MOMENTS

Etosha National Park, Namibia

Om man sover med öppet fönster hör man dem. Dova rytanden på avstånd. På riktigt! Det är oerhört mäktigt! Och det är sådana där mysiga rytanden,  det ropar på varandra, berättar var de befinner sig. Det är lätt att somna om igen, fast nu leende, Afrikas röst har talat i natten.

Den här bilden är för övrigt tagen med Nikons nya 80-400 mm som Martin Agfors hade med sig. Ett objektiv som presterade riktigt bra enligt min mening. Bilden är rejält beskuren på 400 mm, ISO 640, f8, 1/500 handhållet.

Vår guide VILLE verkligen att vi skulle få se lejon, men vi hade ingen större framgång på det området. Och visst var de fina i de skymmande kvällsljuset, men där fanns ju andra djur också, som till exempel gnuer. Här har jag lyckats fånga dem när de går ned för en liten kulle. Och eftersom man sitter i en hög jeep vill man gärna ha en kulle för att slippa ett ovanifrånperspektiv. Etosha är oerhört platt!  Platt platt platt!

H

Jag hade inte funderat så mycket på just djurfotografering innan resan, mitt fokus var inställt på natur, fast en zebra i svartvitt ville jag ju väldigt gärna komma hem med, eller flera.

H

...och ett snyggt Akaciaträd.

H

Sedan dök det upp elefanter. Och då blev jag lite förälskad faktiskt. En elefantunge väger ungefär 100 kg när den föds. Vid 6 års ålder kan den väga ett ton!

H

Den afrikanska elefanten kan bli över 3, 5 i mankhöjd. Det är sannerligen ett imponerade djur!

H

De håller sig gärna nära varandra, så det är svårt att fota dem var för sig.

H

Men det är lite mysigt med närhet också :o)

Tack för att du tittade förbi. Nästa stop i resan blir hos Himbafolket, och vill du läsa mitt föregående inlägg om Namibia hittar du det här. Ha en fin dag! Mvh Elisabeth

Dela:

Namibia - drömmen för en naturfotograf

Namibia har stått på min önskelista över resmål att besöka - det står kvar. "You can leave Namiba, but it will never leave you" läser jag på en av de resebroschyrer jag fick från resebyrån Afro-Caribbean Travel innan jag åkte. Det är helt sant, jag är fullständigt tagen av Namibia!

Namibia ligger på den sydvästafrikanska kusten och gränsar mot Angola, Botswana, Zambia och Sydafrika. Namnet Namibia kommer från en av världens äldsta öknar - Nambiöknen. Men en yta dubbelt så stor som Sverige och med endast 2 miljoner invånare är landet ett av de mest glest befolkande länderna i världen. Naturen är storslagen. Storslagen!

H

Min resa började i Etosha National Park, hemvist för 100-tals däggdjur, fågelarter och reptiler. Så här i efterhand kan jag erkänna att det var spännande att vara där, men att fota från en jeep är för mig inte det optimala eftersom fotovinkeln till största delen blir från ett ovanifrån-perspektiv. Dessutom känns Etosha, trots sin storhet som ett gigantiskt Kolmården.

H

Här är en bild på en av jeeparna.

H

Man kan dock vara helt säker på att se djur i Etosha!

H

Antiloper betar i det höga gräset.

H

Som stor fågelentusiast var jag tvungen att fånga den här härliga fågeln på bild - Southern yellow billed hornbill.

H

Resan fortsatte till Damaraland och ett besök hos Himbafolket. Såsom på alla ställen i Namibia skiftade landskapet i Damaraland dramatiskt, från snustorr savann till frodiga floddalar.

H

Himbafolket är ett folk som än idag till stor del lever enligt gamla traditioner och det som slog mig när jag kom dit var att det verkligen kändes äkta. De tycker att vårt sätt att leva verkar krångligt. -Ni har klockor, säger de, men vi har tid!

Vår grupp var förstås inte de första som besökte byn. Barnen visste precis hur man bläddrar fram bilder i en digitalkamera och de vill bli fotade om och om igen. Jag häpnades över deras otroliga språköra. Jag pratade med dem på svenska, och de härmade mig ordagrant. Flickorna blev förtjusta i min sjal och ville att jag skulle drapera dem med den.

H

H

De vuxna kvinnorna smörjer in sitt hår och sina kroppar med en blandning av ockra och vaselin, och även jag blev insmord på armen av den vackra färgen.

H

Himbakvinnorna har mycket speciella frisyrer.

H

H

Färden gick sedan vidare i ett 10-sittsigt flygplan längs den magnifika skelettkusten.

H

Målet var Namibrand Nature Reserve, sannolikt en av de mest fantastiska platser jag någonsin besökt!

H

Vi bodde på Wolvedans Dune Lodge. Där skulle jag kunna stannat en hel evighet!!! Här är utsikten från mitt badrumsfönster.

H

I den här delen av Namibia spatserar djuren fritt omkring...

H

...i alla olika storlekar.

H

Inte långt från denna plats ligger Sossusvlei med sina berömda sanddynor. Några av dem sägs vara världens högsta. Dune 45 anses vara den mest fotograferade.

H

Öknarna var mitt mål med Namibia. Dess sensuella former och varma färger fängslar mig enormt. Så nästa gång jag besöker Namibia tänker jag hålla mig utanför nationalparkerna när jag ska fota sanddynor, för nationalparkerna öppnar och stänger just i det bästa ljuset, så man missar det konstant tyvärr.

H

Dead Vlei, den döda sjön. En gång rann en flod här och höll landskapet vid liv, men så flyttade en sanddyna på sig, och vattnet nådde aldrig mer de törstande träden som snabbt hårdnade i den heta solen. Nu har de stått där i 900 år och fascinerat besökare från hela världen. De sägs att de så hårda att om man slår på dem med en yxa slår det gnistor. Svårt att avgöra om det stämmer eller ej.

H

Praktfulla och stilla står de där, som konstverk av Salvador Dalí.

H

Min resa avslutades på Naankuse Wildlife Sanctuary, ett känt rehabiliteringshem för bland annat geparder.

H

Men där finns också ökenlo,

H

lejon,

H

och leoparder.

H

Att möta de stora katterna på så nära håll var något alldeles speciellt. Och den som vann hela mitt hjärta var Aiko, en stilig gepardhanne!

Foto: Anna Hjälmsson

Vad jag visat här är endast ett axplock av alla de bilder jag fick med mig från denna fantastiska resa. Som sagt, Namibia står fortfarande på min önskelista över resmål att besöka. Det här är bara början!

Tack för att du tittade förbi. Jag önskar dig en riktigt härlig vecka. Mvh Elisabeth

Dela:

Hornborgasjön - att sitta i gömlse

Tranor! När jag var barn utgjorde de något slags bevis på att allt var som det brukade vara. Tidigt introducerades jag för de stora fåglarna. Men min lilla hand i morfars stora promenerade vi ner till myren om sommarkvällarna på landet. Där stod de och trumpetade i skymningsljuset, ståtliga, med mjuka graciösa rörelser. Dessa promenader till myren kom att fortsätta hela mitt liv och idag är tranan den fågel som ligger mig allra varmast om hjärtat.

Hornborgasjön

Den 13 april hade jag och en väninna bokat varsitt gömsle vid Hornborgasjön. Jag hade packat ner:

Kamerautrustning (två hus för säkerhets skull), mitt Sigma 120-300 f2,8 och mitt 70-200, tomma minneskort och 3 batterier och en 2X-konverter

Stativ

En back att sitta på (en back gör att du kommer i bra höjd i förhållande till gluggarna)

Sovsäck och liggunderlag

Fårskinnsfäll

Matsäck

Hörselskydd

Pannlampa

Toapapper

Dessutom var jag väldigt varmt klädd

Kvällen innan samlades alla som bokat gömsle till ett informationsmöte nere vid Trandansen där vi fick en genomgång i Hornborgasjöns förhållningsregler. Därefter åkte vi gemensamt ut till gömslena. Redan då kunde vi lägga in en del av vår packning i dem. Vi fick också varsin hink med korn att strö ut till fåglarna runt våra gömslen. Jag skulle bo i nummer 4, och jag strödde ut det mesta kornet vid vattnet.

Morgonen därpå ringde väckarklockan 03.40. Vi hade blivit tillsagda att vara i gömslet senast 04.30. Ett gömsle vid Hornborgasjön har följande mått: Höjd 140 cm, längd 200 cm, bredd 100 cm. Med all packning därinne blir det väldigt trångt! Gömslena har gluggar åt alla håll, större och mindre. Väderappen hade sagt molnigt, vilket lät lovande. Med sol-upp-och-nedgångs-appens hjälp kunde jag fastställa exakt vart solen skulle gå upp, så jag valde att börja med gluggen mot vattnet. Nu kom aldrig solens stålar igenom de täta molnen, men dimman var ljuvlig och de första som kom var svanarna.

Hornborgasjön

De landade i vattnet framför mig...

Hornborgasjön

Sedan började tranorna att anlända.

Hornborgasjön

En stor miss enligt min mening är att gluggarna sitter ganska högt upp på gömslena vilket gör att fotovinkeln blir kass. Jag gillar ju lågt läge, och som gluggarna sitter hamnar man nu i ett ovanifrånperspektiv från alla gluggar sett utom de mot kullen.

 Hornborgasjön

Efter att de första tranorna kommit gick det väldigt fort, plötsligt fanns där tusentals. Jag hade blivit rekommenderad att använda hörselkåpor men jag satte aldrig på mig dem. Det var väldigt mäktigt med tranlåten i öronen tyckte jag, och svanarna lät minst lika mycket.

Hornborgasjön

Den vackra dimman skapade en sagostämning över hela platsen.

Hornborgasjön

Så började det att snöa. Det var oerhört svårt att få till en bra bild, eftersom det var fåglar överallt. Jag provade olika strategier. Mycket tid ängade jag åt att vänta och försöka hitta ett tillfälle då inte massa huvuden skymde gluggen. Eftersom det var dåliga ljusförhållanden använde jag uteslutande mitt Sigma 120-300 mm f2,8 enbart och brydde mig inte om att sätta på konvertern. 300 mm räckte gott tyckte jag. Jag jobbade med ISO-tal från 640 - 6400 under dagen.

 Hornborgasjön

Och när det snöar är det mysigt att kura ihop sig i sin egen fjäderdräkt ;o)

Hornborgasjön

Jag hade inte så mycket yta att röra mig på därinne i mitt gömsle, men fåglarna förflyttade sig en hel del under dagen...

Hornborgasjön

...och det dansades...

Hornborgasjön

...men den största delen av dagen ägnades nog ändå åt putsning...

Hornborgasjön

...det gäller att göra sig attraktiv när man ska finna en partner.

Hornborgasjön

Här är en bild på gömsle nummer 3.

Hornborgasjön

Framåt sjutiden på kvällen var jag rätt sliten.

Hornborgasjön

Tranorna lyfte en efter en och styrde längre ut mot övernattningsplatserna i sjön. Det hade börjar regna. Jag la kinden mot väggen vid gluggen och lät regnet droppa in på mitt ansikte. En lång stund satt jag och bara njöt. Det hade varit en fantastisk dag, 16, 5 timmar hade gått oväntat fort men nu var jag trött. Jag kan rekommendera att spara lite på krutet just till "utflygningen" på kvällen för där finns det chans till många fina bilder. Men de bilderna får jag ta en annan gång, jag hade redan stoppat ner kameran och satt bara och log.

Hornborgasjön

Och jag kommer att återvända ;o) det är ett som är säkert!

Förstora gärna bilderna.

Hälsningar

Elisabeth Landberger

Dela:

Tidig morgon i Stockholm

Det var länge sedan jag strosade omkring på Stadsgårdskajen klockan 04.30 på morgonen, men igår morse hände det igen, den här gången tillsammans med Anne-Sophie. Efter att ha parkerat bilen på Renstiernasgatan gick vi med raska steg ner mot Slussen. Ljuset kommer så snabbt nu, och det gäller att hinna med. Själv fick jag liksom inte till det tyckte jag där jag låg i min låga vinkel:

H

Det passade Anne-Sophie på att dokumentera :o)

H

Vi skyndade in bland gränderna för att undkomma det snabbt analkande ljuset. Jag använde mitt Tokina 11-16. Jag vill jobba med det ett tag nu så jag får lite kläm på det, men aj vad jag tycker att det är svårt med vinklar :-S

H

Ett besök på Baggensgatan väckte gamla minnen, här jobbade jag en gång i tiden. Gillar för övrigt skenet från gatlyktorna.

H

Baggensgatan igen, från andra hållet.

H

Stadsmiljö, ett område jag känner mig riktigt osäker på. Kom gärna med kritik. Tack för besöket! Mvh Elisabeth

Dela: