så! 

Här är ett gäng bilder från de senaste sessionerna! 

Dela:

Behold the future

Min brorson är 1,5 år gammal och är i den åldern då allting är väldigt spännande och häftigt. Han lärde sig att gå för ungefär fyra månader sedan vilket har gett honom nya sätt att upptäcka och utforska världen omkring honom. Hans pappa (min bror) och hans mamma har några spel på sina iphones som han brukar leka med, bland annat är det ett bondgårdsspel där man får trycka på djur så börjar det djuret låta. Det som slår mig är att han vet hur han ska navigera på en iphone, vart man stänger ner program, hur man öppnar program och han är bara 1,5. Han visste även hur man spelade Angry Birds. Det är väldigt intressant när man tänker på vilka skillnader det är mellan vad barnen kunde för 20 år sedan och vad barnen kan idag. Och vilka nya krav det ställs på oss vuxna att kunna tillmötesgå dessa barn. Och för mig som är blivande förskollärare så kommer jag ha en väldigt intressant tid framför mig. Finns idag många förskolor som med stor framgång tagit in ipads till avdelningarna där barnen bland annat ha kunnat spela lärande spel. IT och teknik kommer öka mycket med de här åren och jag tycker att det är att omfamna det (med viss måtta får man ju säga också). 

Foto är något som jag kommer att använda mig av mycket i min framtida yrkesroll. Både för och med barnen. Det tror jag kommer vara väldigt spännande. 

Pappa visar något, men vad? Intressant är det i alla fall. Tagen med Iphone 4, Camera + och "Ansel" filtret. 

Dela: