Max Norin

Gatufoto - Långfredag i Borås

Till min stora fasa snöade det när jag vaknade. Det som fick mig att känna mig lite bättre var tanken att det faktiskt är skitväder i stora delar av Sverige. Så jag är inte ensam. Hur som helst så övergick snöandet till regn och vad skulle då vara bättre än att bara stanna inne och ta det lugnt? Det är ändå knappt någonting som är öppet eftersom det är långfredag och en helgdag. Dock tog dagen en vändning eftersom batterierna i musen tog slut. INTE BRA! Febrilt letade jag efter nya batterier, men det visade sig att vi inte hade några hemma. Suck... Jag kollade ut än en gång och för tillfället hade regnet övergått till snöande igen. S U C K. Jag måste ju ha batterier, allt annat var otänkbart! Dock ville jag inte bara ge mig ut i vädret och sedan hem igen. Jag ville att det skulle ge något mer än bara ett paket batterier! Jag bestämde mig då för att ta med mig kameran och gå en sväng på staden. Trots att jag visste att det var helt öde. Dock skulle jag försöka vända det till min fördel. Knäppa av bilder som på något vis symboliserade denna gråa, trista och långa fredag. Jag lade ned kameran i min väska och började gå ned på stan. Efter ungefär 40 minuter så mötte jag upp en vän som senare skulle hem till mig och vi satte oss på ett café som var öppet. Skönt att värma både kropp och knopp med lite koffein! Efter två stora koppar bestämde jag mig för att vi först skulle förbi Hemmakväll där jag skulle köpa ett påskägg till min sambo. Sedan skulle vi förbi ICA där jag skulle köpa lite mat och dessa batterier (som ju var den stora anledningen till att jag gick ned på stan). När vi kom in på ICA så blev det lite bråttom, för vi skulle försöka hinna med en buss som gick hela vägen upp dit där jag bor. Det regnade på rätt bra så vi var inte så sugna på att promenera. Så jag plockar snabbt ihop alla varor, betalar i självscanningen och vi skyndar oss till busshållplatsen. Klockan står på 12.49 och bussen ska komma ungefär 12.51. Klockan 12.58 inser vi att bussen måste ha varit ett par minuter tidig så vi är tvungna att promenera i alla fall... När vi kommit hem så packar jag upp alla varor, börjar värma på lunch i micron och ska sätta mig ner och känna hur skönt det är att äntligen få vara inne igen. Då frågar min sambo:

Köpte du batterier nu då?

.

.

.

.

F*******N.. BATTERIERNA! Svarade jag. 

Hur kunde jag glömma batterierna? Anledningen till att jag gick ned till stan i första taget! Ibland blir jag så trött på hur hjärnan väljer att sortera bort viktiga saker att komma ihåg. Det är så att den medvetet gör det för att jävlas med en. Jahapp.. Det var ju bara att klä på sig ytterkläderna IGEN och knata iväg IGEN för att köpa dessa batterier. 

Tänk egentligen vad för små saker som styr våra liv och handlingar egentligen. Hade inte batterierna varit slut hade jag ju aldrig tagit mig ner på staden och jag hade aldrig fotat. Så jag är tacksam att batterierna gav mig en anledning att ge mig iväg!

Bilderna från idag:

Väntan.

Regnigt.

En ledig plats.

Blått.

Ligan.

Dela:

Första testet av Samyang 14 mm f/2,8 med tillhörande reflektioner

I förrgår införskaffade jag mig Samyangs 14 mm:are men har inte hunnit testa det "in action" förens idag. Så nu hade jag tänkt att skriva ned mina första reflektioner och känslor efter att ha knatat runt med den några timmar med min Canon 50D!

Om man börjar med de fysiska delarna. Objektivet är välbyggt och känns inte plastigt när man håller i det. Vilket jag tycker är ett plus eftersom det ger en skönare känsla när man är ute och fotar. Att skruva på bländar- och fokusreglagen känns också rejält och bra. Man kan lätt känna på bländarreglaget hur den hoppar mellan de olika bländarstegen. Det går alltså inte att välja bländare i kameran utan det gör man på objektivet (vilket jag tycker är ganska charmigt). 

Den optiska biten då? Jorå, här finns det mycket att hämta av! Det krävs lite träning för att lära sig att fokusera rätt då det inte finns autofokus. Har man inte fotat mycket med manuell fokus tidigare kan det ta ett tag innan det sätter sig. Med en bländare på 2,8 och en närgräns på 28 centimeter så kan det ge intressanta och roliga bilder för den kreativa. Under dagen jag har fotat har jag känt att det har blivit bäst resultat mellan bländare 5,6 och 8. Hur är det med distortionen som det så ofta blir med vidvinkel? Den är knappt märkbar skulle jag vilja säga. Det är när du fotar med kameran stående som man ibland märker av den. Fotar man med liten bländare, typ, f/22 så får man underexponera på kameran ett steg ungefär, annars blir det kraftigt överexponerad. Och ifall du har stor bländare, t.ex. f/2,8 så får man ibland överexponera på kameran med ett steg. 

Med en bländare på 2,8 och en närgräns på 28 centimeter så kan det ge intressanta och roliga bilder för den kreativa

Här lite fler bilder:

För att "bara" kosta 3,700 kronor är det här objektivet otroligt prisvärt! Jag har länge varit på jakt efter ett fast vidvinkel objektiv för att kunna få en större bländare. Men de objektiven har oftast varit fasligt dyra. Den stora "nackdelen" är ju att det inte finns autofokus. Men å andra sidan är det ju en större frihet att kunna bestämma själv vart man vill lägga fokus. För mig är det här objektivet rent ut sagt ett landskaps- och stadsobjektiv där jag kan stå en stund och koncentrera mig på hur jag ska komponera och vart man vill lägga fokus. 

Dela: